Dags att ta hand om kvittenfrukterna som ligger och ser lite tråkiga ut. Kvitten är en ovanligt ful frukt faktiskt; gulgrön, knölig och den blir lätt brunfläckig.... Men trots fläckarna är den fin inuti. Fruktköttet är hårt och blir inte mosigt när man kokar den, så det är bäst att finfördela från början.
Färgen ändras under kokningen till härligt apelsinorange och frukten blir lite genomskinlig, som gelé.
Ett vanligt höstgodis här är Pâte de coing, en seg massa som går att skära i bitar och som väl måste vara ursprunget till nutida marmeladgodis. Vår första höst fick vi några formar av våra snälla grannar, och då visste vi inte vad coing var för frukt, men nu känner vi igen dem vid kanten av vinfälten.
I dag gjorde jag en liten sats marmelad på bara tre frukter; det blev 350 gram frukt, 250 gram socker och saft av en citron, kryddat med kardemumma. Gott på en rostad brödbit med chèvre ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hej du som läser mina "brev"Roligt om du också skriver en rad!