Tielle, pajen från Sète...

När man är i Sète kan man också passa på att smaka den typiska pajen som kommer därifrån:

 TIELLE

De bästa finns på de speciella Tiellerie'rna.

Det sägs att Tielle kom till Sète med de italienska fiskarfamiljerna vid slutet av 1900-talet.

Adrienne Pages gifte sig med den italienske fiskaren Bruno Virducci och startade tillverkning i större skala på 1930-talet.

 Idag är det hennes släktingar som för traditionen vidare, 

som familjerna Cianni och Dassé.

Tielle är en liten matig paj med fyllning av bläckfisk och en kryddig tomatsås. 

Sète är Frankrikes största fiskehamn vid Medelhavet och det finns riktigt bra fisk på restaurangerna. 

Det är också en stad med mycket gatukonst...

De fina inglasade balkongerna påminner mig om arkitekturen i Valletta (Malta).

Den idén har kanske också spridits sjövägen 

precis som Tielle...

 Äldre inlägg från Valletta kan du läsa här:

Brev från Servian i Valletta

 

vår-semester på Malta...

Förra veckan tillbringades på Malta. 

Vi reste dit med anledning av en fiolbyggartävling,

jag passade på att ta semester samtidigt! 

Det var vårlikt väder och när vi inte träffade min mans kollegor 

från Kina, Korea, Japan, USA och Italien strosade vi runt i Valletta. 

Det är en liten och behändig huvudstad, 

som nästa år blir Europas kulturhuvudstad. 

Det byggs och renoveras mycket, 

det här var utsikten från hotellets takterrass:

Stadsmiljön karakteriseras av gatorna som sluttar ner mot vattnet, 

och fasaderna med sina härliga färgrika balkonger.

Vi blev bjudna på en spännande föreställning av Carmen i barockteatern Teatru Manoel, där operan tolkades i en modern blandning av flamenco, modern dans och suggestiv musik. 

En av dagarna var det EU-toppmöte och huvudgatan Republic Street smyckades lite extra. 

De flesta EU-ledarna gled förbi i svarta bilar, 

medan François Hollande gick förbi och vinkade när vi satt på en uteservering!

Just då var gatan avspärrad 

och bevakad från alla håll förstås...

Den här tiden på året var det behagliga 15-18 grader, 

så vi fick några tillfällen att sitta i solen och smutta

på den lokala ölen Cisk (uttalas tjisk)...

Jag gillar Valletta!

Vi flög direkt dit från Girona på 2 timmar, enkelt och smidigt.

mat i Valletta...

När vi kom tillbaka till Valletta bodde vi i en annan lägenhet, på Strait Street och i de här kvarteren låg de gamla nedlagda barerna tätt, med underbara skyltar. Man kan tänka sig att det gick lite vilt till här då alla barerna var öppna... Numera fanns det gott om bra restauranger i de här kvarteren i stället.

På Archbishop Street ligger tydligen en av Jamie Olivers favoriter när det gäller Malta-specialitén kanin...men den provade vi inte. Vår restaurang- favorit hette Crianza och hade underbar risotto, pasta och pizza; vi hann faktiskt gå dit två gånger och allt var lika gott!

 Runt hörnan låg Soul Food, som hade bra italiensk-inspirerad mat och både servitören och hans fru kom från Milano.

på upptäcktsfärd i Valletta...

För en dryg vecka sedan landade vi förväntansfulla på Maltas flygplats, dit vi kom med direktflyg från Marseille. Det var vårt första besök på ön. Allt fungerade smidigt, vi köpte ett sju-dagars busskort på flygplatsen (21€ per person) och tog oss in till det stora busstorget i Valletta.

Därifrån letade vi oss längs huvudgatan Republic Street till restaurangen Luciano på Merchant Street, där de visade oss till våra rum på hotellet Valletta Boutique, lite längre ner mot vattnet. Gatorna sluttar brant ner och jag slås av byggnadsstilen med de speciella balkongerna, som små hytter.

Vi gav oss sedan ut på upptäcktsfärd i centrala stan, 

vi gick ett varv till fots för att bekanta oss med stan och

det var lätt att lära sig att hitta. 

Ner mot vattnet finns spår av många barer, 

med gamla skyltar.

Efter middagen hade vi sån tur att det var musikunderhållning precis utanför huset där vi bodde, en jazzkväll med underbar stämning; 

det var en bra början på semestern!