det doftar rosor...

När jag hänger tvätt på baksidan kommer det en stark doft av rosor. Men hur då?

Då ser jag, bakom grannens olivträd, mot en varm mur, blommar de!

efter regn...

Det har regnat intensivt tre dagar i sträck.

Det är vi inte vana vid, då kan det bli så här...

Bilden är från dagens Midi Libre .

Floden Orb har svämmat över och flera småvägar i regionen är avstängda. Här i Servian kan man inte passera kanalen på de vanliga småvägarna, vägbommarna är nedfällda; route barrée. Som tur är har vi den stora bron, så det är inga problem att ta sig fram här.

Två personer har faktiskt drunknat i sina bilar, (längre söderut i närheten av Perpignan), så hemskt!

Men jag förstår inte varför man kör förbi avspärrningarna. Vi såg en bil häromdagen som hade kört ut förbi en avspärrningsskylt vars förare nog ångrade sig... Det gick inte att komma igenom! Bilen stod där halvt försvunnen i en stor sjö och ägaren fick vada ut och ringa efter bärgare...

Men nu klarnar det upp, i alla fall för oss här nära kusten i Béziers...

Till helgen ska ordningen vara återställd, med 16 grader varmt och sol, så nu kan vi pusta ut för den här gången!

ränderna går aldrig ur?

Det är något speciellt med randiga frukter och blommor,

jag har i alla fall svårt att stå emot dem...

Hittade finfina Harlekin-auberginer idag!

Visst är det bra med enkla nöjen?!

en tur till Provence...

En av fördelarna med att bo i Languedoc är att det är nära även till andra fina ställen, både inom och utom Frankrike. På några timmar tar man sig till Spanien, franska Rivieran eller Italien.

I slutet av förra veckan tog vi en tur till Provence, till Antibes, som ligger mellan Cannes och Nice på la côte d'Azur, den franska Rivieran.

Det visade sig vara en lagom liten stad att flanera omkring i ett par dagar. Vi bodde högt upp med utsikt över hamnen och det gamla fortet, men det var ändå nära  att gå till centrala stan. Vi gick också till grannstaden Juan-les-Pins längs strandpromenaden, men där var lite sömnigt så här års. De pastellfärgade hotellen där fick oss att tänka på femtiotalet...

Vi strosade mest runt i vieil Antibes,  som är den gamla delen av Antibes;  med gågator med fina hus, många restauranger och små butiker.

Marknaden var härlig, med sina färger och dofter.

Vi hade lite tur som gick längs strandvägen den första dagen, sedan blev det storm och vatten stänkte långt upp i staden. Då smet vi in på Picassomuséet en stund.

Det mysigaste var nog ändå restaurangbesöket innanför stadsmuren vid båthamnen,  på L'Annexe.

Maten var god, men det är ju inget ovanligt... Det härligaste var vår kypare, som verkligen var en levnadsglad typ. Han skojade om att han egentligen ville bli rockstjärna, men att hans pappa inte gillade det, så han sjöng med i låtarna på restaurangen i stället. Inte överspänt alls utan med glimten i ögat...

Det är underbart med folk som gillar det de gör, och förgyller tillvaron för andra, det blev en rolig kväll!

att upptäcka Languedoc...

Att upptäcka Languedoc är något jag verkligen unnar alla! Så här såg det ut i oktober...

I söndagens DN finns en artikel om några av platserna i Languedoc, skriven av Anna Lena Stålnacke.

Visst är det så att Languedoc i södra Frankrike ännu är ganska okänt i Sverige. För mig blev det en otrolig aha-upplevelse att komma hit första gången. När jag väl hade hittat hit ville jag inte åka härifrån,  jag tycker det är det paradiset på jorden!

Languedoc- Roussillon som regionen heter sträcker sig ända från spanska gränsen i söder till Nîmes i öster. Vi håller oss mest i Hérault som ligger i mitten, med Montpellier som största stad.

Här finns det vackra lanskapet med böljande vinfält, bergen, de mysiga byarna och närheten till Medelhavet och dess oändliga sandstränder längs hela Lejonbukten (22 mil sandstrand !)

Tack vare Ryanair är det nu ganska enkelt att ta sig till Languedoc från Sverige eftersom de har en direktlinje från Skavsta till Béziers. Från och med mitten av april kan man även flyga Paris-Béziers flera dagar i veckan. Den som föredrar tåg kan ta snabbtåget TGV som går mellan Paris och Barcelona och stannar i Béziers, den resan tar drygt fyra timmar.

Languedoc är världens största sammanhängande vinregion. Kvalitetsutvecklingen har gått snabbt de senaste åren och här finns nu några av de mest prisvärda vinerna i världen.  Här finns allt från friska vita Picpuol de Pinet till härliga röda viner med doft av garriguen, de örtbeväxta kullarna. Några av de uppskattade appellationerna är Faugères och St Chinian. Att kunna handla kvalitetsviner från små vingårdar, där de behandlar vinet med omsorg är verkligen en lyx!

Det kanske allra bästa med Languedoc är nog ändå att folket är så underbart, de är vänliga och glada.
För en tid sen stod vi och snusade in doften av mimosablommorna vid en trädgård. Madame i huset stack ut huvudet genom fönstret. Min första tanke var att hon skulle undra vad vi gjorde där, men nej, tvärt emot: hon undrade om vi ville plocka blommorna från hennes träd! Ja visst, jag bröt en liten kvist och tackade så mycket. Men då undrade hon om vi inte ville ha mer, stegade ut med sekatör i handen och klippte av ett par rejäla grenar fulla med mimosablommor och gav oss! Sådär är det hela tiden...

Klimatet hjälper föstås till; det är lättare att vara glad och avslappnad när solen skiner, och det gör den för det mesta!

Välkommen hit du också!

hemma bäst...

Jo, Antibes var förstås väldigt mysigt att strosa runt i,
och omväxling är alltid bra.
Men vilken lycka att komma hem till Languedoc och Servian igen.
Landskapet och ljuset här är helt magiskt!

Under resan från Rivieran regnade det hela tiden, men hemma i Servian hade ovädret redan dragit förbi.

Mörka moln hängde över bergen, men över vårt hus sken solen!

Vi skulle bara gå en liten tur för att rasta hundarna, men bara fortsatte att gå, det var underbar luft efter regnet.

I vägkanterna spirar det som en sommaräng!



drar till Antibes!

Fixar och donar, jobbar i kväll också.
Men i morgon firar vi lilla V som fyller år !
Det är verkligen génial med två veckors lov för deras del; höst, vinter och påsk.
De jobbar desto hårdare när de går i skolan...
Nu passar vi på att utnyttja de sista dagarna och sticker till Antibes på en minisemester...

Vi hörs sen! à bientôt!