Ostronlunch vid lagunen...

 

Du vet säkert att vårt område är ett paradis för den som älskar färska skaldjur?

Ostron och musslor odlas i den stora lagunen Étang du Thau och skaldjur är vardagsmat här.

I de flesta byarna en bit innanför kusten kommer skaldjursbilen varje vecka, 

vid en viss tidpunkt. 

Då blir det kö och alla lagar ostron eller musslor till middag...

En del odlare har också öppnat upp sina landningsställen och skapat restauranger precis intill lagunen. 

I fonden skymtar staden Sète.

Maria, vår sommelier-vän, 

har tipsat om att besöka le Mas Soula

 och igår njöt vi av lunch där. 

När man går dit, förbi de enkla skjulen där de landar skaldjur inser man hur mycket ostron och musslor som odlas här.

Det är många som jobbar med detta i byarna vid lagunen som Mèze, Marseillan och Bouzigues,

det är full aktivitet i hamnen.

Det finns mycket gott att välja på...

Vi valde Brasucade de moules 

(grillade musslor) 

och gratinerade ostron, 

både med och utan pecorino-ost och tryffel.

Palourdes en persillade

(små musslor i vitlök och örtsås)

var också underbara.

Till skaldjur passar det med vinet 

Picpoul de Pinet,

från sluttningarna precis ovanför lagunen. 

Att komma hit är verkligen som att ha en stunds semester på hemmaplan, 

verklig njutning!

Tack Leila med familj som bjöd på lunchen !

<3

Via Domitia...

 

I Romarnas fotspår, längs Via Domitia...

(utdrag ur en artikel jag skrev för Rivieraklubbens tidning Rivieranytt)

Mitt på torget i Narbonne finns en utgrävning någon meter ner från dagens marknivå, och där är den, Via Domitia, med bevarad stenläggning sedan tvåtusen år, visst är det fascinerande!

 

Den berömda vägen Via Domitia anlades under romartiden, från 118 f. Kr. Då grundades den romerska kolonin Narbo Martius, som är dagens Narbonne. Provinsen la Gaule Narbonnaise stäckte sig ända från Pyrenéerna till Alperna.

Vägen Via Domitia sammanbinder Spanien och Italien och vägens sträckning användes troligen redan som rutt då Hannibal gick mot Alperna med sina elefanter etthundra år tidigare, 218 f. Kr.

Kejsar Augustus gjorde Narbonne till huvudstad i provinsen la Gaule Narbonnaise. Narbonnes strategiska läge gjorde att den antika hamnen blev den andra största efter Ostia, Roms hamnstad vid floden Tiberns mynning.

Staden hade en klassisk stadsplan med ett Forum med ett tempel, Capitolium. Templet  tillägnades Roms skyddsgud Jupiter, Juno och Minerva (visdomens gudinna). Några kolonner från detta tempel hittades 1957 i utkanten av Narbonne.

Både arenan och amfiteatern i Narbonne är helt utplånade, men man räknar med att arenan rymde 25 000 åskådare. År 2021 invigdes ett nytt museum i Narbonne som samlar många av fynden från romartiden; Narbo Via.  

 

Den moderna sträckningen av motorvägen A9 följer delvis Via Domitia. 

I byn Pinet norr om Béziers finns en vandringsled där vägen kommer i dagen. Vägvisningen till leden börjar vid byns vinkooperativ. 

Där kan man passa på att handla den lokala specialiteten, det vita vinet Picpoul de Pinet. Skyltar leder från byn till parkeringen och där börjar en lätt vandring på drygt 6 km.

I början passerar du vinfälten som sluttar ner mot lagunen Étang du Thau, och det är utsikt mot staden Sète i fonden, på andra sidan lagunen. 

Vandringen kantas av pinjeträd och efter en liten bit kommer du fram till en rastplats där det finns informationstavlor och där kan du även se en bit av vägen i genomskärning, med skikt av sten och grus som har tillkommit då vägen har bättrats på genom åren.

Redan under antikens Rom märktes avståndet mellan orterna ut med milstolpar av sten, pelare som stod med 1480 meters mellanrum. Det sägs motsvara ettusen steg, eller egentligen dubbelsteg, på 1,48 m.

 

Strax norr om Pinet ligger byn Loupian, där det finns ett helt unikt museum med bevarade mosaiker ”in situ” dvs på platsen där de hittades. 

