Igår fick jag äntligen tillfälle att se filmen Minuit à Paris, av Woody Allen. Den har ju funnits ett bra tag så jag antar att många av er som gillar Frankrike (och /eller Woody) redan har sett den.
Den ena huvudrollen spelas av Owen Wilson; den romantiske författaren Gil från Hollywood. Den andra huvudrollen spelas väl egentligen inte av hans fästmö, som han alltmer glider ifrån, utan av staden Paris, och dess persongalleri av konstnärer och författare från det tidiga nittonhundratalet.
Eftersom jag tidigare har snöat in på bohemlivet från den tiden tycker jag att det var kul att se miljöerna och hänga med på nostalgitrippen.
Men det är lite skönt när Gil kommer ut ur bubblan på slutet och sveps med av verkligheten. En liten vink om att det inte är så dumt att vara närvarande i nuet, i den sista kvällspromenaden genom Paris gator...
Rekommenderas absolut, särskilt till andra frankofiler!
Här kommer -i alla fall- lite mera nostalgi; en film från Paris i början av 1900-talet .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hej du som läser mina "brev"Roligt om du också skriver en rad!