livets salt...

I Aigues-Mortes som vi besökte häromdagen med föreningen Scand'Oc, utvinns stora mängder havssalt och vi gjorde en rundtur  vid salinerna; det var verkligen fascinerande. Havssalt har utvunnits ur Medelhavet här ända sedan romartiden.

Det är ett enormt stort område ute vid kusten; ca 10.800 hektar, och guiden jämförde med att ytan med saltbassängerna är större än staden Paris! 

Därför var det faktiskt ett smidigt sätt att ta sig runt området genom att åka med det lilla turisttåget; en guidad tur som varade en timme och en kvart, längs bassänger och kanaler.

Under turen fick vi höra om utvinningen av saltet: De fyller de stora bassängerna med vatten i mars och reglerar sedan vattenmängden beroende på vind och solförhållanden. De har till och med en egen väderstation för att hålla koll.

Vi undrade förstås hur vattnet kan vara så rosafärgat i saltbassängerna och det hade en naturlig förklaring: färgen kommer från en mikroskopisk alg (Dunaliella Salina) som utsöndrar betakarotin; ju mer salthalt i vattnet, desto starkare färg! 

Det är också denna alg som göra att räkor och flamingos som äter den får sin rosa färg!

Under hela tiden bildas saltkristaller längs med bassängernas kanter och detta fina salt kallas "fleur de sel" och skördas fortfarande för hand. Från början var detta särskilt goda salt reserverat för saltarbetarna, det tycker jag var schysst. Jobbet som "saunier" går fortfarande i arv från generation till generation. Men numera finns "fleur de sel" att köpa för oss vanliga själar. 

Den stora saltskörden pågår i en månad, i september. Då lagrar de upp stora saltberg, som kallas "camelle" (kamel!) och efter skörden kan de vara 8 meter höga och 600 meter långa! Jag minns inte nu hur många ton det rör sig om, men många var det...

Det var roligt att höra också att detta område är ett av de artrikaste på jorden, efter regnskogen. Här trivs mängder av fåglar och området vårdas omsorgsfullt. 

Saltet tvättas i olika omgångar beroende på vad det ska användas till, och en del hamnar på våra matbord. Här i Frankrike finns ju även salt från Atlantkusten (Guérande  t.ex) men vi köper alltid "närodlat" från Camargue. I butiken fanns lite historik och fina förpackningar från förra seklet.

Om du har vägarna förbi Aigues-Mortes kan jag verkligen rekommendera ett besök vid salinerna!
Mer info finns hos Turistbyrån.

melonsallad...

Melonerna växer och frodas i värmen...
Vi har stora melonfält här i Servian och jag köpte några från ett stånd bredvid vägen igår. De doftar så ljuvligt när de är precis lagom mogna.

I dag tar vi med oss "Yrsas bästa melonsallad" när vi ska gå på knytkalas i kvarteret. Det är en sån mysig tradition; en liten granngata spärras av (med borgmästarens tillstånd förstås!) och det dukas långbord där man dukar upp en buffé av allas medhavda mat. Där får man tillfälle att träffa och prata med några i det närmaste kvarteret, både bekanta och nya ansikten, i åldrarna 0-85.

"Yrsas bästa melonsallad"  är en matig och frisk sallad som jag gärna delar med mig av receptet till. 

Du behöver 6 mogna avocado, 1 mogen, smakrik melon, körsbärstomater, 1 gurka, sallad, rostade valnötter, 1 blodgrapefrukt, limesaft och om du får tag på; finskivade kumquats med skalet kvar.
Den här omgången räcker till en stor sallad till ett buffébord.

Du kan börja med att rosta valnötterna.
Skär ut klyftorna ur grapefrukten, spara saften i skalen (att hälla över avocadon).
Halvera körsbärstomater. Tärna melon och gurka. Skär avocado i bitar, lägg i en skål och häll över grapesaften och saften från en lime, blanda försiktigt.
Om du hittar kumquats, små citrusfrukter, skär du dem i tunna, tunna skivor, med skalet på.

Skölj sallad och lägg ett lager underst i en stor salladskål.
Blanda grapefrukt,tomater, melon, gurka och valnötter i en annan skål. Häll över en dressing gjord på olivolja, lite vinger, salt och peppar och lite chili. Blanda försiktigt i avocado så den inte blir mosig.
Skeda upp blandningen i salladen och strö sist över lite mer körsbärstomater och valnötter och ev. kumquats som dekoration.


Bon appétit!

utflykt till Aigues-Mortes...

Igår följde vi för första gången med på en utflykt anordnad av Scand'Oc Club, klubben för skandinaver här i Languedoc. Vi besökte Aigues-Mortes som ligger strax öster om Montpellier, nära havet.

