söndag vid Medelhavet...

Ledig söndag och knallblå himmel, 

vilken härlig dag! 

Vi åkte ner till stranden och gick en sväng...

Här ser man ända ner till Pyrenéerna!

(skuggan av bergen syns i bakgrunden)

Sjön suger heter det ju...

Vid lunchdags tog vi oss till hamnen i Vendres.

Här samsas fiskebåtar med fritidsbåtar.

Bredvid hamnen ligger några enkla restauranger. 

Det fanns ingen meny, 

utan man fick välja sin fisk direkt i fiskdisken, 

från den dagsfärska fångsten!

Vi började med några ostron...

Mums!

Sedan varsin Thonine,

en liten tonfisk

med persillade och aïoli.

Restaurangen är döpt efter fiskebåten,

Étal du bateau Joël-Valérie III

och enligt menyn kan man också köpa färsk fisk där dagligen.

Vilken lyx det är att bo så nära Medelhavet!

Idag var det 25 grader och vindstilla...

 

antikmarknad i Pézenas...

I söndags var det dags för antikmarknad i Pézenas igen.

Den stora marknaden går av stapeln den

 första söndagen i maj och den andra söndagen i oktober.

Hundratalet handlare från hela landet ställer ut 

och huvudgatan i Pézenas stängs av!

Vissa handlare finns där året om, 

som dörrspecialisten i hörnet av Rue Conti. 

Där har vi hittat flera fina dörrar. 

Det säljs mycket kuriosa på marknaden, 

men vi har gjort en del fina fynd genom åren.

Det är alltid roligt att kika runt...

Jag har en liten samling keramik, 

som kallas barbotine på franska; 

keramik i relief från början av 1900-talet.

 Nu hittade jag en assiett från samma tillverkare 

som har gjort de stora dekorationerna på vår fasad... 

Den här med iris 

hade jag inte hittat förut.

Stämpeln står för Hippolyte Boulenger och 

fabriken fanns 

i Choisy-le Roi utanför Paris. 

Förutom brukskeramik gjorde de 

fasadkeramik på beställning.

Det är roligt att samla på något 

som har anknytning till huset!

Ett par Byrrh-affischer blev det också...

Byrrh är ett hett tips att besöka i byn Thuir 

utanför Perpignan; 

de var för hundra år sen världens största tillverkare 

av aperitif.

Det är fortfarande i drift och där finns världens största ekfat,

 och trevlig guidad visning!! 

 

 

Britas franska ruckel... och vårt på tv!

Idag börjar Brita Zackaris nya serie 

sändas på SVT,

döm om min förvåning när vårt hus 

syns i trailern!

Vi träffades förra året när Brita var här 

och letade efter sitt franska hus.

Filmteamet tittade in hos oss i Béziers...

"känsliga tittare varnas"

 hon är rolig!

Alltså hur gör folk som är med på tv- 

det är overkligt att se sig själv!

Jag viftar med händerna som en fransyska i alla fall!

Så roligt att få vara med!

Så alla ni som drömmer om ett franskt hus

- eller ruckel-

in och titta på

  Britas serie!

Och vill du ha ett eget franskt hus, 

kolla på min hemsida

Hus i Languedoc!

 

variant på pissaladière

Pissaladière 

görs ju i vanliga fall på gul lök, 

men nu hade jag en stor purjolök som låg och väntade...

Det är bara att fräsa löken tills den är mjuk, 

jag blandade sen i de svarta oliverna

(de från l'Oulibo i Bize- Minervois är bra!)

och lite hackad vitlök.

Jag använder oftast färdig pajdeg, bara att rulla ut...

Ansjovisen från Collioure är ett måste!

Medan pajen står i ugnen (10-12 minuter) 

hinner man svänga ihop en sallad.

Sen är det färdigt att servera!

Bon appétit!

Det här fotot tog jag för några år sedan 

på en av anjovisaffärerna i Collioure...

 

unika Hotell Belvédère...

 

Häromdagen bodde vi på ett helt unikt hotell i Cerbère.

Hôtel Belvédère du Rayon Vert.

Det byggdes 1928-32 för att härbärgera turister som väntade på visum till Spanien. Det var också olika spårbredder på rälsen, så alla vara tvungna att byta tåg i  Cerbère, strax före den spanska gränsen. 

Hotellet ritades av arkitekten Léon Baille från Perpignan

 på uppdrag av Jean Baptiste Deleon.

Den byggdes i armerad betong, 

inspirerad av  formen av en Atlantångare.

 Det fanns biograf, casino, restaurang med panoramautsikt mot Medelhavet, bar och en tennisbana på taket!

Verksamheten blev lidande under det spanska inbördeskriget 1936-39 och under andra världskriget blev hotellet konfiskerat av Wehrmacht 1942-44. 

Hotellet är inskrivet som Monument historique sedan 1987.

Idag drivs verksamheten av Jean Charles Sin, som är barnbarnsbarn till grundaren. Det ordnas filmvisningar, dans och så hyrs lägenheterna ut. 

Golven specialbeställdes till hotellet. 

Numera är de kompletterade med nya golv i gammal stil 

(detta är så fint, samma som i en av lägenheterna som vi har  renoverat...)

Det bästa, förutom den unika arkitekturen, 

är förstås läget,

med balkong mot Medelhavet!

Apéro i kvällningen...

Morgonsolen...

och frukost på balkongen...

Hit kommer vi gärna tillbaka!

 
• 
  
 
• 
  
 
•