en doft av hav...

Det doftar hav! 

En mysig fiskeby vid Etang du Bages, strax söder om Narbonne.

marknadsdag i Servian...

Torsdag är en bra marknadsdag här i Servian, torget lever upp!

Det här är en del av "dagens skörd"...

I det lokala Servianbladet som delas ut av La Mairie skrivs annars om den traumatiska nyheten att byns slaktare bestämt sig för att stänga butiken och i stället satsa på vinodling... I stället kommer en ny slaktare att dyka upp på marknaderna på torsdagar, och borgmästaren hoppas att byborna ska ha förståelse i början om han inte kan alla deras specialönskemål... Ja, det här är la France!

kör inte förbi Mirepoix...

Från Foix körde vi vidare genom böljande solrosfält, till den lilla staden Mirepoix. Ja, vi visste förstås inte att det var dit vi var på väg... men när vi närmade oss såg vi skyltarna om en medeltidsstad, och vi tänkte det kunde vara värt att se.

Ett litet lätt understatement insåg vi när vi steg innanför stadsportarna! En välbevarad stadskärna med medeltida korsvirkeshus mötte oss. Det är nog det mest originella Mairie (borgmästeri) jag har sett. Hela torget var inramat av hus med långa träarkader.

Takbjälkarna till Maison des Consuls var särskilt fina, med konstfärdigt utskurna figurer, och man kan ana att de har varit målade en gång.

Det fanns också en fin gammal saluhall och en ståtlig katedral med högt torn; med som en extra krydda, lite galna figurer...

Staden var förstås anpassad för att ta emot turister, med många caféer runt torget. Det passade bra eftersom vi vid det laget började bli hungriga. Det fick bli en salade chèvre chaud för min del, den var riktigt god. Där fanns också butiker med traditionell keramik, en trevlig bokhandel och Brocante. 

Även Mirepoix var i högsta grad inblandade i katarfejderna, så nu ska jag ta och läsa på lite mer om dessa katarer som påverkat det här området så mycket genom historien... 

à bientôt!

vägen går till Foix...

Foix var en för mig helt okänd stad, tills vi kom dit... Det är kul att kryssa fram längs småvägar och stanna till där lusten infinner sig. Det visade sig att Foix är huvudort i departementet Ariège 

(som jag inte heller kände till, man lär så länge man lever! )

Slottet som ligger på en kulle centralt i staden har funnits där ett tag; sedan år 987.

Är man lite mätt på historiska sevärdheter kan man göra som denne man som tog en tupplur på muren, om man vågar...

I centrum fanns annars trevliga kvarter med gågator med småbutiker; Chocolatier Mazas, och andra lokala specialiteter, som en god fläderlikör.

En fin resebyrå!

I skuggan i de gamla hallarna var det perfekt att svalka sig...

Är det nu någon som har tänkt slå sig ner i Foix, så rekommenderar jag det här huset nära kyrkan, med sina stiliga karyatider... 

Det var nämligen till salu. Lite frestande tyckte jag, men men...

Annars har vi andra förslag på Hus i Frankrike !

"Karinfika"

Tänker på mina fina Karin-vänner i dag på Karin-dagen;

vi brukade ses på "Karin-fika", det var en mysig tradition.

För länge sedan, på sommarloven på Gräsö i Roslagen, gjorde vi alltid röda vinbärstårta på Karin-dagen... Man tager vad man haver, och här är det björnbären som är mogna nu, så traditionen kan fortsätta:

Firar med en björnbärskaka med vanilj/ mascarponekräm, mums!

moderna skyltar i Quillan?

Efter vårt besök vid katarslottet i Quéribus fortsatte vi västerut längs vägen och sov över i den lilla staden Quillan. En helt ok liten stad, men det kändes som den haft sin höjdpunkt ungefär när skylten här ovan var modern...

På den gamla huvudgatan var den många tomma butiksfönster som vittnade om en mer blomstrande tid för lilla Quillan. Men också några som fortfarande höll igång:

En gammal mack omgjord till hörselcentral, öppen måndagar, 

i alla fall efter överenskommelse...

Det lokala slakteriet...

och en cinema...

Just den här kvällen råkade det vara den årliga internationella Folklorefestivalen, med musik och dans av ryssar och zimbabwier, så det var mycket folk ute på gator och torg; 

vi fick musikunderhållning till middagen!

Quillan ligger vid den gamla landsvägen mellan Carcassonne och Perpignan, omsluten av berg, invid  floden Aude. Tidigare fraktades timmer på floden, men nu används den mest för nöjen, som kanot- och kajakpaddling.

Vägen snirklade sig mellan bergen därifrån, och vårt nästa stopp på resan blev den lite större staden Foix. Fortsättning följer...

utsikt från Quéribus...

 På långt håll såg vi det, katarslottet Quéribus. 

Kunde det verkligen vara möjligt att ta sig dit upp?

Vägen slingrade sig brant uppåt...

och visst kom vi närmare... 

Nu var det bara klättringen kvar, för att nå slottet. 

Vi följde den steniga stigen...

 och blev förstås helt betagna av utsikten...

Quéribus var det sista katarfästet; de höll ut till 1255, då det föll i korsriddarnas händer. Det var politik på hög nivå, med påven och kungen inblandad för att kuva de frihetliga katarerna, som ville följa sin egen väg. De var särskilt starka i Languedoc och det uppskattades inte av de som ville ha makten. 

Blodbadet i Béziers 1209 var också en del i detta krig mot "kättarna".

Som så ofta undrar jag hur de bar sig åt för att bygga ett sånt här mästerverk; så gediget, på en så omöjlig plats?! 

Fascinerande!

PS. även i Minerve finns minnen av katarerna