Ostronlunch vid lagunen...

 

Du vet säkert att vårt område är ett paradis för den som älskar färska skaldjur?

Ostron och musslor odlas i den stora lagunen Étang du Thau och skaldjur är vardagsmat här.

I de flesta byarna en bit innanför kusten kommer skaldjursbilen varje vecka, 

vid en viss tidpunkt. 

Då blir det kö och alla lagar ostron eller musslor till middag...

En del odlare har också öppnat upp sina landningsställen och skapat restauranger precis intill lagunen. 

I fonden skymtar staden Sète.

Maria, vår sommelier-vän, 

har tipsat om att besöka le Mas Soula

 och igår njöt vi av lunch där. 

När man går dit, förbi de enkla skjulen där de landar skaldjur inser man hur mycket ostron och musslor som odlas här.

Det är många som jobbar med detta i byarna vid lagunen som Mèze, Marseillan och Bouzigues,

det är full aktivitet i hamnen.

Det finns mycket gott att välja på...

Vi valde Brasucade de moules 

(grillade musslor) 

och gratinerade ostron, 

både med och utan pecorino-ost och tryffel.

Palourdes en persillade

(små musslor i vitlök och örtsås)

var också underbara.

Till skaldjur passar det med vinet 

Picpoul de Pinet,

från sluttningarna precis ovanför lagunen. 

Att komma hit är verkligen som att ha en stunds semester på hemmaplan, 

verklig njutning!

Tack Leila med familj som bjöd på lunchen !

<3

billig vardagslyx...

I dag handlade jag ett drygt kilo musslor till middag. 

Det är otroligt vad billigt det är, 2:99€ per kilo för lokala musslor från Bouzigues, i den vanliga mataffären. Det är bara det att man måste skrubba dem innan de tillagas, men när det väl är gjort går det ju snabbt. Kanske är det förarbetet som gör att det inte blir av för ofta, och det känns lite lyxigt fastän det är så billig och enkel mat...

De var väldigt fina nu tycker jag. 

Några droppar Picpoul de Pinet slank ner också, 

det passar ju både till kokningen av musslorna och som dryck till maten.

Det lyxiga här är de fantastiska råvarorna och har inget med priset att göra, 

livskvalitet!

musslor till lunch...

Igår var det "promo" på franska musslor i affären, 1,95€ kilot.

Så det var inte så mycket att fundera på, lunchen var räddad!

Till det lite röd spaghetti, med quinoa och tomat, 

det finns ekologisk.

Jag dukade i solen, men det blev faktiskt för varmt, 

vi fick dra oss in under det skuggande parasollet efter en stund.

 Till musslor passar det ju så bra med Picpoul de Pinet, 

en nyhet för oss var den här ekologiska Château Petit Roubié, från Pinet förstås.

Lite fylligare smak än många andra, 

men fortfarande den där mineraliga tonen som gör att det "gifter sig" med skaldjuren!

vårt bästa Picpoul...

Det perfekta vinet till en skaldjursmåltid här i Languedoc

är som sagt vårt kära Picpoul de Pinet.

På vägen hem från Bouzigues häromdagen stannade vi till i självaste byn Pinet.

Där finns det stora vinkooperativet les Ormarines, men den här dagen tittade vi in hos en självständig vinodlare med caveau på torget, mitt i byn.

Madame Arnaud-Gaujal och hennes dotter Virginie fortsätter familjetraditionen ända sedan franska revolutionen, då Toussaint Gaujal etablerade sig i Pinet. 

Det är inget fel på kooperativets Picpoul, men det var väldigt roligt att höra Madame berätta om vingården; ännu en passionerad vinodlare. Hon visade stolt urklipp från en amerikansk tidning och vingurun Robert Parker har gett deras vin 95 poäng på den 100-gradiga skalan. Exporten till USA tog fart efter det...

Vi fick provsmaka hela deras gamme (sortiment) och köpte med oss alla Picpoul-varianterna... 

Lite lustigt är att druvan heter Picquepoul, medan vinerna kallas Picpoul de Pinet

(vilket är en AOP; appellation d'origine protegée).

Cuvée Lou Peyrette

skördas från unga vinstockar, och har blommig doft och frisk smak med en liten aning av pamplemousse; grapefrukt. Det passar ypperligt till skaldjur, råa och tillagade.

Château de Pinet

är lite mer komplex. Druvorna skördas från gamla vinstockar och doften drar åt exotiska fukter  (mango, ananas). Smaken är lite rundare och kraftigare och vinet passar exempelvis till pilgrimsmusslor, sparris och chèvre.

De har även en eklagrad Picpoul och så Les Oréades som är en vin tardive. Skörden sker sent, i november, när druvorna är helt skrumpna och vinet blir fylligt, med doft av torkad aprikos och fikon. Madame rekommenderar den både till foie gras och till en smakrik efterrätt (som aprikospaj med twist av rosmarin -hur gott låter inte det!- eller en mörk chokladkaka med mandel...). 

Roligt med ännu en favoritvingård!

lunch i Bouzigues...

Denna lördag kändes suget efter havets frukter och vi gjorde därför en liten utflykt till Bouzigues. Det är underbart att avstånden är så korta, det uppmuntrar till infall och variation i tillvaron...

