ut på tur...

Den närmsta tiden tänkte jag hänga lite mer med min familj, 

efter en rekordsommar på jobbet börjar det bli dags att ha nånting som liknar semester!

Det började bra igår, med vandring i Gorges d'Héric. 

En vacker ravin, alldeles nära Mons la Trivalle.

Såhär mitt i sommaren är det många som söker sig dit, 

för att vandra och bada i forsen.

Naturen är verkligen storslagen.

Det var ganska trångt på de bästa badställena där vattnet är djupt, men vi hittade i alla fall ett par ställen att pausa på med hundarna; underbart för dem att svalka sig!

Oerhört fascinerande med den lilla forsen tyckte Tyra...

Husse håller koll...

Det här är kastanjetrakter, 

bara en bit längre västerut i Olargues är det årlig kastanjefestival varje höst.

Vi har fortfarande inte vandrat ända upp till Héric, nu var det lite för varmt för både oss och hundarna, men en rejäl promenad blev det i alla fall, härligt!

ut och gå!

Ledig lördag med fint väder är en gåva att ta vara på!  Vi packade matsäcken och drog iväg till Gorges d'Héric i närheten av Mons La Trivalle.

Det var perfekt vandrarväder, lagom varmt i lä, men inte för hett. Vi hittade en ny stig på andra sidan ravinen som tog oss på vindlande stigar genom den ljusa grönskan.

I klippskrevorna börjar ginsten blomma , och denna buske, vad kan det vara?

Plötsligt dök det upp en liten by längs stigen; en liten hameau. Här fanns en del övergivna hus, men även några bebodda och en Monsieur med målarpenseln i högsta hugg. En riktig liten Havre de Paix, en oas med lugn och ro där tiden känns ointressant; här kan man bara vara, inbillar man sig...

Vi kom snart ut på andra sidan byn, där landskapet öppnade sig ut över Orb-dalen.

Så småningom kom vi fram till en annan liten by, och där tog vandringsstigen slut.

Dags att vända och mumsa på den medhavda matsäcken i skuggan av ett fikonträd...

Det har nog många vandrare gjort före oss...

vandring vid Gorges d'Héric...

Redan i somras när vi vandrade vid Gorges d'Héric tänkte vi att det vore härligt att komma tillbaka på hösten, när det inte var lika varmt. I söndags blev det av, även om det var nästan lika varmt som i somras; vi har haft underbara dagar med sommarvärme länge nu.

Är det någon mer än jag som tycker klippan ser ut som en pingvin?

Vandringsleden slingrar sig fram mellan berg och raviner.

Den dagen den här toppen halkar av klippan vill jag inte vara i närheten!

Ibland hörs porlandet av vatten, det är så speciellt, ett ljud att bli lycklig av...

Hundar och tjejer svalkade sig i det iiiskalla vattnet, och jag passade på att studera ett annat naturens under på vattenytan...

svindlande, vindlande...

Ser du den lilla människan i mitten av bilden? 

Vid ravinen Gorges d'Héric kan man ägna sig åt hisnande äventyr, som bergsklättring. 

Man kan också gå längs den asfalterade lilla vägen som följer ravinen; det gjorde vi...

På vissa ställen var det helt tillräckligt för att få svindel, när man tittar ner i bråddjupet eller upp mot bergskammen högt där ovanför. Dramatisk natur minst sagt!

Längs med floden Héric, längst nere i ravinen, fanns det gott om badställen bland klippskrevorna.

Det var ett mycket större utflyktsmål än vad vi hade anat; parkeringen var full med bilar (3€ för en dags parkering, helt ok). 

Vi lyckades ändå hitta en helt egen vrå där floden gjorde ett språng. Ljudet av porlande vatten är något helt speciellt! Cikadorna väsnades också och det var lite trolsk stämning i de små vattenbassängerna...

Som gjort för en picknick i skuggan...

 Gorges d'Héric ligger i naturreservatet Parc Naturel Régional du Haut Languedoc och du hittar dit  på väg 908 väster om Bédarieux och Lamalou-les-Bains. I byn Mons la Trivalle svänger man av och följer skyltarna mot Gorges d'Héric. 

Nu mitt i sommaren var t.o.m en glasskiosk öppen vid parkeringen. Men det kändes inte turistiskt på något sätt...alla var bara där och njöt av den fascinerande naturen och de sköna baden...