Häromveckan kommenterade jag en DN-artikel om mobiler i skolan och jämförde med den franska skolan, och nu är det aktuellt igen.
Professor Lars Strannegård skrev för några dagar sen i DN, under rubriken ovan.
Många blir förvånade att vi är så nöjda med den franska skolan för våra tonårstjejer,
som båda går i collège; motsvarande svenska högstadiet.
Något vi ofta framhåller är just detta som Strannegård skriver om, hur mycket lättare det verkar vara att jobba som fransk lärare i och med att det finns en separat avdelning;
vie scolaire, som har hand om alla sociala frågor som rör eleverna.
Frånvaro och stökigt uppträdande meddelas till vie scolaire som direkt meddelar föräldrarna (och om det behövs uppföljning, även kontaktar rektor), medan lärarna kan fortsätta att koncentrera sig på undervisningen.
Lärarna blir respekterade också, som personer. Men det är ju så normalt här i Frankrike, man tittar på varandra och hälsar när man möts och det gäller även tonåringar!
(Det var lite ovant i början med tonårskillar som naturligt hälsar "bonjour Madame" )
Vie scolaire här i Servian, på en högstadieskola med 670 elever, består av ett kontor dit man bl.a. ringer om eleven är sjuk och de följer upp all frånvaro i klasserna. Det är helt omöjligt att stanna hemma utan att föräldrarna får reda på det. Till kontoret hör också ett gäng unga elevassistenter som ständigt rör sig bland eleverna på skolan, de hjälper både lärare och elever.
När vi träffar lärarna för terminssamtal pratar de bara om undervisningen, och det är härligt att de tillåts fortsätta brinna för sitt ämne, så som väl de flesta lärare gör när man väljer yrket.
Vi häpnar ofta, och imponeras av, hur mycket de lär sig i skolan.
De har studiero och lär sig studieteknik.
Tvärtemot vad man kan tro är det heller inte bara katederundervisning, utan mycket studier och redovisningar i grupp. I matte t.ex. jobbar de i grupper om fyra-fem elever. Framför allt lär de sig hur man ska tänka för att lösa problemen;
de får verktyg som är användbara i livet!
Om nu den svenska skolan skulle anamma det här med att låta lärarna jobba mer med undervisning och anlita annan personal med social kompetens för att ta hand om livet runtomkring, tror jag mycket skulle vara vunnet;
vi ser i alla fall att det fungerar bra här i Servian!
Hej!
SvaraRaderadet låter väldigt intressant det du skriver , jag arbetar själv i den svenska skolan som skolsköterska och funderar mycket på det här med hur vi kan stötta elever och pedagoger på ett bättre sätt så de får goda förutsättningar för lärandet. Vet du vad dessa personer har för professioner ? socionom ?, specialpedagog? skolsköterska?
Vore intressant att få vet lite mer :)
Hej Anna! Jag vet inte exakt vilken utbildning de har, men kan forska lite i det. De unga stödpersonerna tror jag har detta som ett steg i sin urbildning, sedan finns det de på kontoret som har mera övergripande ansvar. De jobbar nära rektor och det finns dessutom skolsköterska (och övrig administrativ kontorspersonal).
SvaraRaderaHej igen och tack för ditt svar! Om det inte är allt för mycket besvär så.. det låter ju väldigt intressant. Många pedagoger uttrycker en stor frustration just i att inte få hålla på med det de kan mest dvs undervisa utan de ska vara kurator, specialpedagog, kompis, mamma, samtalsterapeut till både elev och föräldrar mm. Och självklart kan man inte så helt utanför en elevs bekymmer eftersom det självklart påverkar elevens möjligheter till att ta till sig kunskap men de skulle tycka det vore skönt att lämna över huvudansvaret. Som det är nu ska ju elevhälsans personal vara en stödfunktion men det fungerar väl olika väl på olika skolor.
SvaraRadera