vi byggde en bar...mera renovering!

 

Ett av de mer udda rummen i vårt hus är "baren". 

Till skillnad från vår renovering av salongen, 

som jag berättade om nyligen, 

så fanns här inga originaldetaljer att ta vara på. 

Vi har hittat på alltihop...

När vi tog över huset var här en rysligt smal citrongul korridor och ett badrum i brunt. 

Taket var sänkt, 

men vi kunde se att det skulle gå att ta fram igen.

Vi började med att ta ner mellanväggen i korridoren...

Det blev några turer till tippen, 

la Déchetterie...

Det var två olika bruna 1980-talsgolv 

i korridoren och badrummet. 

De var jämna och bra, så vi kunde slipa dem 

och sedan lägga nytt klinker ovanpå

istället för att bryta upp hela golvet.

Det nya golvet kommer från

As de Carreaux i Pézenas.

När vi hade lagat och målat taket 

var det dags att tapetsera.

Tapeten heter Boudoir, från studio Lisa Bengtsson.

Vi satte panel över väggkaklet 

och kompletterade med hyllor.

Så, varför en bar? 

Köket är ganska litet 

så

här gör vi kaffe, 

och har alla andra drycker.

Vi experimenterar gärna med drinkar 

och använder oftast lokala ingredienser.

Noilly Prat kommer från Marseillan,

den goda citronlikören La Pulpeuse tillverkas i Agde,

Kina Karo kommer från Aude och 

Byrrh finns i byn Thuir nära Perpignan.

I skåpen ryms alla glas, 

både släktklenoder och loppisfynd.

Det saknas fortfarande lite lister, 

men i stort sett är baren klar...

Före...

Efter...

 

renovering av vår glasveranda/salong...

 

Nu är det snart fyra år sedan vi fick nycklarna 

till vår Villa Hauterive.

 Det är lätt att glömma allt jobb 

vi har lagt ner på renovering. 

Här kommer en liten tillbakablick:

Glasverandan/salongen med sina stora fönster

var en av anledningarna

 till att vi inte kunde motstå det här huset...

Det såg ut såhär då, 

med parkett och ett av fönstren var helt förtäckt. 

Det första vi gjorde när vi hade fått nycklarna

 var att kolla vad som fanns under parketten;

den förre ägaren berättade

 att parketten lades på 1980-talet...

Vi hade ingen aning om hur det såg ut under.

Vilken lycka

 när mosaiken började komma fram!

Sedan började ett intensivt arbete med att ta bort parketten 

och det sega limmet som det satt fast med.

Det tog en månad ungefär!

Vår förra hund Tyra hade bra tålamod...

Glasverandan är tillbyggd på huset, 

och byggdes ca 1903 

av den dåvarande ägaren 

vinhandlaren Auguste Cavaillé; 

han lät även göra sina initialer i mosaik 

vid dörren in till sitt arbetsrum.

Efter den första etappen med golvet 

kunde vi börja använda rummet.

Nästa steg blev att ta bort skivorna som satt för 

ett av fönstren.

Det gick bra!

Vi insåg då att den gamla grästapeten som satt på väggarna

var otroligt blekt,

 mot hur den hade sett ut från början.

När jag fick syn på tapeten Pippi 

från Studio Lisa Bengtsson

visste jag direkt att den skulle vara rätt här. 

Det var ett ganska drygt jobb 

att dra ner den gamla tapeten...

och spackla...

Med nära fyra meter i takhöjd 

tar det sin tid...

Vi var verkligen noviser på tapetsering, 

vi har alltid bara målat i våra tidigare hem.

Vi tog en bit i taget...

Vi blev så nöjda!

Nu när vi ändå är här,

vill jag också passa på att berätta 

om några andra detaljer i salongen: 

En av kommunens konsthistoriker var här 

och hon berättade att spegeln mellan fönstren 

är från början av 1900-talet; kanske original.

Motivet är 

 målat av Pierre Crassous,

 som var verksam som landskapsmålare här då.  

Vi har också hittat en liten bit 

av ett blyinfattat fönster.

Det låg i ett gammalt paket nere i garaget.

Vi vet inte säkert, 

men det kan vara så att hela glaspartiet

var av blyinfattat glas. 

Det hade man velat se!

Troligen förstördes fönstren den 5 juli 1944, 

då stationsområdet som ligger nära oss 

blev bombat av de allierade.

Det var för att hindra de tyska trupperna 

att dra sig tillbaka norrut med tåg.

 De boende var förvarnade, 

men en bomb slog fel och 21 Béziers -bor strök med. 

Och man kan förstås tänka sig att glasrutorna blåstes ut på Villa Hauterive samtidigt. 

Men vi är så glada för de som finns!

Och så glada att bo i detta hus med historia! 

Lilou trivs i samma hörna som Tyra gjorde...

Jag ska berätta mer om vår renovering 

en annan dag!

PS. om badrumsrenoveringen kan du läsa här

Unika golv...

 Det har varit bråda tider med många husvisningar 

den senaste tiden.

 I många hus från sekelskiftet finns det vackra golv, 

och du som har följt mig ett tag vet att jag ofta lägger upp nya "golv-fynd" på Instagram.

Men hur gör man dessa mönstrade golv,

 som kallas Carreaux de Ciment?

Tekniken att göra golv med infärgad cement uppfanns på 1850-talet 

i Ardèche i Frankrike,

 av en entreprenör som hette Étienne Larmand. 

Till skillnad från keramik behöver plattorna inte brännas, 

utan de pressas innan de torkas.

Man blandar en massa av vit cement, vatten, marmorpulver, sand och pigment; 

en blandning per färg.

Den hälls sedan ner i formar av metall 

med kanter som skiljer de olika färgerna åt.

Jag lånar en bild från wikipedia som visar en form.

Formarna i metall beställdes från början av låssmeden Auguste Lachave, och sedan specialiserade han sig på just detta att skapa de intrikata mellanväggarna av brons.

Plattorna tillverkas en och en

 med de olika färgerna i ett första lager och sedan fylls det på med enfärgad grövre cement under, 

som inte kommer att synas.

Därefter pressas cementen hårt i formen så den blir kompakt.

(tryck enligt uppgift med 50-110 kg/cm2)

 De ska sedan ligga i en fuktig lokal och torka sakta under minst en månad för att den kemiska processen ska bli klar och plattan hård och lika tålig som sten.

Många mönster bygger på en repetition

 med minst fyra plattor. 

Vid sekelskiftet var det här väldigt modernt men framåt mitten av 1900-talet ansågs det vara för arbetskrävande; 

en effektiv hantverkare kunde bara tillverka 

ca 5 kvm plattor om dagen...

Vi är många som har såna här golv i Languedoc 

och jag får frågan hur man ska vårda dem; 

jag har fått rådet att våttorka och bara använda 

Marseille-tvål /savon noir 

och absolut inga starka lösningsmedel.

Det finns också företag med specialister 

som kan restaurera förstörda golv.

I Pézenas finns ateljén där David Dalichoux

fortsätter sina förfäders tradition med mosaik, 

carreaux de ciment och terrazzo.

och han har fått utmärkelsen

Meilleur Ouvrier de France

(den bästa hantverkaren i Frankrike i sin nisch).

Han kan återskapa unika cementplattor 

och restaurerar även mosaikgolv. 

Det finns så oerhört många olika mönster, 

och jag har då i alla fall inte tröttnat på dem ännu!