Brev från Servian

söndag 1 september 2013

omväg till bageriet...



Vänta nu, något har hänt: Vaknar tidigt på söndag morgon och det fösta jag tänker på är att jag kan sticka ut och cykla. Har jag blivit cyklist?  Inte mycket att fundera på, bara att fylla vattenflaskan och dra iväg i morgonsolen...


Strax före Roujan kändes det lite segt, då blev jag förbicyklad av ett helt gäng damer och herrar. De hälsade glatt och drog vidare. Jag tröstar mig med att de har säkert tränat i 20 år och jag i tre veckor...


I Roujan svängde jag av mot Vailhan och sjön Barrage des Olivettes. Här kan man handla olivolja, oliver och till och med hela olivträd.



Uppe på kullen ligger byn Vailhan, 
och gourmetrestaurangen Le Presbytère som folk åker långväga ifrån för att äta på.


Nedanför kullen ligger sjön, Le Barrage des Olivettes, 
med en liten ö i mitten som man kan simma runt, runt...


Om man är på humör kan man här fortsätta en vacker vindlande väg till  Montesquieu, men jag insåg att det vore att gapa över för mycket, så jag vände tillbaka mot Roujan. Men strax innan stora vägen svängde jag av på en liten smal väg till Gabian, för att slippa ta samma väg hem.


Än så länge är det lugnt på de små vägarna, men nu dröjer det inte länge förrän vinskörden, le vendange, kommer igång!


Men det finns också vinfält som ingen orkar sköta. 
Tråkigt om generationers arbete går till spillo. Någon, frivillig?


Kämpade på i de sista backarna till Gabian och stannade till på bageriet och köpte några pain au chocolat till dem därhemma. Där stod minsann gänget som cyklat förbi mig, och tror du inte att de kom ifatt mig igen på vägen till Abeilhan...Men då saktade de in och pratade lite; jodå de hade cyklat från Marseillan! Och undrade om det inte var lite trögt med den där cykeln, min gamla 7-växlade. Jo, det fick jag ju hålla med om. Kanske är jag redo för att testa en racer nu...

Cyklade Servian-Alignan-Roujan-Vailhan-Roujan-Gabian-Pouzolles-Abeilhan-Coulobres-Servian; drygt 41 km för att köpa några pain au chocolat...







lördag 31 augusti 2013

la rentrée närmar sig...


Nu drar det ihop sig till skolstart här i Frankrike också.
våra tonåringar börjar collège igen på torsdag.

Precis som i Sverige är hösten även nystart på andra plan, och här är det framför allt La rentrée Littéraire! 
Dags att gotta sig i alla nya böcker som kommer ut; 
i år är det 555 stycken!

François Busnel som skriver inledningen i tidningen LiRE utser en särskild bok till höstens mästerverk. 

Författaren är ännu okänd, han heter Pierre Lemaitre och boken heter Au revoir là-haut (utgiven hos Albert Michel), så den får man tydligen hålla utkik efter i höst...

Annars har jag just nu fullt upp med tegelstenen Inferno av Dan Brown. Den här gången är konsthistorikern Robert Langdon i Italien i spåren av Dantes gudomliga komedi. Storyn är konstruerad runt ett mänskligt dilemma, överbefolkningen av jorden, och visst, det är lite spännande. Man får följa med till intressanta platser i Florens vilket är roligt. Turistbyrån i Florens glädjer sig och har redan hakat på med vandringar bokens fotspår... 

lördagslunch i Béziers...


Egentligen var vi på väg till Sète i dag, men när vi kom ner till kustvägen stod det helt stilla i riktningen mot Agde och Sète, så vi svängde helt sonika åt andra hållet istället, och åkte in till Béziers.

 Det är inte så ofta vi tar oss tid att åka till vår närmaste stad bara för nöjes skull, det är oftast något ärende som ska uträttas och sen bär det av hemåt igen. Men nu landade vi i skuggan under ett parasoll på restaurangen Au Soleil på Place Madeleine. 


Till lunch valde jag en Assiette du Soleil med flera smårätter, som Coquille Saint-Jaques (pilgrimsmusslor), gazpacho, sallad och en mini Brandade de Morue (torskgratäng).  Övriga familjen beställde sallad, som var verkligt fin; Grillade och färska grönsaker, bruschetta med god tomatröra. och en stor rödbetsskiva som lock. Goda nötter och frön som dekoration...

En kaffe på det, så var vi väldigt nöjda!


fredag 30 augusti 2013

knack, knack...


De här dörrknackarna tycker jag är så fina, de finns i många olika varianter och endera dagen hittar jag en till vårt hus också. Så länge får vi klara oss med hundarna som "ringklockor"...


Men det är så kul med husdetaljer. Den här bistre herrrn ovanför en dörr fick mig osökt att tänka på Archimboldo, ni vet konstnären som gjorde porträtt med hjälp av olika frukter och grönsaker...


En liten dam i det gröna i ett gathörn...


I Saint Gervais fanns också den här vattenposten. Det är ganska vanligt att det finns dricksvatten på allmänna platser, men den här modellen hade jag inte sett förut.


En gammal rostig fönsterjalusi i butiksfönstret, måntro är den lite trög att dra upp numera...


Fina skyltar kan det inte bli för många av, som den här bageriskylten i genombruet järn.

Det är kul att höja blicken på sin vandring och se alla de fina arbetade detaljerna, vardagliga saker som har något extra!



mera surr...


Om jag vore humla skulle jag också bli överlycklig över åsynen av en hel häck med passionsblommor.


Här tumlades runt från blomma till blomma, med fina, blå vingar och gulpudriga huvuden. 


Tyvärr har jag insett att passionsfrukterna inte är av den ätliga sorten, men de är ju fina i alla fall...



söndag 25 augusti 2013

humlesurr...


I morse var första gången som cikadorna var tysta på min cykeltur, det har alltså blivit svalare än 27 grader...

Men humlorna var vakna!




nya rundor...


Den här veckan har jag hittat en ny favoritcykelrunda bland vinfälten, på småvägar utan trafik. Inga byar, bara vidder med vinfält, olivodlingar och solrosfält. Det är lyxigt att det finns så bra asfalterade vägar. De är förstås till för vinodlarna. 


Här och var ligger pampiga stora vingårdar.
De flesta är i full gång, men ibland ser det lite övergivet ut.


Så, den här veckan blev det inte lika många mil på cykel, 
men lite snabbare, det får vara gott nog!