Brev från Servian

Visar inlägg med etikett utflykt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett utflykt. Visa alla inlägg

lördag 29 november 2025

Château Laurens i Agde...

 


Château Laurens är en fantastisk plats i Agde.


På håll ser det ut som en klassisk byggnad, 
men inomhus väntar en alldeles egen värld...


Vid förra sekelskiftet ärvde Emmanuel Laurens en enorm mängd pengar från en kusin. Han avbröt då sina medicin-studier i Montpellier och gav sig ut på resor ut i världen. 

r hans far dog kort efteråt slog han sig ner på familjens ö 
Belle Isle
som ligger mellan Canal du Midi och floden Hérault i Agde.

Han började då planera för bygget av Château Laurens och det tog bara tre år att uppföra. 

En liten del var privat bostad åt Emmanuel, hans syster och hans mamma, men huvudbyggnaden var ägnad åt fester!



Redan i entrén slås man av de färgrika väggarna. Det här uppfördes under tiden då Art Nouveau var på modet och man ser influenser från växtriket och från resorna runt om i världen.

 

Möblerna specialbeställdes, 
som här i systerns rum;
 det är originalmöbler som har kommit tillbaka till sin rätta plats.


Här finns också en målad fris med vallmo och fjärilar närmast taket. De är inspirerade av japansk dekoration, och just nu pågår en utställning med japanska influenser.



Guiden visade oss vidare in i matsalen. 


Där finns moderniteter som golvvärme och
 element med varmhållning
 (vi har ett likadant element !)


Emmanuel Laurens var förtjust i opera, och vid ett av sina besök i Paris träffade han sin blivande fru Louise Blot,
 som var operasångeska.

Då var han ju tvungen att tillägna henne en konsert-lokal...

Det är inte vilket litet musikrum som helst, utan en musik-katedral med förgyllt tak!



Efter de båda världskrigen började Emmanuels pengar att ta slut.

 Han lämnade då över större delen av egendomen som bland annat bestod av vinodlingar, till en lokal familj, mot att han och familjen fick bo kvar i det lillla huset bredvid slottet.


Där finns arbetsrummet intakt, med möbler som designats speciellt för detta rum, och den stora glasväggen som vetter ut mot floden.





Emmanuel levde där tills han blev över 80 år. 

De som tagit över egendomen visste inte vad de skulle ta sig till med byggnaderna när han hade gått bort, så de lät dem förfalla;
 i över förtio år.

När det blev riktigt kritiskt och tak rasade in bestämde sig kommunen i Agde att köpa in fastigheten och med hjälp av medel både lokalt, i Frankrike och även från övriga Europa påbörjades renoveringen som pågick i ca 20 år! 

Många specialister kallades in för både forskning och för att konkret återställa den forna glansen.








Det är verkligen en skatt som de har räddat
för eftervärlden!

Château Laurens drivs nu av Agdes stad 
och det finns flera olika visningar man kan gå på, 
du hittar info om det här!

Jag kan inte nog rekommendera ett besök, om du är det minsta intresserad av arkitektur, historia, färg och form!







måndag 18 augusti 2025

Vindlande vägar längs Pyrenéerna... (dag 3)

 


Vi reste från Biarritz igen redan nästa dag, 
efter en söndagsfrukost med croissant,
som sig bör när man är ledig.


Hejdå Baskien, 
där de faktiskt använder basker "på riktigt". 


Återigen körde vi på småvägar, 
med Pyrenéerna i fonden. 


När det var lunchdags prickade vi in den lilla byn 
Sauveterre-de-Béarn, med vackert läge.



Det var söndag och vi hoppades hitta ett lunchställe, 
och fick napp här.


De hade god tomatsallad och lokal öl, perfekt!




Nästa anhalt var Pau, där hade jag aldrig varit förut, 
så det var på tiden.


Det är ju en ganska stor stad, 
som Béziers ungefär, med drygt 77000 invånare.


Om man är road av kungligheter 
kan man gå på Bernadotte-muséet. 


Det var väldigt varmt, men vi gick i alla fall till 
Boulevard des Pyrenées och kikade på utsikten.


Vi passerade det här vackra huset, 
som visade sig vara det spanska konsulatet.


I utkanten av Pau ligger många gamla villor från förra sekelskiftet, och vi bodde över här.


Lilou var välkommen här också!


Nästa dag fortsatte vi färden längs vindlande vägar 
och gjorde ett sista stopp i värmen 
under det gamla taket till saluhallen i Foix. 


En sån här resa ger verkligen mersmak, 
man hinner se mycket på några få dagar!




söndag 17 augusti 2025

En tur till Armagnac... (dag 1)



Vi bestämde oss för att ta lite ledigt förra helgen och drog iväg på en "roadtrip" västerut. 

(Vad säger man på svenska- en bilutflykt- inte riktigt samma känsla, men ok. )


Vi svängde av från motorvägen strax efter Toulouse, det är ju så innerligt trist på motorvägen... Så fort man kommer in på de mindre vägarna får man en annan känsla för landskapet och byarna.



Det första stoppet gjorde vi i en liten by som heter L'Isle- Jourdain. Här syns på husen att vi är i närheten av Toulouse; mera tegel och den där lite rosa tonen. 

Jag tittar ju alltid på hus, var vi än är...

Det var lunchdags och lite sömnigt i byn, men lunch fick vi. 


Vi fortsatte sedan till Armagnac, som var en av anledningarna till resan. 
Vi gillar Armagnac, men det finns inte många att välja på i affärerna, medan det finns massor av olika whisky-sorter 
(så konstigt!). 

Så då får vi leta upp dem på plats tänkte vi.



Vi letade upp gården Domaine Entras i den lilla byn Ayguetinte. Där blev vi väl mottagna av en äldre man som glatt visade oss runt.

Han berättade att familjen Maestrojuan har drivit gården sedan 1968. Hans farfar flydde från Spanien under Franco-tiden.


Armagnac är ett ganska stort område, 
här är vi nära Haut Armagnac.


Vi fick prova tre sorter, och köpte med oss en av varje...


Sedan fortsatte vi till byn Lectoure, 
som ligger vackert på en höjd.


Där finns en samling med flera antikhandlare, 
le Village des Broc's


De huserar i en jättestor fastighet 
som bland annat varit sjukhus, 
med en pelargång runt hela gården.


Där finns antikviteter till och med i det gamla kapellet!


Själva byggnaden var nog det bästa!



Därifrån var det inte lång till nästa Armagnac-ställe; 


Där kan man boka provningar, 
men vi nöjde oss med att köpa med ett par flaskor att prova hemma.


Förutom en vanlig Armagnac även en Fine Blanche
som vi inte hade sett förut. 
Till skillnad från Armagnac är den inte lagrad på ekfat.



Sedan var det dags för oss att leta upp kvällens logi, 
det var så vackert att köra dit bland fälten 
med blommande solrosor.
 

Vi checkade in på Le Château de Camille
söder om Auch, där vi även åt middag.



Det ligger väldigt lantligt, så det var en stor fördel att de även har restaurang på plats. Hundar är välkomna också!


Här hade jag gärna stannat ett par dagar, 
det var inbjudande att ta det lugnt vid poolen med en bok...