Väggmålningar i Béziers...en söndagspromenad

 

På vår söndagspromenad i dag gick vi förbi 

flera av de stora väggmålningarna i Béziers.

Det kallas Trompe l'Oeil

på franska; 

och det betyder "lura ögat".

Luras gör det ju verkligen, 

det är svårt att förstå 

att det är en platt vägg man ser!

L'Arlesienne ligger vid Allées Paul Riquet.

Strax bortanför teatern vid allén 

finns denna lite humoristiska målning.

Jean-Marie Cordier var ingenjören

 som såg till att de kunde 

pumpa upp vatten från floden till stan.

Om man fortsätter längs Avenue Foch 

kommer man strax till ett litet torg.

Där avbildas Jean Moulin's pappa där han sitter och läser tidningen.

Jean Moulin var en känd motståndsman 

under andra världskriget; 

han mördades av nazisterna 1943.

Casimir Peret var borgmästare i Béziers 

i mitten av 1800-talet.

Han motsatte sig Louis-Napoléon Bonapartes (senare Napoleon III) 

statskupp 1851.

Han fängslades av armén och blev deporterad till Cayenne (Franska Guyana) 

och dog när han försökte fly därifrån.

Vi flanerar vidare mot Madeleine-kyrkan och där vid ett undanskymt litet torg finns denna målning av kompositören Saint- Saëns.

Verket Déjanire

som syns på affischen är en opera med text av Louis Gallet och musik av Camille Saint-Saëns.

Den uruppfördes i Béziers 1898.

Molière var också verksam i Béziers!

Pjäsen Le Dépit Amoureux

hade premiär i Béziers den 16 december 1656 och var en viktig milstolpe i Molières karriär.

Du kan se målningen på Avenue Alphonse Mas.

Lite längre ner på samma gata avbildas

Honoré d'Estienne d'Orves.

Han var sjöofficer och är en av de mest framstående motståndsmännen under andra värlsdskriget då han arbetade under General de Gaulle för de fria franska styrkorna.

Han blev avrättad 1941 av tyska styrkor.

På väg ner mot tågstationen finns en målning som avbildar ankomsten av det första tåget till Béziers tågstation, år 1857.

På turistbyrån i Béziers finns en broschyr med karta där alla målningarna är med, 

 ett tips för dig som vill se dig om i staden.

Nya Orient-Expressen...

 

På muséet Musée des Arts décoratifs 

(som jag nämde i förra inlägget från Paris)

är det även en utställning om 

Orient-Expressen, 

detta mytomspunna tåg!

Det hela började med att de upptäckte övergivna originalvagnar från Orient- Expressen år 2016, 

på gränsen mellan Polen och Vitryssland.

Arkitekten och designern Maxime d’Angeac fick i uppdrag att återskapa tåget 

i Art Deco-stil. 

Han har anlitat de bästa hantverkarna och använt de bästa materialen för att göra en ny variant som uppfyller moderna krav på bekvämlighet.

Den nya Orient-Expressen är tänkt som en ambassadör för fransk lyx,

hantverk och industridesign,

 som anknyter till originalet men är tidlös.

Här handlar det inte bara om att "åka tåg" 

från en punkt till en annan,

 utan det blir en totalupplevelse; 

ett lyxhotell på räls.

På muséet visas en modell i skala 1:1.

Det är planerat att de första tågen 

ska börja rulla 2027.

Utsällningen med vagnar i full skala 

pågår fram till 26 april-26 

Château Laurens i Agde...

 

Château Laurens är en fantastisk plats i Agde.

På håll ser det ut som en klassisk byggnad, 

men inomhus väntar en alldeles egen värld...

Vid förra sekelskiftet ärvde Emmanuel Laurens en enorm mängd pengar från en kusin. Han avbröt då sina medicin-studier i Montpellier och gav sig ut på resor ut i världen. 

När hans far dog kort efteråt slog han sig ner på familjens ö 

Belle Isle

som ligger mellan Canal du Midi och floden Hérault i Agde.

Han började då planera för bygget av Château Laurens och det tog bara tre år att uppföra. 

En liten del var privat bostad åt Emmanuel, hans syster och hans mamma, men huvudbyggnaden var ägnad åt fester!

Redan i entrén slås man av de färgrika väggarna. Det här uppfördes under tiden då Art Nouveau var på modet och man ser influenser från växtriket och från resorna runt om i världen.

 

Möblerna specialbeställdes, 

som här i systerns rum;

 det är originalmöbler som har kommit tillbaka till sin rätta plats.

Här finns också en målad fris med vallmo och fjärilar närmast taket. De är inspirerade av japansk dekoration, och just nu pågår en utställning med japanska influenser.

Guiden visade oss vidare in i matsalen. 

Där finns moderniteter som golvvärme och

 element med varmhållning

 (vi har ett likadant element !)

