Brev från Servian

lördag 30 oktober 2010

vadå coing? // le coing, c'est quoi?

De är gulliga våra grannar, så måna om att vi ska trivas.
Igår fick vi en stor säck med coing.

Vadå coing?

Jo, det är en ganska ful och knölig frukt som ser ut som ett mellanting mellan äpple och päron.


När vi kollade upp det visade det sig att den odlats i 6000 år runt Medelhavet...

Det speciella med den är att den inte äts rå, utan den används i mat, eller till efterrätt.

Vi fick efterrätten också, i två stora formar, Pâte de coing, och det smakar lite som marmeladgodis...
Ordet marmelad kommer från det portugisiska ordet för coing, marmelo, och betydde från början coing-sylt!

Recept medföljde, så nu kan vi också göra Pâte de coing, det vet väl alla vad det är ;-)




torsdag 28 oktober 2010

pardon? nej occitan har jag inte lärt mig än...

                                                


Det är inte nog med att hänga med i alla vardagsuttryck i franskan, ibland råkar man ut för invånare som i stället talar Occitan.

Jag började språka med en dam  i byn när det var översvämning i lilla kanalen, och det gick hyfsat, men det hon sa lät mer som italienska .. eller spanska...Ibland var det enklast att bara le och hålla med...

Jag kände förstås till språket Occitan, de har fina festivaler med musik och så, men jag hade inte tänkt på att det används nu, i vardagen.

Occitan är i samma språkfamilj som  katalanska och provencal och är ett erkänt minoritetsspråk här i Frankrike. Minoritetsspråk, ja då är det väl inte så många som talar det tänker man.

2 miljoner! och det förstås av runt 10 miljoner, längs Medelhavskusten från Spanien till Italien.

Lenga d'Oc, det är ju ursprunget till Languedoc,vår region
(langue d'Oc = språket i Oc/ Occitanien).
Oc på Occitan betyder Oui (ja).

På Collège här i Servian kan barnen välja Occitan som tillval.

Tyvärr har vi väl att jobba med franskan ett tag till ,men sen skulle det var kul att snöa in på Occitan också...

Klicka här så får du höra en rolig madame som pratar patois, en variant av Occitan ;-)

onsdag 27 oktober 2010

en kär gammal 2CV...

Bläddrar igenom lite bilder och hittar den här, en kär gammal Citroën 2 CV (deux chevaux= två hästar...) som vi såg i Marseillan i somras.
Smått otroligt att de rullar fortfarande!

Kom att tänka på när jag bodde i Frankrike förra gången, för en sådär hundra år sen,  och  körde runt  i en gräsgrön 2 CV.

Lite besvärligt var det att svänga vänster i den skarpa uppförsbacken där jag bodde, eftersom vänsterblinkersen inte fungerade.
Som tur var är ju framrutan tvådelad, så det var bara att sträcka ut armen genom fönstret och på så vis meddela att jag tänkte svänga!

Lite bökigt också när hela framhuven blåste upp framför rutan och hindrade sikten...
och när framdörren inte gick att stänga ordentligt utan öppnades i kurvorna...
Och så var det ju den där kvällen när en luffare hade misslyckats med att tjuvkoppla bilen och somnat i framsätet...

Jo, det är lätt att bli lite nostalgisk men jag är ändå rätt så nöjd med att ha en nyare Citroën-variant nuförtiden...

fredag 22 oktober 2010

höstfärger i Servian...

Gick en sväng med hundarna i det vackra höstvädret.
Morgnarna är lite kyliga nu, men på eftermiddagen blir det riktigt varmt och härligt i solen.

Vinfälten börjar skifta i höstfärger, lite olika beroende på vilka druvor det är.


Oliverna börjar mogna också, och skiftar från grönt till svart-lila.




Vår granne, madame B, har erbjudit mig att få plocka från deras olivträd, lyxigt! Dessutom ska jag få hennes recept. Välbehövligt, det är ännu så länge ett mysterium hur de kan bli goda. Färska är de nämligen vansinningt sura, beska och riktigt hemska!

torsdag 21 oktober 2010

vackra vyer i Roquebrun...

