variant på pissaladière

Pissaladière 

görs ju i vanliga fall på gul lök, 

men nu hade jag en stor purjolök som låg och väntade...

Det är bara att fräsa löken tills den är mjuk, 

jag blandade sen i de svarta oliverna

(de från l'Oulibo i Bize- Minervois är bra!)

och lite hackad vitlök.

Jag använder oftast färdig pajdeg, bara att rulla ut...

Ansjovisen från Collioure är ett måste!

Medan pajen står i ugnen (10-12 minuter) 

hinner man svänga ihop en sallad.

Sen är det färdigt att servera!

Bon appétit!

Det här fotot tog jag för några år sedan 

på en av anjovisaffärerna i Collioure...

 

unika Hotell Belvédère...

 

Häromdagen bodde vi på ett helt unikt hotell i Cerbère.

Hôtel Belvédère du Rayon Vert.

Det byggdes 1928-32 för att härbärgera turister som väntade på visum till Spanien. Det var också olika spårbredder på rälsen, så alla vara tvungna att byta tåg i  Cerbère, strax före den spanska gränsen. 

Hotellet ritades av arkitekten Léon Baille från Perpignan

 på uppdrag av Jean Baptiste Deleon.

Den byggdes i armerad betong, 

inspirerad av  formen av en Atlantångare.

 Det fanns biograf, casino, restaurang med panoramautsikt mot Medelhavet, bar och en tennisbana på taket!

Verksamheten blev lidande under det spanska inbördeskriget 1936-39 och under andra världskriget blev hotellet konfiskerat av Wehrmacht 1942-44. 

Hotellet är inskrivet som Monument historique sedan 1987.

Idag drivs verksamheten av Jean Charles Sin, som är barnbarnsbarn till grundaren. Det ordnas filmvisningar, dans och så hyrs lägenheterna ut. 

Golven specialbeställdes till hotellet. 

Numera är de kompletterade med nya golv i gammal stil 

(detta är så fint, samma som i en av lägenheterna som vi har  renoverat...)

Det bästa, förutom den unika arkitekturen, 

är förstås läget,

med balkong mot Medelhavet!

Apéro i kvällningen...

Morgonsolen...

och frukost på balkongen...

Hit kommer vi gärna tillbaka!

 
• 
  
 
• 
  
 
• 
  

vägen till Cerbère...

Det är roligt att åka på utflykt och se hur landskapet ändras. 

På vägen söderut kommer man snart nära Pyrenéerna...

Vid Collioure och Banyuls 

växer vinstockarna på branta sluttningar.

Collioure är appelationen för torra viner och 

Banyuls är de söta, dessertvinerna.

Strax före Cerbère stannade vi till vid utsiktsplatsen, 

och där fanns denna oansenliga lilla butik.

Självklart gick det bra att få en provsmakning!

Domaine Tambour gör både torra och söta viner.

Vi fick ju lov att köpa ett par flaskor 

som tack för provningen...

Sedan njöt vi av utsikten!

 

Languedoc inom räckhåll...

Det är fortfarande många av er som är nya här i Languedoc, 

eller nyfikna på vårt område.

Då vill jag tipsa om Maria Unde Westerbergs bok

Languedoc inom räckhåll,

som kom ut för ett par år sedan.

Vi hade trevliga dagar ihop då jag visade Maria

 några av pärlorna här, 

och när boken var klar hade vi "boksläpp" 

på terrassen hemma hos oss; 

det blev verkligen succé!

Maria är expert på att resa söderut med tåg, 

efter otaliga resor till södra Frankrike.

Boken innehåller både handfasta tips om att resa långt med tåg 

och många tips på utflyktsmål här i Languedoc.

Jag har några exemplar kvar på lager,

annars kan du köpa boken direkt från Marias förlag

Within Reach

där hon även har gett ut 

Rivieran inom räckhåll 

och 

Italien inom räckhåll. 

Det är bara att ge sig ut

på upptäcktsfärd!

 

min franska spellista...

 

Nu har jag uppdaterat min

Franska spellista på Spotify

karinkloo en france

Jag förstår att det inte sipprar igenom så mycket fransk musik i Sverige, men här har du möjligheten att lyssna på drygt 100 låtar på franska.

En del är gamla klassiker, som verkligen kan kännas 

ringarde (töntiga),

det är jag medveten om!

Men faktum är att det är ett bra sätt att lära sig franska, eftersom man ofta hör tydligt vad de sjunger om...

