ut i det gröna...

Vi gjorde en liten utflykt uppåt bergen i dag. Efter byn Faugères ändrar lanskapet karaktär och vinodlingarna ersätts av fruktodlingar vid floden Orb och ännu längre upp i terrängen finns massor av kastanjer och gröna bergskullar. Vi körde från Hérépian vägen som cyklisterna tog under årets Tour de France; branta vindlande vägar upp till Col des treize vents (de tretton vindarnas topp) 600 meter över havet.

Vägen var smal och det var svårt att stanna för att se på utsikten, men vi stannade när vi kom fram till St. Gervais sur Mare. Det går en flodfåra genom byn, men det var inte mycket vatten där nu. Byn ligger inbäddad bland bergen och bjuder på sagolika vyer. 

Här finns en del riktigt gamla hus (1545) 

och även senare tiders "byggnadsminnen" på huvudgatan...

Men det som gör störst intryck är den frodiga grönskan och de genom tiderna mödosamt murade stenarna.

Bakom murarna ligger prydliga köksträdgårdar.

På turistbyrån finns info om vandringsleder; randonnés

och det finns matställen som tar hand om vandrarna...

Det är fascinerande att denna annorlunda miljö finns så nära, bara fyra mil hemifrån kommer vi många hundra meter upp i bergen och får se en helt annan natur. Vi kommer tillbaka och tar en vandringstur framöver!

fikon och chèvre, en bra belöning...

Även om det långt ifrån är någon höststämning här ännu, förutom att vindruvorna mognar på fälten och att de i matbutikerna travar upp pennfodral och annat inför skolstarten, så kan det vara skönt att rensa och komma ifatt lite. Dagens uppdrag från mig själv var att gå igenom x antal pappershögar i arbetsrummet...

Kom en bra bit på väg och efter en sån bedrift sitter det ju fint med en belöning...

Med obefintlig framförhållning kan det vara bra att ha en bit pajdeg färdig i kylen och det fanns lyckligtvis idag. Den blev förädlad med ett tunt-tunt lager hemgjord aprikosmarmelad, tunt skivade fikon, plockade ute vid vinfälten, och tunt hyvlad chèvre, salt, peppar och ringlad olivolja.  En ljuvlig blandning av salt och sött som satt fint tillsammans med ett litet glas vermentino!
Så lätt kan det vara.

Ha en skön kväll du med!

vägen till Caux...

Det finns många vägar till Caux, 

denna charmiga lilla by som ligger nära Pézenas.

Idag cyklade jag dit via nunneklostret Notre Dame de Mougères. 

Jag har skrivit om deras vin och butiken där tidigare.

 Från Alignan-du-Vent slingrar sig en vacker liten väg till Caux som är väldigt smal; alltså en sån väg som inte tillåter möte om man kör bil, men som är underbar på cykel. 

Från den större Roujan-vägen svänger man av till N.D. de Mougères och vid nunneklostret råder en speciell stämning av härligt tidlöst lugn. Platanerna silar ljuset och ger skön skugga.

Nog är det vackert även om man inte är religiös...

Vacker är också vägen som slingrar sig vidare till Caux, 

där Languedoc-flaggan vajar stolt vid Place de la République.

Det var lite längre dit än jag trodde;

Servian- Alignan du Vent- N.D. de Mougères-Caux-Roujan-Alignan du Vent-Servian 

 blev dryga 33 km.

cykel och vin...

Så var det dags igen att ge mig ut på cykeltur. Den här gången ville jag cykla bland de böljande kullarna utanför Magalas. Men först måste jag passera Espondeilhan och Puissalicon, byn som ligger så vackert på kullen här.

I Magalas ligger tågstationen där man kan ta sig till Béziers eller Bédarieux för endast 1 €. Det är rätt otroligt vad vår region satsar på kommunikationer, och alla ska ha råd!

Utanför Magalas måste jag välja väg... 

Hade tänkt mig till Pouzolles men lät magkänslan styra och valde vägen via Fouzilhon, 

fastän det är en längre runda. 

Det var allt lite kämpigt i den stekande solen, 

men så otroligt vackert!

I lilla byn Fouzilhon finns en teater, Théatre de Pierres. 

Finns det eldsjälar finns det liv!

Jag stannade till i Gabian för proviantering, köpte några croissanter som var spröda och fina. Så kunde jag säga till barnen att jag cyklat tre mil för att köpa croissanter till dem på söndagsmorgonen...

Vinkooperativet i Gabian har nog sett en del carignan-druvor i dina dar; det kallas La Carignano efter druvan som var väldigt vanlig förut och som nu uppskattas mer igen. Många här i Languedoc som har gamla carignan-stockar vårdar dem ömt.

En av dem som vurmar för carignan är Brigitte Chevalier på Domaine de Cébène. Genom henne kan man "adoptera" en vinstock i tre år och vara med och rädda ett vinfält med 70-100-åriga carignanstockar från att rivas upp; och man får då samtidigt rabatt på hennes övriga viner. Låter som en bra idé. Vi drack ett av hennes viner igår till middag och det är en ny favorit helt klart!

