det här med artighet...

Du har kanske redan sett den här bilden från ett café i Nice ? 

Den har cirkulerat på Internet ett tag. 

Någon blev trött på oartiga turister...

Du som har varit i en liten by i södra Frankrike har redan märkt hur vanligt det är, 

att alla tittar på dig och hälsar "bonjour" när du går i gränderna eller kommer in för att handla i de små butikerna. Man ser varandra, det handlar mycket om det. 

Så, du som börjar lära dig franska; 

några av de viktigaste orden är faktiskt Bonjour och s'il vous plaît.

Förr hade ju fransmän rykte om sig att vara snorkiga (kanske främst i storstäder som Paris), 

men tänk om det är tvärtom; turisterna som inte har koll på hur man beter sig?! 

Några små ord kan göra skillnad i bemötandet!

balkonger och annat i Katalonien...

När man som vi bor nära Spanien är det mycket som påminner om våra sydfranska städer 

även när man kommer över gränsen. 

Men balkongerna är lite mer spanska; eller katalanska egentligen. 

Det blir ganska tydligt att de värnar om sin region 

(och vissa vill ju slippa spanskt styre helt). 

Många har en flagga på balkongen.

För den som lärt sig spanska (inte jag tyvärr!) kan det vara lite förvirrande med skyltar och annat på katalanska. 

Vi tänker inte självklart på att Katalonien är en egen stat i Spanien, med eget språk.

Alla utrop på tåget från spanska gränsen i Figueres kom först på Catalan, sedan spanska och franska. 

I butiker på stan hördes "bon dia" i stället för "buenos días" 

och "adéu" i stället för "adiós".

Jag gillar deras stavning av choklad; xocolata.

Catalan påminner mycket om vårt lokala språk i Languedoc; Occitan  (och de är båda officiella språk i Languedoc). 

I måndags demonstrerade de mot krisen mitt i stan. 

Katalanerna tycker att de får betala för mycket i det krisdrabbade Spanien.

Men det gick fredligt till, åtminstone vad vi kunde se. 

Vänliga var också de tjattrande papegojorna, 

en syn vi inte är så bortskämda med. 

De håller sig nog helst söder om Pyrenéerna...

varför franska?

Ja det svarar Dick Harrison på i sin historieblogg i dag, för den som undrar...

Tilläggas kan att här i Languedoc är Occitanska fortfarande ett levande språk , som kan läsas som tillval på collège, vilket jag berättat om tidigare.

vinfält med nyanser av rost...

Det är som vanligt ett rent nöje att åka omkring på landsvägarna och se vyerna över vinfälten, som nu så smått börjar få toner av rost.

Runt omkring Servian är nu de flesta vindruvorna skördade, men några hänger kvar och utvecklar mer och mer mogen smak av den starka solen. Druvorna som används till dessertvin som Vin Tardive skördas sist av alla, och liknar då närapå russin...

En sak som jag inte tänkt på tidigare är att olika ord används när man plockar vindruvor till vin, då det är la vendange som används, eller när man plockar druvor för att äta, då man i stället använder det vanliga ordet för plocka; cueillir.                                                                                                              
Här i dessa vintrakter är det förstås la vendange som gäller; druvorna är små och koncentrerade i smaken och ett helt annat släkte än de mer ballongaktiga ätdruvorna utan kärnor!

brukar du zinzinulera?

Härligt att ta en siesta efter lunchen. Extra härligt att ligga ute på terrassen och lyssna på alla fåglar som kvittrar, tjattrar, piper och drillar...

Vera hade i läxa den här veckan att lära sig olika ord för djurläten, och roligast var nog zinzinuler som översätts med "kvittra som en trädgårdssångare" i mitt gamla lexikon....

Trädgårdssångare, ok, då vet jag precis- inte!
Är en sorglig analfabet vad gäller fågelsånger...

pardon? nej occitan har jag inte lärt mig än...

                                                

Det är inte nog med att hänga med i alla vardagsuttryck i franskan, ibland råkar man ut för invånare som i stället talar Occitan.

Jag började språka med en dam  i byn när det var översvämning i lilla kanalen, och det gick hyfsat, men det hon sa lät mer som italienska .. eller spanska...Ibland var det enklast att bara le och hålla med...

Jag kände förstås till språket Occitan, de har fina festivaler med musik och så, men jag hade inte tänkt på att det används nu, i vardagen.

Occitan är i samma språkfamilj som  katalanska och provencal och är ett erkänt minoritetsspråk här i Frankrike. Minoritetsspråk, ja då är det väl inte så många som talar det tänker man.

2 miljoner! och det förstås av runt 10 miljoner, längs Medelhavskusten från Spanien till Italien.

Lenga d'Oc, det är ju ursprunget till Languedoc,vår region
(langue d'Oc = språket i Oc/ Occitanien).
Oc på Occitan betyder Oui (ja).

På Collège här i Servian kan barnen välja Occitan som tillval.

Tyvärr har vi väl att jobba med franskan ett tag till ,men sen skulle det var kul att snöa in på Occitan också...

Klicka här så får du höra en rolig madame som pratar patois, en variant av Occitan ;-)