Brev från Servian: arkitektur

Visar inlägg med etikett arkitektur. Visa alla inlägg

onsdag 25 februari 2026

En sväng till Toulouse...

Häromdagen styrde vi kosan mot Toulouse,

som ligger knappt två timmar från Béziers.

Toulouse är den största staden i vår region Occitanie, med en dryg miljon invånare.

I de centrala kvarteren slås man av hur annorlunda arkitektur det är,

med alla dessa tegelfasader.

Vi bodde på hôtel Soclo,

nära universitetet och centralt i stan.

Det är välrenoverat och hade en bra atmosfär, jag gillade särskilt glasverandan med servering. Det var ju för kallt att sitta utomhus på kvällen, men de har även en mysig trädgård.

På kvällen var vi på Esther Abramis konsert,

det blev ett kärt återseende!

( se tidigare inlägg)

Lyssna gärna på hennes skivor!

Den senaste med kompositioner av kvinnliga tonsättare.

Toulouse är en mysig stad att flanera i.

Vi började nästa dag med frukost på torget Capitole, där det finns flera anrika caféer under arkaderna.

Det är mysigt att strosa i kvarteren med många personliga små butiker.

I den här second hand-affären "praoade"

vår dotter,

det måste vara mer än tio år sen nu...

Här hittade vi en variant av Quinuina,

en lokal aperitif som vi såklart måste prova!

Sedan strosade vi vidare...

Jag tittar ju alltid på hus,

var vi än är...

Toulouse är kanske främst känd för sin teknikutveckling och huvudkontor för Airbus flygplansproduktion med sitt besökscentrum.

Det finns även flera universitet och intressanta muséer.

Utanför Toulouse finns ett museum som berättar om växten Pastel (vejde på svenska) som användes för att få fram blått pigment.

(lånad bild från museets hemsida)

Växten odlades i området och pigmentet användes över hela Europa från medeltiden och fram till 1500-talet då man började importera indigo.

Toulouse är klart värt ett besök!

Gamla inlägg från Toulouse hittar du

HÄR.

lördag 29 november 2025

Château Laurens i Agde...

Château Laurens är en fantastisk plats i Agde.

På håll ser det ut som en klassisk byggnad,

men inomhus väntar en alldeles egen värld...

Vid förra sekelskiftet ärvde Emmanuel Laurens en enorm mängd pengar från en kusin. Han avbröt då sina medicin-studier i Montpellier och gav sig ut på resor ut i världen.

När hans far dog kort efteråt slog han sig ner på familjens ö

Belle Isle

som ligger mellan Canal du Midi och floden Hérault i Agde.

Han började då planera för bygget av Château Laurens och det tog bara tre år att uppföra.

En liten del var privat bostad åt Emmanuel, hans syster och hans mamma, men huvudbyggnaden var ägnad åt fester!

Redan i entrén slås man av de färgrika väggarna. Det här uppfördes under tiden då Art Nouveau var på modet och man ser influenser från växtriket och från resorna runt om i världen.

Möblerna specialbeställdes,

som här i systerns rum;

det är originalmöbler som har kommit tillbaka till sin rätta plats.

Här finns också en målad fris med vallmo och fjärilar närmast taket. De är inspirerade av japansk dekoration, och just nu pågår en utställning med japanska influenser.

Guiden visade oss vidare in i matsalen.

Där finns moderniteter som golvvärme och

element med varmhållning

(vi har ett likadant element !)

Emmanuel Laurens var förtjust i opera, och vid ett av sina besök i Paris träffade han sin blivande fru Louise Blot,

som var operasångeska.

Då var han ju tvungen att tillägna henne en konsert-lokal...

Det är inte vilket litet musikrum som helst, utan en musik-katedral med förgyllt tak!

Efter de båda världskrigen började Emmanuels pengar att ta slut.

Han lämnade då över större delen av egendomen som bland annat bestod av vinodlingar, till en lokal familj, mot att han och familjen fick bo kvar i det lillla huset bredvid slottet.

Där finns arbetsrummet intakt, med möbler som designats speciellt för detta rum, och den stora glasväggen som vetter ut mot floden.

Emmanuel levde där tills han blev över 80 år.

De som tagit över egendomen visste inte vad de skulle ta sig till med byggnaderna när han hade gått bort, så de lät dem förfalla;

i över förtio år.

När det blev riktigt kritiskt och tak rasade in bestämde sig kommunen i Agde att köpa in fastigheten och med hjälp av medel både lokalt, i Frankrike och även från övriga Europa påbörjades renoveringen som pågick i ca 20 år!

Många specialister kallades in för både forskning och för att konkret återställa den forna glansen.