Under romartiden låg det en romersk villa där, det var ett helt litet samhälle där de bedrev vinodling och det finns bevarade termer, lerkrukor och framför allt de fantastiska mosaikerna som vi nu kan se i Villa Loupian.

Efter mer än trettio års arkeologiskt arbete kan vi se mosaikerna på plats och de rekonstruerade rummen i villan. Det fanns till och med golvvärme på den tiden. Fascinerande! 

Nedanför Villa Loupian ligger lagunen Étang du Thau, som är vida känd för sina stora mussel- och ostronodlingar. Ett besök på Villa Loupian kan med fördel kombineras med en vandring längs lagunen och en skaldjurslunch i t.ex Bouzigues...

lördagslunch i Mèze...

Vilken helg vi har haft! 

Vaknade till knallblå himmel 

och bestämde oss för att åka ut och äta lunch vid lagunen.

I Mèze har man utsikt mot hamnstaden Sète, som är omringad av lagunen Étang du Thau på ena sidan och Medelhavet på den andra.

Vid hamninloppet ligger restaurangerna tätt 

och det är bara att välja...

Den här utsikten fick vi.

Restaurangen hade tapas som förrätt; 

kronärtskockor, auberginekräm och tomatsalsa.

sedan valde vi risotto med pilgrimsmusslor 

och till dessert en mandelkaka jag aldrig hört namnet på förut:

pithiviers

Väldigt god var den, med hemgjord pistageglass...

Efter maten strosade vi i hamnen och beundrade utsikten

- här ser man Agde rakt fram.

En härlig liten lunch-utflykt!

Det är underbart att avstånden är så korta, 

på 20 minuter var vi ute vid vattnet!

musslor direkt från lagunen...

Det är lätt att glömma hur bra vi har det, 

varje helg kommer ostron-bilen upp från lagunen Étang du Thau, lastad med musslor och ostron.

 Pinfärskt!

I vår by står Yvon troget parkerad utanför Super U, 

i andra byar ropar de ut i byns högtalarsystem när bilen kommer, jag hörde det senast igår i Saint Géniès-de-Fontédit; 

-Allô allô...

och så kommer en strid ström av stamkunder och köar vid bilen!

Tillagat med lite av det vita vinet Picpoul-de-Pinet i såsen och ett glas till de färdiga musslorna...

Det kan man kalla fredagsmys!

marknad i Sète...

Varje onsdag fylls gatorna runt saluhallen i Sète med marknadsvaror,

så här års dignar borden av härliga apelsiner och clementiner, kryddor och torkad frukt.

Inne i saluhallen pågår kommersen som vanligt...

Vilka ostron ska vi ta? 

De är så färska det går att få dem, från ostronodlingarna i lagunen Etang du Thau precis intill.

Eller färska pilgrimsmusslor, 

ja det vill vi ha till nyår!

På Diegos café sitter stamgästerna...

Vi handlar bakverk på ett av bagerierna i saluhallen...

Strax får vi ett bord och kan njuta av en fluffig 

Café créme...

En härlig start på dagen!

friska vindar...

I hamnen i Marseillan ligger de flesta båtarna ännu stilla och väntar...

Här ligger byns joutes och laddar, 

tids nog blir det stoj med tävlingar...

Vinden friskar i, men i lä är det skönt i solen...

 

Ute på redden ligger den gamla skutan i blickfånget, i lagunen Etang du Thau. 

Det luktar hav och himlen är blå. Så skönt!

lördagslunch med musslor...

Varje helg står mannen med ostronbilen utanför vår supermarché, SuperU i Servian. Färska ostron och musslor från Bouzigues vid lagunen Étang du Thau radas upp i backar framför bilen.

Idag är det värme i luften och en lunch på terrassen hägrade när jag handlade,  så det fick bli ett kilo moules åt mig och monsieur.

Det klassiska vinet till musslor är ju Picpoul de Pinet, 

men det hade vi inget hemma. 

Det gick fint med ett glas rosé från Caux också!

vid lagunen...

Efter lunchen på la Ferme Marine är det mysigt att gå ner till stranden, kika ut på bryggorna och alla träställningarna där ostron och musslor odlas. 

På andra sidan lagunen ligger staden Sète. 

Och visst märks det att lagunen är full av skaldjur, på stranden

finns massor av vackra skal som flutit upp!