promenad runt Vailhan...

Omväxling förnöjer tycker både vi och hundarna, 

så igår åkte vi upp till Vailhan och gick en sväng runt byn 

vid den lilla sjön Lac des Olivettes. 

Tyra "på grönbete"...

Vi gick en sväng förbi odlingslotterna. 

Det såg mysigt ut,

flera var ute och påtade i det fina vädret.

Och flera var ute och spankulerade...

Mysigt ställe för lunchpaus under trädet här!

Åh, vilket rosenbuskage, i december!

Vailhan är en lugn liten by utan så mycket fast service, 

men däremot finns en gourmetrestaurang!

Auberge du Presbytère

Nu på vintern har de öppet torsdag till söndag, 

och säkrast är att boka bord!

Sommartid är det många som besöker byn eftersom den lilla sjön inbjuder till bad.

Man kan lätt cykla hit från grannbyarna Roujan, Neffiès och Gabian.

Sjön är inte stor, men man kan simma runt den lilla ön i mitten några varv...

Vad vi inte visste förut, är att det också finns en vandringsled, 

den får vi prova en annan gång!

Det är säkert fint både längs den stora dammen och uppe på höjden.

Den lilla badsjön är en följd av dammbygget.

Dammen konstruerades 1986-88, 

för att hindra översvämningar från floden Peyne. 

Dammen sedd från "sjösidan"...

vid fördämningen...

och den stora dammen. 

Den stora dammen rymmer 4,4 miljoner kubikmeter vatten och har en yta av 40 hektar 

och ligger 163 meter över havet

(om nu någon är road av siffror?!).

Fortsätter man vägen förbi dammen kommer man så småningom till Montesquieu och Gabian, 

och vi såg flera cyklister som passade på att ta en tur i solskenet.

(17 grader när vi var ute mitt på dagen!) 

omväg till bageriet...

Vänta nu, något har hänt: Vaknar tidigt på söndag morgon och det fösta jag tänker på är att jag kan sticka ut och cykla. Har jag blivit cyklist?  Inte mycket att fundera på, bara att fylla vattenflaskan och dra iväg i morgonsolen...

Strax före Roujan kändes det lite segt, då blev jag förbicyklad av ett helt gäng damer och herrar. De hälsade glatt och drog vidare. Jag tröstar mig med att de har säkert tränat i 20 år och jag i tre veckor...

I Roujan svängde jag av mot Vailhan och sjön Barrage des Olivettes. Här kan man handla olivolja, oliver och till och med hela olivträd.

Uppe på kullen ligger byn Vailhan, 

och gourmetrestaurangen Le Presbytère som folk åker långväga ifrån för att äta på.

Nedanför kullen ligger sjön, Le Barrage des Olivettes, 

med en liten ö i mitten som man kan simma runt, runt...

Om man är på humör kan man här fortsätta en vacker vindlande väg till  Montesquieu, men jag insåg att det vore att gapa över för mycket, så jag vände tillbaka mot Roujan. Men strax innan stora vägen svängde jag av på en liten smal väg till Gabian, för att slippa ta samma väg hem.

Än så länge är det lugnt på de små vägarna, men nu dröjer det inte länge förrän vinskörden, le vendange, kommer igång!

Men det finns också vinfält som ingen orkar sköta. 

Tråkigt om generationers arbete går till spillo. Någon, frivillig?

Kämpade på i de sista backarna till Gabian och stannade till på bageriet och köpte några pain au chocolat till dem därhemma. Där stod minsann gänget som cyklat förbi mig, och tror du inte att de kom ifatt mig igen på vägen till Abeilhan...Men då saktade de in och pratade lite; jodå de hade cyklat från Marseillan! Och undrade om det inte var lite trögt med den där cykeln, min gamla 7-växlade. Jo, det fick jag ju hålla med om. Kanske är jag redo för att testa en racer nu...

Cyklade Servian-Alignan-Roujan-Vailhan-Roujan-Gabian-Pouzolles-Abeilhan-Coulobres-Servian; drygt 41 km för att köpa några pain au chocolat...