Brev från Servian

torsdag 31 mars 2011

charmiga ödehus...


Under våra vandringar bland vinfälten passerar vi ibland ödehus som sätter fart på tankarna. Hur blev det såhär, varför är huset lämnat åt sitt öde? Det här huset ser ut att ha varit en riktig pärla, det ligger fint bland fälten, men det var länge sedan någon tittade till det...




Naturen har börjat ta över...



Om bara någon hade kommit lite tidigare och gett det en ny chans...

tisdag 29 mars 2011

här är lätt att njuta...


Här är så lätt att njuta av livet, varje dag har sina ljusglimtar.
En liten stund i solen på terrassen efter några ärenden, det är så härligt.
En liten apéro, ja det känns som sommar redan...

måndag 28 mars 2011

om jag var en humla...


Om jag var en humla skulle jag gilla läget just nu, med alla härliga blommor att flyga till.
Kvitten blommar och knopparna ser ut som randiga karameller...


Annars finns det härlig gurkört att festa på...


...eller de här oemotståndliga sötsakerna. Det blir svårt att välja...

lördag 26 mars 2011

det vita är inte snö, det är blommor...

Vissa dagar har vi haft riktig sommarvärme. Då är det bara ut och njuta som gäller...
och det är underbart att ta en promenad bland vinfälten.

Det blir läckra mönster; vinrader åt olika håll och gula och vita ränder av blommor mellan raderna.


Vinstockarna vilar fortfarande, ingen skymt av grönska där ännu.


Men i björnbärssnåren grönskar det!


Nu vet vi vart vi ska gå när det blir björnbärstider, mmm!

onsdag 23 mars 2011

en pastis?


Nu gör tillverkarna av Frankrikes nationaldryck Pastis ett ryck för att inte försvinna ur folks medvetande, enligt denna artikel i The Guardian i dag.

Ett trick de kommit på är att marknadsföra en mer utspädd variant som kallas Piscine (det betyder simbassäng ).
Pastis är ju verkligen en klassiker, och här på bycaféet dricks den fortfarande av stamgästerna.
Den har en helt egen karaktär med sin starka anissmak,
och den disiga vita färgen som blir när den späds med vatten.
Iskall med is är det inte alls dumt en varm dag!

Pastis är verkligen en klassiker, så jag håller tummarna för att de lyckas hålla liv i den.

Enligt artikeln finns det en ökande efterfrågan på Absinth, alla bohemers favoritdryck i början av 1900-talet... Den var förbjuden ett tag, men nu har de tagit bort de giftiga tillsatserna, som spädde på galenskapen på den tiden. Absint har jag aldrig smakat, men det kanske man vågar nu då...


Pastis tillverkas traditionellt i Marseille, så jag tycker att det passar bra att avsluta med skissen vår Amanda gjorde i morse, för visst ser det ut som en sjöman?

tisdag 22 mars 2011

den som väntar på något gott...


Mannen, monsieur Kloo,  är hemma igen efter en hel veckas vinprovningar...
Inspirerad och med en del Languedoc-nyheter i bagaget.
Så nu har vi lite att se fram emot! Den här veckan är det jobb som gäller på kvällarna, men på lördag blir det helt säkert en liten provning...

måndag 21 mars 2011

söndag 20 mars 2011

söndagslunch i solen...


Njuter av frisk grönska och söndagslunch i solen!


Solen gassar och till spaghettin med vitlök, frön, svamp,  gröna oliver o parmesan passar det finemang med ett glas friskt vitt vin.
Tänk att jag skulle upptäcka att vita viner är goda, allt är tydligen möjligt i Languedoc!
Det här är ett Sauvignon Blanc från Nîmestrakten; lätt och med frisk fruktighet och behaglig eftersmak.
Det skulle också passa bra till Cranks goda purjolökskrustad som är en favorit...

antikrunda i Pézenas...

