en by med utsikt...

Efter en lite kylig morgon var det härligt att framåt lunch ta en solig promenad i byn St. Pons-de-Mauchiens, nära Montagnac. Byn är en medeltida circulade-by och ligger högt på en kulle, så vacker utsikt är det gott om!

 Namnet på byn kommer enligt sägnen från uttrycket Mauvais chiens (mauchiens) - dåliga hundar - som slottets härskare ska ha ropat till sina hundar, en natt då de inte kände igen honom och överföll honom!

Det är en pittoresk liten by där husen för det mesta är väl ompysslade, men undantag finns. En ruin där växtligheten tagit över...

Det finns många genuina detaljer, här är dörren till Maison des Immigrés, ett bevarat hus från 1500-talet.

Man kan lära sig mycket genom att gå en sväng och läsa på skyltarna.

De två stadsportarna finns också kvar. 

Innanför stadsmuren kunde hela byn samlas om det var fara å färde.

 

Numera är det lugnare och mitt i byn finns just nu både crêperie och bistro.

Vad jag gillar med våra byar här i Languedoc är att de är så levande. Här flyttar barnfamiljer in, det är full fart i skolan och det gamla pittoreska kan följa med in i framtiden!

klostret i Valmagne...

I dag kom vi i alla fall ända fram till Abbaye de Valmagne, 

inga bilköer i dag! 

Klostret ligger mellan Montagnac och Villeveyrac, nära pilgrimsvägen till Santiago de Compostela. Det grundades 1139 och hade sin blomstringstid de första århundradena därefter, då det var ett av de mest välmående cistercienserklostren. Den stora kyrkan i gotisk stil byggdes 1257 men var sedan utsatt för en hel del bevärligheter under religionskrigen. De flesta av de vackra färgade fönstren förstördes och stenar plockades för andra byggnationer i närheten 

Efter franska revolutionen 1789 flydde de sista fem munkarna då bönder och upprorsmakare invaderade och plundrade klostret. 

Tyvärr förstördes arkivet då, och man vet därför inte hur många munkar som verkade här.

Klostret togs över av franska staten efter franska revolutionen, och hela egendomen såldes sen vidare till en vinmakare, Monsieur Granier, som kunde fortsätta munkarnas traditon av vinodling från 1100-talet. 

Under hans överinseende byggdes kyrkan om till vinkällare med enorma ekfat, och kyrkan blev på så vis bevarad för eftervärlden!

Greven av Turenne köpte egendomen på 1800-talet och släkten driver fortfarande vinodlingen vidare.

Från kyrkobyggnaden kommer man ut till klostergården med vackra valvgångar. 

 Guiden berättade under rundvisningen att det bara fanns ett enda rum som var uppvärmt på munkarnas tid, med den enorma öppna spisen.  Tänk vad de måste ha frusit! I spisrummet finns också  färgade blyinfattade fönster bevarade.

Det är ganska makalöst att kunna vandra runt där, att så mycket ändå är bevarat. 

Men det allra vackraste tycker jag var platsen på klostergården, 

utanför pelargångarna, där det finns en källa.

Det var förr den enda platsen med rinnande vatten och där tvättade munkarna händerna innan de fick röra vid maten och innan de gick för att be i kyrkan. 

Så vackert, med ett öppet tak, klätt med slingrande vinrankor...

Här skulle man kunna sitta länge och bara njuta...

 Efter visningen var det -förstås- vinprovning för den som var intresserad. 

Alla deras viner produceras numera ekologiskt och butiken kan man besöka även om man inte går den guidade visningen. Det finns också ett värdshus intill och sommartid ordnas konserter. 

Det här är verkligen en plats väl värd att besöka, 

perfekt för en söndagsutflykt!

nya favoriter...

Passade på att handla färska musslor när vi var i Marseillan i dag. 

3€ kilot kostar de, inte mycket att bråka om; 

det är verkligen vardagslyx!

Eftersom vi inte hade bråttom tog vi en liten omväg hem, 

till vingården La Clapière nära Montagnac.

Kyrkan i Montagnac syns som en liten spets i bakgrunden.

Vi körde och körde, på en av dessa små slingriga vägar, 

och plötsligt var vi framme vid vingården.

Vi hade smakat deras vin men inte besökt vingården förut. 

Det är ju så när man bor här, man har sina favoriter, 

men det är alltid en upplevelse att upptäcka nya vingårdar.

Vi tänkte, vi kollar om det är öppet;

och blev mottagna av en härlig dam anställd på gården, 

som gärna pratade en stund och dukade upp en liten provning.

Butiken är inrymd i ett gammalt stall, mysigt!

Så fick vi smaka la Figuerette...

med lika delar Viognier och Chardonnay, till skaldjuren

Jardin de Jules

ett fruktigt, gott rödvin som passar till det mesta

 och Cuvée Gatefer,

ett mer kraftfullt rödvin

Härligt, nu har vi fått nya favoriter!

Den 26 maj har de öppet hus med lantbuffé, 

jag hoppas vi har tid att åka tillbaka då!