Nåväl, cykling och vin är ingen kombination jag rekommenderar...
jag trampade hem utan vin den här gången också, 

och kan nu räkna in tio cyklade mil på en vecka, kul!

Servian-Espondeilhan-Puissalicon-Magalas-Fouzilhon-Gabian-Pouzolles-Espondeilhan-Servian; dryga 29 km.

galleribesök i Sète...

På besök i Sète igår blev vi medbjudna på vernissage på galleriet Dock Sud som ligger centralt vid kanalen. Det ägs av Martin och Christina Bez.  Christina är svenska så förvirring uppstår; hälsar vi på svenska eller franska? Det blir både "hej" och kindpussar för säkerhets skull!

Sedan några år arbetar de mycket med kinesiska konstnärer och har nu vernissage för målaren  LI BAOXUN.

De kostymklädda gubbarna sitter i samma båt...

Flera andra målningar uttrycker en hemsk grå hopplöshet, 

 en ny tid och en ny uniform,

något att tänka på...

Det finns också en förgylld skulptur av en traditionell kines i uniform, som en gudabild, likt en Buddhafigur i en sorts bur.

Flickan gör det hela lite mer mänskligt...

Galleriet representerar också den lokale konstnären Puyuélo som efterlämnat flera tusen målningar, som galleriet förvaltar.

Här är det onekligen lite mer av sydländskt liv och färg!

Glada av dessa blandade intryck vandrade vi ut i den ljumma kvällen med härligt folkliv längs kajerna. Det är fullt av folk på uteserveringarna. Vi hittade en restaurang i en mindre gränd, lite avsides från de värsta turistfällorna... 

Jag beställde grillad espadon och fick googla på vad det är för fisk; svärdfisk. Oerhört god! 

Härligt att ha detta inom räckhåll!

la Féria, en folkfest...

Just nu pågår la Féria i Béziers.

Ett osannolikt stort evenemang som brukar locka 1 miljon besökare varje år!

Det är stor folkfest i fem dagar, då hela innerstan är avspärrad och full av festande människor. Det finns tjurfäktning på Arenan, men det kommer jag inte att se. Däremot kan man njuta av konserter på Place Madeleine, tapas och paëlla på oändligt många uteserveringar, och framför allt glada och dansande människor överallt. 

Vi var inne i stan en stund igår kväll och det var väldigt bra stämning, åtminstone fram till midnatt då vi drog oss hemåt. Folkfester här innebär ju att alla generationer går ut och umgås och det är sällan det urartar faktiskt. Trots den stora tillgången på sangria...

Det är förstås lite svårt att ta sig fram i stan de här dagarna, men det finns en stor gratisparkering och gratis buss var 20:e minut in till stan från Parc des Expositions.

Det finns även flamenco-uppvisningar, hästevenemang och mycket mer; här ser du en karta till olika "villages" i stan där det händer saker. Vi missade flamenco-området vid katedralen; något att kolla upp till nästa gång...

ingen tvekan...

Tänk så olika det kan vara, i  morse var det ingen tvekan alls. Det är helgdag här i Frankrike och inga husvisningar i dag, så jag firade med att ge mig ut på cykel igen...

Dagens tur:

Servian-Bassan-Corneilhan-Pailhès-Puimisson-Puissalicon-Espondeilhan-Servian.

Vid vägen till Bassan står det här lilla läckra målade huset.

Bassan är en charmerande by, med ett mysigt torg med en liten mataffär. Ett av mina favoritbagerier ligger här i byn och ett café som alltid har öppet. Jag stannade till och köpte lite frukt.

Här finns också galleriet med speciella handgjorda möbler, det måste jag återkomma till en annan gång!

En del av det medeltida slottet är faktiskt till salu, 

kan det vara något?

Från Bassan kan man snedda över den stora vägen D909 (som går mellan Béziers och Bédarieux) vid den nedlagda tågstationen Ribaute les Lieuran.

Vägen upp till Corneilhan var minst sagt slingrig och brant, men jag börjar bli van nu ( ha!) och trampar på ändå...

Corneilhans kyrka ligger högt på kullen mitt i byn, 

där uppe är det en vidunderlig utsikt.

Men den här lilla kyrkan hade jag inte tänkt på tidigare, 

strax nedanför. 

Visst ser den ut som ett smycke, med slipade fasetter....

Vägen mellan Corneilhan och Pailhès var väldigt fin och rofylld. Bara cikadorna och jag, och någon enstaka vinbonde som var ute och trimmade vinrankorna. De trimmar sidorna nu, för att släppa in mer ljus till druvklasarna.

For vidare till Puimisson och över "stora vägen" igen till Puissalicon, 

sen är jag ju nästan hemma...

27 km idag av bara farten, 

det går ju bra det här!