Det är en gammal stad där befästningen är otroligt väl bevarad. Utanför befästningen ligger de enorma salinerna, där man utvinner salt. Efter en intressant rundtur där (mer om det senare, det var väldigt fascinerande område!) gick vi med hela sällskapet innanför stadsmuren för att äta lunch på en av restaurangerna som ligger runt det stora torget.

Kartan kommer från turistbyrån i Aigues-Mortes.

Det är en väldigt turisttillvänd stadsdel, men väl värd ett besök. Det var så varmt mitt på dagen så vi mäktade inte med att utforska allt som fanns utan nöjde oss med en promenad i mysiga kvarter.

Undrar just om "Café le Perroquet", papegoj-caféet, kan vara ett minne från sjömännen och tiden då staden var en viktig hamnstad, innan Marseille tog över dominansen...

Vi åker nog hit flera gånger, när det inte är fullt så varmt, men här kommer en första liten glimt från gatorna innanför stadsmuren:

nerium i överflöd...

När jag åker hem från dagens uppdrag tar jag inte den vanliga vägen. Det tar några minuter extra att köra den lilla smala vägen, 

men oj vad det är värt det!

Det är jag och vinbönderna...

Vägen kantas av nerium / oleander i överflöd och det är så vackert; 

en stund av vardagslyx och njutning!

väderupplysning...

Jag har hört talas om den svenska regniga sommaren och hoppas att det snart blir ändring. För er alla som undrar var sommaren har blivit av kan jag meddela att den är här! Jag önskar att jag kunde dela med mig av några härliga solstrålar...

I natt satt jag en stund på terrassen. Stengolvet var ännu varmt och kvällen var stilla, luften ljummen mitt i natten. Då är det lätt att fyllas av en stilla lycka...

välkommen till syltfabriken...

Så var det då dags att ta itu med aprikosskörden. 

Vi fick med oss en liten del hem från grannarna, 

bara sisådär 20 kilo...

Aprikosmarmelad kan vara lite menlös tycker jag, men också väldigt, väldigt god.
Dagens kok fick smak av valnötter, kardemumma och cognac, och det verkar bli ett lovande tillbehör till ostbrickan!

Det gäller att ligga i nu.
Vår granne madame B sa när vi skildes åt;
"nu är det snart dags för fikonen"
så det är väl bara att ladda för ytterligare några pass i syltfabriken...

Det är förstås en väldig lyx för oss att få ta del av deras skörd, helt underbart!

svensk midsommar i Faugères...

Vi hade nöjet att fira svensk midsommar på Faugères höjder, 

hos en familj som hittat ett hus med fantastisk, milsvid utsikt.

Oh là là, vilka underbara ställen det finns!

Midsommar är nog den svenskaste av alla traditioner och det var roligt att träffa både nya och gamla bekanta. Vi är ett ganska stort gäng svenskar som har hittat vår plats här nere i Languedoc nu, och det är roligt att sammanstråla så här.

Alla bidrog till den somriga buffén och det blev en riktigt mysig kväll!
Tack alla, och särskilt till det generösa värdparet!

abricots...

Våra grannar hade just ett angenämt problem:

Vi har så mycket aprikoser, kan ni komma och plocka lite?

Ok!

Klart vi ställer upp...

Passar på att önska er alla en härlig midsommarafton!

svenskt på franska...

Det är lite intressant det här med vilken bild fransoserna har av oss svenskar. Jag har just läst ett par svenska böcker på franska och kom att tänka på när millenium-triologin låg på topplistorna och våra vänner tyckte "ni verkar dricka kaffe hela tiden " och det gör vi väl... Jag har glömt den detaljen, men tydligen var det en kaffetår på var och varannan sida...

Henning Mankell är också en känd författare här. Häromdagen träffade jag en bekant på torget som just hade läst en av hans Wallander-deckare. Han tyckte att han verkade så deprimerad...
Efter att ha läst "L'homme inquiet"  är jag böjd att hålla med. Den franske läsaren blev i alla fall intresserad av geografin och hängde med på en karta under läsningen. Sånt är ju lite kul, när det skapar nyfikenhet.

Den senaste svenska boken på de franska topplistorna är "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann". Vad ska man säga om det, kanske spär det på bilden av oss svenskar som knasbollar... Jag väntar spänt på kommentarer från franska vänner som läst den... Det är i alla fall kul att det inte bara är deckare som kommer hit.

Jag kan också konstatera att de franska kommentatorerna under fotbollsmatchen mellan les Bleus och Sverige hade en väldig respekt för Zlatan. De var inte arga på oss, utan mer på de egna spelarna som aldrig kom igång... Nu hejar vi på les Bleus i alla fall, när det blev som det blev, och hoppas att de inte är lika bleka i nästa match!