nytt nummer!

Kvällslektyren är räddad när nya numret av Tête à Tête dimper ner i brevlådan!

Den här gången med tema "La Belle Époque"!

En fascinerande tid!

Från Languedoc kan du läsa mitt reportage om utvinningen av havssalt i Medelhavet, 

les Salins de Camargue i Aigues-Mortes.

Intressant att läsa om biodling mitt i Paris, 

krönikor av Staffan Heimerson och Tomas Lindbom 

och mycket mera!

Du vet väl att du kan köpa och läsa tidningen digitalt 

om du inte hittar den i din pressbyrå?

Den finns i Quiozk, en digital tidningsaffär.

nya roséfavoriter...

Vissa dagar har vi riktig vårkänning här 

och då kan det hända att ett glas rosé slinker ner till lunchen.

En ny favorit för året är appellationen "Vin des sables" från Camargue, 

vid kusten här vid Lejonbukten.

Den här är frisk och lätt och krispig!

Vi hittade Les Embruns på en vanlig Intermarché-affär.

När vi var i Aigues-Mortes svängde vi in till en annan vinodlare, 

Domaine du Petit Chaumont.

Här växer vinstockarna direkt i sanden 

och man anspelar på det rika fågellivet med flamingos även på flaskorna.

Caven var väldigt trevlig med ett urval av andra lokala godsaker

 som olivolja, vinäger och diverse röror.

Valnötsvinäger, hallonvinäger... så gott till vårens alla sallader!

Vi fick smaka på både det ena och det andra ur deras sortiment;

monsieur gick in för de röda och jag för rosé.

Både Rouge des sables och Gris de Gris fick följa med hem.
Rosévinet hade en frisk smak och härlig doft av både tropiska frukter och grapefrukt; en ny favorit!

Rödvinet är en Cabernet Sauvignon, en druva som verkar passa väldigt bra på deras sandiga mark. De har även eklagrade rödviner, som kan lagras ytterligare många år.

Allt är märkt AB, alltså ekologiskt odlat, något vi uppskattar!

där vi inte åt...

Aigues-Mortes är ju en oerhört besöksvänlig liten stad, med restauranger i överflöd, 

så här kommer ett litet bildsvep från några ställen där vi inte åt, 

den här gången...

Däremot slank vi in på La Cure Gourmande 

och köpte lite presenter till tjejernas kompisar.

 Det trevliga med dem är ju att de har lokal tillverkning här i Languedoc, 

och riktiga råvaror. 

Det känns bättre än storindustri-godis!

utanför murarna...

På besök i Aigues-Mortes måste man ju passa på att ta sig en promenad utanför stadsmuren. Den är otroligt nog helt intakt, trots att den inte är renoverad sedan den byggdes på 1200-talet! Muren går runt om i en kvadrat, med torn och portar på varje sida.

Murarna är tre meter tjocka nedtill, så de tål väl en del...

Nu renoveras gångvägarna längs strandkanten, 

det kan bli en härlig strandpromenad!

lunch i Aigues-Mortes...

Igår strosade vi innanför stadsmuren i den lilla staden Aigues-Mortes.

Vi tänkte oss en lunch i solen.

Kanske här, Chez Coco, en charmig liten bistro?

Men, nej, vi fortsatte till det stora torget och Le Café du Commerce.

Menyn var full av smakliga alternativ med fisk och skaldjur, så här slog vi oss ner.

Eftersom vädret var så fint gav vi oss på en trerättersmeny, 

så att vi skulle få sitta och njuta riktigt länge...

Först en fisksoppa med rouille som var mustig och underbart god. 

Den hade nog räckt som huvudrätt...

Mellan rätterna spanade vi på dem som läste tidningen...

strosade...

klättrade...

och småpratade runt omkring oss.

Huvudrätten var en morue, med aïoli och grönsaker.

Här började det ta stopp...

Bäst att lämna lite för att orka efterrätten.

Baba au rhum äter man ju inte varje dag.

Monsieurs profiterolles såg inte heller dumma ut...

Vi var väldigt nöjda och helt proppmätta när vi vandrade vidare!

lunch i Aigues-Mortes...

Idag åkte vi iväg på en liten familjeutflykt för att fira vår stora tjej, 

som fyllde 15 i dag!

Det blev lunch i Aigues-Mortes, 

den befästa staden strax utanför Montpellier.

Utanför murarna har man utsikt mot salinerna, 

där de utvinner havssalt

(som jag berättat om tidigare).

Vattnet får en märklig rosa färg av de alger som trivs där och det som finns kvar av årets saltskörd ligger i stora högar. Nästa skörd blir till hösten. 

Vi använder numera bara salt, fleur de sel,  från salinerna i Aigues-Mortes, det finns även att köpa på vanliga supermarché och är väldigt gott tycker jag. Fleur de sel är saltet som kristallieras längs kanterna på saltbassängerna och det skördas för hand.

I Aigues-Mortes gör det inget att man är turist, det är nästan alla andra också... Det är ändå en mysig stämning och det finns många restauranger att välja på.

Tjejerna provade också en ny upplevelse, fotbad med fiskar...

Från början hjälpte dessa små turkiska fiskar personer med psoriasis, men numera kan ju alla prova på att få sina fötter behandlade, och masserade; det såg riktigt mysigt ut! 

Nästa gång får jag väl prova själv också...