Det byggdes 1928-32 för att härbärgera turister som väntade på visum till Spanien. Det var också olika spårbredder på rälsen, så alla vara tvungna att byta tåg i Cerbère, strax före den spanska gränsen.
Hotellet ritades av arkitekten Léon Baille från Perpignan
på uppdrag av Jean Baptiste Deleon.
Den byggdes i armerad betong,
inspirerad av formen av en Atlantångare.
Det fanns biograf, casino, restaurang med panoramautsikt mot Medelhavet, bar och en tennisbana på taket!
Verksamheten blev lidande under det spanska inbördeskriget 1936-39 och under andra världskriget blev hotellet konfiskerat av Wehrmacht 1942-44.
Idag drivs verksamheten av Jean Charles Sin, som är barnbarnsbarn till grundaren. Det ordnas filmvisningar, dans och så hyrs lägenheterna ut.
Golven specialbeställdes till hotellet.
Numera är de kompletterade med nya golv i gammal stil
(detta är så fint, samma som i en av lägenheterna som vi har renoverat...)
Det bästa, förutom den unika arkitekturen,
är förstås läget,
med balkong mot Medelhavet!
Morgonsolen...