Jag gillar att många franska låtar är som en berättelse, och en del klassiker ingår i allmänbildningen...

En nutida artist som verkligen inte är töntig utan har fått mycket uppmärksamhet den senaste tiden är 

Santa.

I videon nedan kan du se hennes berömda framträdande 

med en flygel 40 meter upp i luften!

 

Zaho de Sagazan är en annan aktuell kvinnlig artist, 

som bland annat sjöng på avslutningsceremonin 

på OS i Paris i år.

Kanske hittar du någon 

ny fransk favorit?!

Grönt till lunch...

Även om vi inte är strikta vegetarianer,

 äter vi ofta vegetariskt hemma, 

för att det är gott.

Det är enkelt här i södra Frankrike, 

med alla goda råvaror.

Idag svängde jag ihop en ljummen sallad, 

med lättkokt broccoli och gröna bönor,

sallad, lite couscous,

 marinerade kikärtor och

kronärtskocka.

Dressingen är viktig; 

här fick kikärtorna dra i en blandning av 

olivolja, äppelcidervinäger, senap, kapris och rödlök.

Här i Béziers finns flera restauranger

som är bra på vegetarisk mat...

Le Johane som ligger precis bredvid saluhallen 

är vad jag vet de enda som markerar i menyn 

att det är vegetariskt eller vegan.

De har ofta en god currygryta på menyn...

Pizza går ju oftast att hitta, 

den här är lite ovanlig med avocado 

och den finns på Les Louis,

precis mittemot katedralen. 

(Det är säkrast att boka bord...)

Den här matiga salladen med burrata och grillad aubergine

 åt jag häromdagen på 

restaurangen Au Soleil,

vid Madeleinekyrkan, 

mums!

Hos Les Bons Amis 

på torget med samma namn

kan man välja alla deras burgare 

som vegetariskt alternativ.

Bon appétit!

 

Unika golv...

 Det har varit bråda tider med många husvisningar 

den senaste tiden.

 I många hus från sekelskiftet finns det vackra golv, 

och du som har följt mig ett tag vet att jag ofta lägger upp nya "golv-fynd" på Instagram.

Men hur gör man dessa mönstrade golv,

 som kallas Carreaux de Ciment?

Tekniken att göra golv med infärgad cement uppfanns på 1850-talet 

i Ardèche i Frankrike,

 av en entreprenör som hette Étienne Larmand. 

Till skillnad från keramik behöver plattorna inte brännas, 

utan de pressas innan de torkas.

Man blandar en massa av vit cement, vatten, marmorpulver, sand och pigment; 

en blandning per färg.

Den hälls sedan ner i formar av metall 

med kanter som skiljer de olika färgerna åt.

Jag lånar en bild från wikipedia som visar en form.

Formarna i metall beställdes från början av låssmeden Auguste Lachave, och sedan specialiserade han sig på just detta att skapa de intrikata mellanväggarna av brons.

Plattorna tillverkas en och en

 med de olika färgerna i ett första lager och sedan fylls det på med enfärgad grövre cement under, 

som inte kommer att synas.

Därefter pressas cementen hårt i formen så den blir kompakt.

(tryck enligt uppgift med 50-110 kg/cm2)

 De ska sedan ligga i en fuktig lokal och torka sakta under minst en månad för att den kemiska processen ska bli klar och plattan hård och lika tålig som sten.

Många mönster bygger på en repetition

 med minst fyra plattor. 

Vid sekelskiftet var det här väldigt modernt men framåt mitten av 1900-talet ansågs det vara för arbetskrävande; 

en effektiv hantverkare kunde bara tillverka 

ca 5 kvm plattor om dagen...

Vi är många som har såna här golv i Languedoc 

och jag får frågan hur man ska vårda dem; 

jag har fått rådet att våttorka och bara använda 

Marseille-tvål /savon noir 

och absolut inga starka lösningsmedel.

Det finns också företag med specialister 

som kan restaurera förstörda golv.

I Pézenas finns ateljén där David Dalichoux

fortsätter sina förfäders tradition med mosaik, 

carreaux de ciment och terrazzo.

och han har fått utmärkelsen

Meilleur Ouvrier de France

(den bästa hantverkaren i Frankrike i sin nisch).

Han kan återskapa unika cementplattor 

och restaurerar även mosaikgolv. 

Det finns så oerhört många olika mönster, 

och jag har då i alla fall inte tröttnat på dem ännu!