Brev från Servian

lördag 31 augusti 2013

la rentrée närmar sig...


Nu drar det ihop sig till skolstart här i Frankrike också.
våra tonåringar börjar collège igen på torsdag.

Precis som i Sverige är hösten även nystart på andra plan, och här är det framför allt La rentrée Littéraire
Dags att gotta sig i alla nya böcker som kommer ut; 
i år är det 555 stycken!

François Busnel som skriver inledningen i tidningen LiRE utser en särskild bok till höstens mästerverk. 

Författaren är ännu okänd, han heter Pierre Lemaitre och boken heter Au revoir là-haut (utgiven hos Albert Michel), så den får man tydligen hålla utkik efter i höst...

Annars har jag just nu fullt upp med tegelstenen Inferno av Dan Brown. Den här gången är konsthistorikern Robert Langdon i Italien i spåren av Dantes gudomliga komedi. Storyn är konstruerad runt ett mänskligt dilemma, överbefolkningen av jorden, och visst, det är lite spännande. Man får följa med till intressanta platser i Florens vilket är roligt. Turistbyrån i Florens glädjer sig och har redan hakat på med vandringar bokens fotspår... 

lördagslunch i Béziers...


Egentligen var vi på väg till Sète i dag, men när vi kom ner till kustvägen stod det helt stilla i riktningen mot Agde och Sète, så vi svängde helt sonika åt andra hållet istället, och åkte in till Béziers.

 Det är inte så ofta vi tar oss tid att åka till vår närmaste stad bara för nöjes skull, det är oftast något ärende som ska uträttas och sen bär det av hemåt igen. Men nu landade vi i skuggan under ett parasoll på restaurangen Au Soleil på Place Madeleine. 


Till lunch valde jag en Assiette du Soleil med flera smårätter, som Coquille Saint-Jaques (pilgrimsmusslor), gazpacho, sallad och en mini Brandade de Morue (torskgratäng).  Övriga familjen beställde sallad, som var verkligt fin; Grillade och färska grönsaker, bruschetta med god tomatröra. och en stor rödbetsskiva som lock. Goda nötter och frön som dekoration...

En kaffe på det, så var vi väldigt nöjda!


fredag 30 augusti 2013

knack, knack...


De här dörrknackarna tycker jag är så fina, de finns i många olika varianter och endera dagen hittar jag en till vårt hus också. Så länge får vi klara oss med hundarna som "ringklockor"...


Men det är så kul med husdetaljer. Den här bistre herrrn ovanför en dörr fick mig osökt att tänka på Archimboldo, ni vet konstnären som gjorde porträtt med hjälp av olika frukter och grönsaker...


En liten dam i det gröna i ett gathörn...


I Saint Gervais fanns också den här vattenposten. Det är ganska vanligt att det finns dricksvatten på allmänna platser, men den här modellen hade jag inte sett förut.


En gammal rostig fönsterjalusi i butiksfönstret, måntro är den lite trög att dra upp numera...


Fina skyltar kan det inte bli för många av, som den här bageriskylten i genombruet järn.

Det är kul att höja blicken på sin vandring och se alla de fina arbetade detaljerna, vardagliga saker som har något extra!



mera surr...


Om jag vore humla skulle jag också bli överlycklig över åsynen av en hel häck med passionsblommor.


Här tumlades runt från blomma till blomma, med fina, blå vingar och gulpudriga huvuden. 


Tyvärr har jag insett att passionsfrukterna inte är av den ätliga sorten, men de är ju fina i alla fall...



söndag 25 augusti 2013

humlesurr...


I morse var första gången som cikadorna var tysta på min cykeltur, det har alltså blivit svalare än 27 grader...

Men humlorna var vakna!




nya rundor...


Den här veckan har jag hittat en ny favoritcykelrunda bland vinfälten, på småvägar utan trafik. Inga byar, bara vidder med vinfält, olivodlingar och solrosfält. Det är lyxigt att det finns så bra asfalterade vägar. De är förstås till för vinodlarna. 


Här och var ligger pampiga stora vingårdar.
De flesta är i full gång, men ibland ser det lite övergivet ut.


Så, den här veckan blev det inte lika många mil på cykel, 
men lite snabbare, det får vara gott nog!






fredag 23 augusti 2013

ut i det gröna...


Vi gjorde en liten utflykt uppåt bergen i dag. Efter byn Faugères ändrar lanskapet karaktär och vinodlingarna ersätts av fruktodlingar vid floden Orb och ännu längre upp i terrängen finns massor av kastanjer och gröna bergskullar. Vi körde från Hérépian vägen som cyklisterna tog under årets Tour de France; branta vindlande vägar upp till Col des treize vents (de tretton vindarnas topp) 600 meter över havet.


Vägen var smal och det var svårt att stanna för att se på utsikten, men vi stannade när vi kom fram till St. Gervais sur Mare. Det går en flodfåra genom byn, men det var inte mycket vatten där nu. Byn ligger inbäddad bland bergen och bjuder på sagolika vyer. 


