Läser en intressant artikel av Bengt Ohlsson i DN i dag med ovanstâende rubrik;
om hur de smarta mobilerna tar över mer och mer av vår vakna tid,
och kanske utan att vi riktigt inser det. Väldigt intressant.
Jag är inget undantag, utan kollar mail i mobilen, instagrammar och har mig. Det är en sak, men när det gäller våra barns skola tycker jag ändå att det är skillnad; om de inte kan koncentrera sig i skolan utan surfar runt där som de har lust...då har det gått väldigt långt!
Där skiljer sig den franska skolan mycket från den svenska, åtminstone det collège/ högstadium där våra barn går. Den enkla regeln -som följs- är att när de går innanför grindarna på morgonen stängs mobilen av och när de går hem på eftermiddagen kan de trycka igång den igen.
På timmarna lär de sig grejer
och på rasterna snackar de med kompisarna, sådär som man gjorde "förr i tiden".
Behöver vi nå dem ringer vi till skolexpeditionen; svårare än så är det inte.
Jag är glad för deras skull faktiskt, att det underlättar för dem att vara närvarande.
Men är lite undrande över hur den svenska skolan ska kunna "komma ikapp" när det är så svårt att sätta upp enkla, praktiska regler?!
Det måste ju vara de vuxnas ansvar.
Intressant.
SvaraRaderaJag kommer att tänka på Nicholas Carrs bok, The shallows, där han diskuterar vad internet gör med våra hjärnor. Vi hinner inte tänka och smälta intrycken, varpå de djupa tankarna, de genomtänkta, minskar och ytlighet och grundare tankar tilltar.
Alltså, vi människor behöver tid att tänka utan att bli störda, och då är det minst sagt naturligt, för att inte säga självklart, att inte bli störd i det läge att man tar till sig kunskap på en lektion.
Ja, visst är det intressant!
RaderaOcksâ lite tänkvärt det här att om man inte hinner ha trâkigt kommer inte de riktigt kreativa idéerna fram; man fâr sätta sig och ha lângtrâkigt ibland! ;)