Det är bra när vi får besök, det blir en extra anledning att ge sig ut på en utflykt, som nu i helgen.


En fin tur är upp i bergen, då man kommer in i Parc Naturel du Haut Languedoc. Vi brukar ta turen genom St. Géniès-de-Fontédit, vidare Murviel-les-Béziers och upp längs floden Orb. Förra sommaren när vi bodde i St- Géniès tog vi ofta ett kvällsdopp  i floden. Man klättrar ner längs en brant stig och kommer ner till  flodfåran med en lite knölig stenstrand.
Klart och fint vatten!


Roquebruns hus klänger på en klippa i lä i solen, intill Orb.



Underbara vyer där, och roliga små gränder att springa upp och ner i,om man har spring i benen...
Jag gillar att strosa runt och titta på hus, och det är ofta inte de mest tillfixade som är charmiga...




Nu gick det bra att gå hela varvet runt i byn. Sist vi var där i september, var det fortfarande så varmt att vi mest strosade längs huvudgatan och var nöjda då vi fick sitta i skuggan på caféet...

Roquebrun har verkligen ett vackert läge, och gynnsamt klimat. Längst upp i byn ligger Medelhavsträdgården, men jag tycker hela byn är inspirerande med alla apelsinträd, vildvuxna fikonträd, kaktusar och andra växter.





torsdag 14 oktober 2010

en eftermiddag i Sète...

En av de härliga sakerna med att bo här i Languedoc är att det är nära till "allt" ...
Vi tog ledigt några timmar igår eftermiddag och åkte till Sète, en halvtimme bort.


Sète ligger vid kusten,  i norra änden av Etang du Thau, lagunen som framför allt är känd för sina mussel- och ostronodlingar. Det präglar också Sète med många musselstånd och fiskrestauranger.


Vårt ärende var att besöka Dufy-utställningen på Musée Paul Valéry.
En glimt av utställningen ses i Dufy-videon här.
Han ser ut att måla med lätt hand, härligt. Några streck säger mycket...
Dufy bodde på olika ställen runt Medelhavet och blev inspirerad av färgerna här, lätt att förstå...

Muséet ligger högt uppe på en kulle och därifrån  var det en fantastisk vy ut över stan och havet.
Bara det värt promenaden upp!



Precis intill muséet ligger en stor kyrkogård, där en av stadens hjältar, sångaren Georges Brassens ligger begravd.
Så, några timmar senare, åkte vi hem igen med lungorna fulla av havsluft och sinnena fulla av nya intryck, härligt!


fredag 8 oktober 2010

doften av blåregn...

Jo, jag trodde att blåregn var ungefär som syrener, som blommar en kort tid och sen vilar sig. Men oj så fel det var! Passerar varje dag en stor häck med blåregn längs gatan och den har blommat oavbrutet sedan vi kom hit, i drygt tre månader alltså, och dessutom doftar det underbart!

Det börjar bli en aning höststämning här nu, även om det fortfarande är väldigt varmt.


Annars är det obegripligt att det kan vara så grönt och frodigt, när det nästan aldrig regnar. Alla växter måste ha rötter som är specialiserade på att hitta den lilla fukt som finns...
Här är promenadstigen vi hittade idag när vi var ute med hundarna.

tisdag 5 oktober 2010

tar en tur till havet...


I morgon får det bli en utflykt till havet igen.
Skolan här tycker visst att det behövs en paus mitt i veckan, så V är helt ledig på onsdagar och A går halva dagen.
Perfekt för en utflykt till havet!



Klimatet här  i Languedoc är som en dröm för en frusen nordbo.
Vi har haft ostadigt nu med regnskurar två dagar i rad och det är rekord...Då var det ändå över 20 grader varmt, så det var ingen större fara.

Men nu har det klarnat upp igen och det är riktigt varmt och skönt.
Ännu en solig dag!
Fördelen så här års är att det är så glest med folk vid stränderna. 
Underbart att ligga i solen och lyssna på vågorna!