Här finns en del riktigt gamla hus (1545) 
och även senare tiders "byggnadsminnen" på huvudgatan...




Men det som gör störst intryck är den frodiga grönskan och de genom tiderna mödosamt murade stenarna.





Bakom murarna ligger prydliga köksträdgårdar.


På turistbyrån finns info om vandringsleder; randonnés


och det finns matställen som tar hand om vandrarna...


Det är fascinerande att denna annorlunda miljö finns så nära, bara fyra mil hemifrån kommer vi många hundra meter upp i bergen och får se en helt annan natur. Vi kommer tillbaka och tar en vandringstur framöver!



onsdag 21 augusti 2013

fikon och chèvre, en bra belöning...


Även om det långt ifrån är någon höststämning här ännu, förutom att vindruvorna mognar på fälten och att de i matbutikerna travar upp pennfodral och annat inför skolstarten, så kan det vara skönt att rensa och komma ifatt lite. Dagens uppdrag från mig själv var att gå igenom x antal pappershögar i arbetsrummet...
Kom en bra bit på väg och efter en sån bedrift sitter det ju fint med en belöning...


Med obefintlig framförhållning kan det vara bra att ha en bit pajdeg färdig i kylen och det fanns lyckligtvis idag. Den blev förädlad med ett tunt-tunt lager hemgjord aprikosmarmelad, tunt skivade fikon, plockade ute vid vinfälten, och tunt hyvlad chèvre, salt, peppar och ringlad olivolja.  En ljuvlig blandning av salt och sött som satt fint tillsammans med ett litet glas vermentino!
Så lätt kan det vara.

Ha en skön kväll du med!




tisdag 20 augusti 2013

vägen till Caux...


Det finns många vägar till Caux, 
denna charmiga lilla by som ligger nära Pézenas.


Idag cyklade jag dit via nunneklostret Notre Dame de Mougères. 
Jag har skrivit om deras vin och butiken där tidigare.


 Från Alignan-du-Vent slingrar sig en vacker liten väg till Caux som är väldigt smal; alltså en sån väg som inte tillåter möte om man kör bil, men som är underbar på cykel. 

Från den större Roujan-vägen svänger man av till N.D. de Mougères och vid nunneklostret råder en speciell stämning av härligt tidlöst lugn. Platanerna silar ljuset och ger skön skugga.




Nog är det vackert även om man inte är religiös...




Vacker är också vägen som slingrar sig vidare till Caux, 
där Languedoc-flaggan vajar stolt vid Place de la République.


Det var lite längre dit än jag trodde;
Servian- Alignan du Vent- N.D. de Mougères-Caux-Roujan-Alignan du Vent-Servian 
 blev dryga 33 km.

söndag 18 augusti 2013

cykel och vin...


Så var det dags igen att ge mig ut på cykeltur. Den här gången ville jag cykla bland de böljande kullarna utanför Magalas. Men först måste jag passera Espondeilhan och Puissalicon, byn som ligger så vackert på kullen här.


I Magalas ligger tågstationen där man kan ta sig till Béziers eller Bédarieux för endast 1 €. Det är rätt otroligt vad vår region satsar på kommunikationer, och alla ska ha råd!


Utanför Magalas måste jag välja väg... 
Hade tänkt mig till Pouzolles men lät magkänslan styra och valde vägen via Fouzilhon, 
fastän det är en längre runda. 



Det var allt lite kämpigt i den stekande solen, 
men så otroligt vackert!



I lilla byn Fouzilhon finns en teater, Théatre de Pierres
Finns det eldsjälar finns det liv!



Jag stannade till i Gabian för proviantering, köpte några croissanter som var spröda och fina. Så kunde jag säga till barnen att jag cyklat tre mil för att köpa croissanter till dem på söndagsmorgonen...


Vinkooperativet i Gabian har nog sett en del carignan-druvor i dina dar; det kallas La Carignano efter druvan som var väldigt vanlig förut och som nu uppskattas mer igen. Många här i Languedoc som har gamla carignan-stockar vårdar dem ömt.


En av dem som vurmar för carignan är Brigitte Chevalier på Domaine de Cébène. Genom henne kan man "adoptera" en vinstock i tre år och vara med och rädda ett vinfält med 70-100-åriga carignanstockar från att rivas upp; och man får då samtidigt rabatt på hennes övriga viner. Låter som en bra idé. Vi drack ett av hennes viner igår till middag och det är en ny favorit helt klart!


Nåväl, cykling och vin är ingen kombination jag rekommenderar...
jag trampade hem utan vin den här gången också, 
och kan nu räkna in tio cyklade mil på en vecka, kul!

Servian-Espondeilhan-Puissalicon-Magalas-Fouzilhon-Gabian-Pouzolles-Espondeilhan-Servian; dryga 29 km.