Pont du Gard...

Pont du Gard är ett mäktigt byggnadsverk, 

som byggdes för ungefär tvåtusen år sedan, 50 e. Kr.

Bron över floden Gard är en del av akvedukten 

som försåg staden Nîmes med vatten.

Den var ca fem mil lång och var i bruk under femhundra år!

Det är ganska obegripligt hur de kunde bygga den!

Dels hur de kunde hugga all sten och släpa dit (omkring 50 ton!)

och dels hur de kunde räkna ut den rätta lutningen för att vattnet skulle rinna med rätt tryck från källan i Uzes ända till Nîmes. 

Lutningen var bara ca 25 cm per kilometer...

En stor del av akvedukten grävdes under jord. 

Pont du Gard är ett av världens bäst bevarade romerska byggen, 

och en del av Unesco's världsarv.

Det finns ett välorganiserat besöks-centrum med caféer, toaletter, museum och butik. 

Vägarna är cementerade och lätta att gå på, 

-om man inte ska upp och se på den bästa utsikten, 

då är det många trappsteg upp och ner!

Man kan paddla i floden och det finns flera slingor att vandra på.

Pont du Gard ligger norr om Nîmes i departementet Gard, 

öster om Montpellier.

Värt en utflykt-

åk dit och förundras!

 

ekologiskt i Hérault...

Ser på franska tv3 att vårt departement Hérault och Pyrenées-Orientales är bland de bästa på att välja ekologiskt och förnyelsebar energi.

Även de andra departementen i vår region Languedoc-Roussillon ligger i täten; Aude och Gard i topp när det gäller ekologiskt jordbruk och skydd av biologisk mångfald och det är en politiskt vilja att stödja detta som ligger bakom.

Så bra!

Saxat från TV3:s hemsida.

nya roséfavoriter...

Vissa dagar har vi riktig vårkänning här 

och då kan det hända att ett glas rosé slinker ner till lunchen.

En ny favorit för året är appellationen "Vin des sables" från Camargue, 

vid kusten här vid Lejonbukten.

Den här är frisk och lätt och krispig!

Vi hittade Les Embruns på en vanlig Intermarché-affär.

När vi var i Aigues-Mortes svängde vi in till en annan vinodlare, 

Domaine du Petit Chaumont.

Här växer vinstockarna direkt i sanden 

och man anspelar på det rika fågellivet med flamingos även på flaskorna.

Caven var väldigt trevlig med ett urval av andra lokala godsaker

 som olivolja, vinäger och diverse röror.

Valnötsvinäger, hallonvinäger... så gott till vårens alla sallader!

Vi fick smaka på både det ena och det andra ur deras sortiment;

monsieur gick in för de röda och jag för rosé.

Både Rouge des sables och Gris de Gris fick följa med hem.
Rosévinet hade en frisk smak och härlig doft av både tropiska frukter och grapefrukt; en ny favorit!

Rödvinet är en Cabernet Sauvignon, en druva som verkar passa väldigt bra på deras sandiga mark. De har även eklagrade rödviner, som kan lagras ytterligare många år.

Allt är märkt AB, alltså ekologiskt odlat, något vi uppskattar!

där vi inte åt...

Aigues-Mortes är ju en oerhört besöksvänlig liten stad, med restauranger i överflöd, 

så här kommer ett litet bildsvep från några ställen där vi inte åt, 

den här gången...

Däremot slank vi in på La Cure Gourmande 

och köpte lite presenter till tjejernas kompisar.

 Det trevliga med dem är ju att de har lokal tillverkning här i Languedoc, 

och riktiga råvaror. 

Det känns bättre än storindustri-godis!

utanför murarna...

På besök i Aigues-Mortes måste man ju passa på att ta sig en promenad utanför stadsmuren. Den är otroligt nog helt intakt, trots att den inte är renoverad sedan den byggdes på 1200-talet! Muren går runt om i en kvadrat, med torn och portar på varje sida.

Murarna är tre meter tjocka nedtill, så de tål väl en del...

Nu renoveras gångvägarna längs strandkanten, 

det kan bli en härlig strandpromenad!

lunch i Aigues-Mortes...

Igår strosade vi innanför stadsmuren i den lilla staden Aigues-Mortes.

Vi tänkte oss en lunch i solen.

Kanske här, Chez Coco, en charmig liten bistro?

Men, nej, vi fortsatte till det stora torget och Le Café du Commerce.

Menyn var full av smakliga alternativ med fisk och skaldjur, så här slog vi oss ner.

Eftersom vädret var så fint gav vi oss på en trerättersmeny, 

så att vi skulle få sitta och njuta riktigt länge...

Först en fisksoppa med rouille som var mustig och underbart god. 

Den hade nog räckt som huvudrätt...

Mellan rätterna spanade vi på dem som läste tidningen...

strosade...

klättrade...

och småpratade runt omkring oss.

Huvudrätten var en morue, med aïoli och grönsaker.

Här började det ta stopp...

Bäst att lämna lite för att orka efterrätten.

Baba au rhum äter man ju inte varje dag.

Monsieurs profiterolles såg inte heller dumma ut...

Vi var väldigt nöjda och helt proppmätta när vi vandrade vidare!

utsikt vid Cirque de Navacelles...

Vi fortsatte vår tur längs Hérault-floden upp till Ganges och vidare genom floddalen Vallée de la Vis. När vi svängde av mot Cirque de Navacelles slingrade vägen; upp-upp-upp... 

Det gällde att inte stå för nära branten och titta på utsikten...

Efter uppförsbackarna kom vi till ett helt annat landskap; en platå med stora gräshedar, det är otroligt så snabbt det ändrar karaktär.

Målet var Cirque de Navacelles. 

Vi hade inte varit där tidigare och det verkar som de nyligen har börjat göra iordning för att bättre kunna ta emot flera turister; ny parkering och ett nytt besökscentrum med restaurang, turistinformation och butik, och nyanlagda lättframkomliga stigar av betong.

Det finns flera utsiktsplatser och vi hamnade vid les Belvédères de Blandas.

Men vad skulle vi titta på ?

Jo, den märkliga byn långt nere i dalen, Navacelles. 

Utsiktspunkten ligger på drygt 600 m ö h.

Det är floden som har skapat den märkliga formen ner i dalen:

För femtusen år sedan då platsen var bebodd gick fortfarande floden runt kullen i mitten.

Det går en väg ner längs bergssidan, men nej, vi åkte inte ner till dalens botten, vi var nöjda med att se byn uppifrån....

Eftersom det var över 30 grader varmt var vi glada att man kunde svalka sig i skuggan efteråt...

och jag tycker det är sympatiskt att man bygger restaurang och butik i traktens material,

 i samklang med naturen omkring.