Emmanuel Laurens var förtjust i opera, och vid ett av sina besök i Paris träffade han sin blivande fru Louise Blot,

 som var operasångeska.

Då var han ju tvungen att tillägna henne en konsert-lokal...

Det är inte vilket litet musikrum som helst, utan en musik-katedral med förgyllt tak!

Efter de båda världskrigen började Emmanuels pengar att ta slut.

 Han lämnade då över större delen av egendomen som bland annat bestod av vinodlingar, till en lokal familj, mot att han och familjen fick bo kvar i det lillla huset bredvid slottet.

Där finns arbetsrummet intakt, med möbler som designats speciellt för detta rum, och den stora glasväggen som vetter ut mot floden.

Emmanuel levde där tills han blev över 80 år. 

De som tagit över egendomen visste inte vad de skulle ta sig till med byggnaderna när han hade gått bort, så de lät dem förfalla;

 i över förtio år.

När det blev riktigt kritiskt och tak rasade in bestämde sig kommunen i Agde att köpa in fastigheten och med hjälp av medel både lokalt, i Frankrike och även från övriga Europa påbörjades renoveringen som pågick i ca 20 år! 

Många specialister kallades in för både forskning och för att konkret återställa den forna glansen.

Det är verkligen en skatt som de har räddat

för eftervärlden!

Château Laurens drivs nu av Agdes stad 

och det finns flera olika visningar man kan gå på, 

du hittar info om det här!

Jag kan inte nog rekommendera ett besök, om du är det minsta intresserad av arkitektur, historia, färg och form!

renovering av vår glasveranda/salong...

 

Nu är det snart fyra år sedan vi fick nycklarna 

till vår Villa Hauterive.

 Det är lätt att glömma allt jobb 

vi har lagt ner på renovering. 

Här kommer en liten tillbakablick:

Glasverandan/salongen med sina stora fönster

var en av anledningarna

 till att vi inte kunde motstå det här huset...

Det såg ut såhär då, 

med parkett och ett av fönstren var helt förtäckt. 

Det första vi gjorde när vi hade fått nycklarna

 var att kolla vad som fanns under parketten;

den förre ägaren berättade

 att parketten lades på 1980-talet...

Vi hade ingen aning om hur det såg ut under.

Vilken lycka

 när mosaiken började komma fram!

Sedan började ett intensivt arbete med att ta bort parketten 

och det sega limmet som det satt fast med.

Det tog en månad ungefär!

Vår förra hund Tyra hade bra tålamod...

Glasverandan är tillbyggd på huset, 

och byggdes ca 1903 

av den dåvarande ägaren 

vinhandlaren Auguste Cavaillé; 

han lät även göra sina initialer i mosaik 

vid dörren in till sitt arbetsrum.

Efter den första etappen med golvet 

kunde vi börja använda rummet.

Nästa steg blev att ta bort skivorna som satt för 

ett av fönstren.

Det gick bra!

Vi insåg då att den gamla grästapeten som satt på väggarna

var otroligt blekt,

 mot hur den hade sett ut från början.

När jag fick syn på tapeten Pippi 

från Studio Lisa Bengtsson

visste jag direkt att den skulle vara rätt här. 

Det var ett ganska drygt jobb 

att dra ner den gamla tapeten...

och spackla...

Med nära fyra meter i takhöjd 

tar det sin tid...

Vi var verkligen noviser på tapetsering, 

vi har alltid bara målat i våra tidigare hem.

Vi tog en bit i taget...

Vi blev så nöjda!

Nu när vi ändå är här,

vill jag också passa på att berätta 

om några andra detaljer i salongen: 

En av kommunens konsthistoriker var här 

och hon berättade att spegeln mellan fönstren 

är från början av 1900-talet; kanske original.

Motivet är 

 målat av Pierre Crassous,

 som var verksam som landskapsmålare här då.  

Vi har också hittat en liten bit 

av ett blyinfattat fönster.

Det låg i ett gammalt paket nere i garaget.

Vi vet inte säkert, 

men det kan vara så att hela glaspartiet

var av blyinfattat glas. 

Det hade man velat se!

Troligen förstördes fönstren den 5 juli 1944, 

då stationsområdet som ligger nära oss 

blev bombat av de allierade.

Det var för att hindra de tyska trupperna 

att dra sig tillbaka norrut med tåg.

 De boende var förvarnade, 

men en bomb slog fel och 21 Béziers -bor strök med. 

Och man kan förstås tänka sig att glasrutorna blåstes ut på Villa Hauterive samtidigt. 

Men vi är så glada för de som finns!

Och så glada att bo i detta hus med historia! 

Lilou trivs i samma hörna som Tyra gjorde...

Jag ska berätta mer om vår renovering 

en annan dag!

PS. om badrumsrenoveringen kan du läsa här