Brev från Servian

Visar inlägg med etikett coquelicot. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett coquelicot. Visa alla inlägg

torsdag 30 april 2015

ny fart...



Häromdagen när jag fyllde år 
(ganska jämnt kan man väl säga)
så hade mina kära samlat ihop till en ny cykel!

Min första racer!


Nu har jag hunnit testköra den, 
och kan glatt konstatera att 24 växlar är roligare på landsväg än de 7 som jag hade tidigare. Jag  kommer längre och backarna är inte lika kämpiga.


I dag blev det en tur på 17 km
genom Coulobres, Abeilhan, Pouzolles och Espondeilhan,  
på vackra vägar längs vinfälten, och det var faktiskt inte särskilt jobbigt.


 Där vallmon fladdrar i vinden är det värt att stanna och njuta av åsynen, även om det är nästan hopplöst att fånga dem på bild.



Vallmo/ coquelicot är en av mina favoriter!


lördag 15 december 2012

bubbelprovning i Servian...



I dagens Midi Libre kunde vi läsa att det skulle bli bubbel-provning på vårt vinkooperativ i Servian i dag; en alldeles ny rosé-bubbel.
Vi är inte så nödbedda, så vi tog en sväng dit...

Försäljningslokalen ligger inte inne i Servian vid själva kooperativet där vinifieringen sker, utan nära gamla Pézenas-vägen, vid Lidl ungefär, och heter Les Vignerons de l'Occitane; Clamery.


Bubblorna var fina och vi fick dessutom en provning av det röda sortimentet, av en mycket rar Hélène. Slående är vilken kvalitet det är på alla viner, och till vilket otroligt lågt pris; excellent rapport qualité/prix. 


Det är ju kooperativens styrka att de kan hålla så låga priser och ändå utveckla vinifieringen hela tiden. Det visar också alla de medaljer de får i olika tävlingar. Som denna eklagrade chardonnay Réserve som fått gulmedalj vid tävlingen "Chardonnay du Monde" och kostar 5.50€ - minst sagt överkomligt...


I butiken har de också ett sortiment av andra godsaker, som Sirop de Coquelicot; vallmosaft, det får vi ju prova någon gång...



eller dessa tredelade flaskor med Cartagène på olika druvor...



torsdag 3 maj 2012

hur man överlever ett ryck...


Jo, det är ju så när man renoverar hus, att det går lite ryckvis framåt. Just nu är det ett litet sådant ryck. En biverkning av detta är tyvärr att man drabbas av Casto-koma med jämna mellanrum.  Det infaller när man måste besöka diverse byggvaruhus och leta efter detaljer som oftast inte finns, i alla fall inte precis som man hade önskat att de skulle se ut. Vi har hittat på begreppet efter x antal timmar på Castorama, ett av byggvaruhusen i Béziers; efter en stunds irrande i gångarna blir man helt tom på inspiration och måste därifrån...

Då, när man inte har hittat det man ville hitta, är det bra att ta en liten omväg hem och rensa hjärnan. Så blir man glad igen och tänker att det var väl inte så viktigt med den där bygg-grejen. När det finns:

Blommande och doftande acacia...


Vallmo, vallmo, vallmo
Coquelicot!






fredag 20 april 2012

lysande vallmo...





Vallmon lyser upp längs våra vägkanter och snart blommar hela fält; då vill man sitta mitt i ett fält omgiven av det lysande röda och ha picknick. Härliga coquelicot!