Vi gick en liten runda i antikaffärerna i Pézenas i går, där kan man hitta allt möjligt;  mer eller mindre användbart...


Eftersom det var en skön eftermiddag med arton grader varmt strosade vi runt lite i stan också.
Blågregnet har börjat blomma! Det hade jag inte sett tidigare i år.


Vi satte oss ute en stund på ett café vid marknadsgatan för ett glas rosé.
Mysigt! Blandningen av folk är skön, gamla gubbar med keps och småbarnsmammor på samma ställe, det är ju självklart...

Lyfter man blicken en aning kan man spana in detaljer på husen...







fredag 18 mars 2011

det doftar rosor...



När jag hänger tvätt på baksidan kommer det en stark doft av rosor. Men hur då?
Då ser jag, bakom grannens olivträd, mot en varm mur, blommar de!

torsdag 17 mars 2011

efter regn...


Det har regnat intensivt tre dagar i sträck.
Det är vi inte vana vid, då kan det bli så här...
Bilden är från dagens Midi Libre .
Floden Orb har svämmat över och flera småvägar i regionen är avstängda. Här i Servian kan man inte passera kanalen på de vanliga småvägarna, vägbommarna är nedfällda; route barrée. Som tur är har vi den stora bron, så det är inga problem att ta sig fram här.

Två personer har faktiskt drunknat i sina bilar, (längre söderut i närheten av Perpignan), så hemskt!
Men jag förstår inte varför man kör förbi avspärrningarna. Vi såg en bil häromdagen som hade kört ut förbi en avspärrningsskylt vars förare nog ångrade sig... Det gick inte att komma igenom! Bilen stod där halvt försvunnen i en stor sjö och ägaren fick vada ut och ringa efter bärgare...

Men nu klarnar det upp, i alla fall för oss här nära kusten i Béziers...


Till helgen ska ordningen vara återställd, med 16 grader varmt och sol, så nu kan vi pusta ut för den här gången!

onsdag 16 mars 2011

ränderna går aldrig ur?


Det är något speciellt med randiga frukter och blommor,
jag har i alla fall svårt att stå emot dem...
Hittade finfina Harlekin-auberginer idag!
Visst är det bra med enkla nöjen?!

tisdag 15 mars 2011

en tur till Provence...


En av fördelarna med att bo i Languedoc är att det är nära även till andra fina ställen, både inom och utom Frankrike. På några timmar tar man sig till Spanien, franska Rivieran eller Italien.
I slutet av förra veckan tog vi en tur till Provence, till Antibes, som ligger mellan Cannes och Nice på la côte d'Azur, den franska Rivieran.



Det visade sig vara en lagom liten stad att flanera omkring i ett par dagar. Vi bodde högt upp med utsikt över hamnen och det gamla fortet, men det var ändå nära  att gå till centrala stan. Vi gick också till grannstaden Juan-les-Pins längs strandpromenaden, men där var lite sömnigt så här års. De pastellfärgade hotellen där fick oss att tänka på femtiotalet...


Vi strosade mest runt i vieil Antibes,  som är den gamla delen av Antibes;  med gågator med fina hus, många restauranger och små butiker.


Marknaden var härlig, med sina färger och dofter.



Vi hade lite tur som gick längs strandvägen den första dagen, sedan blev det storm och vatten stänkte långt upp i staden. Då smet vi in på Picassomuséet en stund.



Det mysigaste var nog ändå restaurangbesöket innanför stadsmuren vid båthamnen,  på L'Annexe.
Maten var god, men det är ju inget ovanligt... Det härligaste var vår kypare, som verkligen var en levnadsglad typ. Han skojade om att han egentligen ville bli rockstjärna, men att hans pappa inte gillade det, så han sjöng med i låtarna på restaurangen i stället. Inte överspänt alls utan med glimten i ögat...
Det är underbart med folk som gillar det de gör, och förgyller tillvaron för andra, det blev en rolig kväll!