Jag hade läst om Les Demoiselles Dupuy, så vi letade upp den restaurangen, som ligger alldeles invid vattnet i Étang du Thau; 

lagunen innanför Sète där odlingsborden för ostron-och musselodlingarna står tätt. 

Färskare än såhär blir det inte! 

Restaurangen är även odlare, vilket gäller för många av restaurangerna här i Bouzigues.

Vi hade inte reserverat, men hade tur som var tidigt ute och fick det sista bordet, med utsikt alldeles innanför bryggorna där båtarna kommer in med ostron och musslor. 

Efterhand strömmade gästerna till och flera sällskap kom med små båtar och la till några meter från restaurangen. 

Mina gratinerade ostron var som en dröm... 

och till det förstås det enda rätta;  

Picpoul de Pinet, det friska vita vinet som görs i byarna här vid kusten.

Till huvudrätt en mäktig bit nyfångad saftig tonfisk, med tapenadtäcke, 

sen var man "ganska" mätt. 

Lite för mätt för efterrätt tyvärr...

Restaurangen har en avslappnad stil, lite som en guinguette, med färgstarka bord och kulörta lyktor, och ett stort plus för att sitta i den rustika miljön vid vattnet; 

jag kommer gärna tillbaka!

ostronfest i Bouzigues...

Den här helgen pågår ostronfesten i Bouzigues, 

foire aux huîtres.

Hela hamnområdet är en enda stor festplats med marknadsstånd.

Ovanligt mycket krimskrams...

och kläder med marint tema...

Hoppas att det går att sälja riktigt konsthantverk också, 

den här butiken ligger längs hamnpromenaden.

Några lokala vinodlare fanns också på plats. 

Det vita Sauvignon Blanc från Domaine de la Conseillère i Montagnac var ok, men på de övriga två passade vi, tyckte att de var lite ihåliga i smaken...

Annars var det lite tunnsått med Picpoul de Pinet som är det typiska lokala vinet till skaldjuren. Kooperativet i Mèze var där och vi hittade en riktigt god Muscat från Frontignan.

Men det var ju för ostronens skull vi hade kommit. 

Att få sitta ett par meter från lagunen Étang du Thau där de odlas, 

och mumsa gratinerade ostron, det är fint!

Vi var där mitt på eftermiddagen då det var ganska lugnt. Framåt kvällen skulle jag tro att det var fullsatt på alla restaurangerna, men då var vi på annat håll och mumsade havskräftor på en mysig kräftskiva!

gratinerade ostron...

Igår var vi en sväng till Bouzigues med våra gäster och fick med oss lite färska ostron hem, härligt!

Första gången vi gjorde gratinerade ostron kände jag mig som "novisen vid spisen", jag visste inte riktigt hur receptet skulle funka. Sådär, visade det sig. Det blev gott, men lite väl såsigt.

Konstigt nog hade vi bara ätit det på restaurang och inte fixat det hemma förut, men någon gång måste ju vara den första!

I dag var det andra gången och vis av erfarenheten blev det lite mindre såsigt och med lite mera stuns... Ungefär såhär:

Till 10 ostron:
En finhackad scharlottenlök
En stor klick smör
En halv- en dl grädde
En skvätt, ca en halv dl torrt vitt vin, gärna Picpoul de Pinet
Ostronsspad
1 dl finriven parmesanost
Toppa med finrivna brödsmulor av dagsgammalt bröd och lite extra parmesan

Låt först scharlottenlöken mjukna i smöret. Gör en redning; tillsätt mjöl lite i taget och spä med grädde, vitt vin och lite ostronspad och låt det tjockna. Salta och peppra och blanda i parmesanost som får smälta. Lägg tillbaka ostronen i sina skal och skeda över blandningen. Toppa med lite extra parmesan och finrivna brödsmulor.

Gratinera i 250 grader, tills de fått fin färg 10-12 minuter.
Tag ut ur ugnen och njut!
allra helst i sällskap med goda vänner och ett glas Picpoul de Pinet!

söndag i Pinet...

Söndagsutflykten gick i dag till Pinet, som i vinet Picpoul de Pinet, 

till landskapet där spår från romarnas väg Via Domitia finns bevarade.

Från höjden ser man Sète som en kulle 

på andra sidan lagunen Étang du Thau 

 och ostronodlingarna i vattnet.

Här nära kusten odlas den vita druvan Piquepoul blanc. Den har odlats här sedan antiken och finns omnämnd 1618 som en av de sex mest berömda druvorna i Languedoc. Jag har lånat kartan från Internet, där man också hittar mer  information om appelationen Picpoul de Pinet.

Strax norr om byn Pinet finns en vandringsväg; 

man hittar dit genom att passera la cave coopérative och följa skyltar mot Via Domitia.

Längs grusvägen känns tydligt doften från pinjeträden 

och den låga garriguen med massor av vild rosmarin.

Pinjeträdens ljusa, skira grönska i dungarna 

växlar med vinfält och öppna vyer. 

Närheten till lagunen med sina stora odlingar av ostron och musslor gör det extra smart att just Picpoul-vinet passar så bra till skaldjur, som jag skrivit om tidigare!
Kanske de här druvorna hamnar i just ditt glas nästa år?!