Noilly Prat - drinkar

 

Häromdagen var jag i Marseillan och visade hus. 

När jag har tid brukar jag passa på att gå en promenad i hamnen där, och titta in i den fina butiken på Noilly Prat.

Du vet väl att Noilly Prat är den vermouth som ska vara i "James Bonds dry martini "?!

Vi bestämde oss för att göra några drinkar med Noilly Prat som grund...

NOILLY PRAT ORIGINAL DRY

1 DEL NOILLY PRAT

1 DEL GIN (FRANSK GIN T.EX: CITADELLE)

1 STÄNK TIMJANLIKÖR (FRÅN LANGUEDOC)

SERVERA MED

1 ROSMARINKVIST

NOILLY PRAT AMBRÉ

1 DEL GIN

2 DELAR NOILLY PRAT AMBRÉ

1 STÄNK COINTREAU

FRYST CALAMONDINO (ELLER ANNAN CITRUS)

NOILLY PRAT ROUGE

1 DEL NOILLY PRAT ROUGE

1 DEL CAMPARI

1 DEL GIN

1 APELSINSKIVA (ELLER ANNAN CITRUS)

Den vita påminner förstås mest om en dry martini, men kryddorna ger lite mer Medelhavs-känsla.

Den bärnstensfärgade Ambré är lite sötare, 

en riktig karamell.

Den röda är en variant på Negroni, 

där Noilly Prat ersätter Martini.

Alla är också goda som de är, 

med en isbit.

Passa på att kika in i butiken om du är i Marseillan! De har även intressanta rundvandringar där man får se hur tillverkningen går till.  

Noilly Prat har funnits i Marseillan sedan början av 1800-talet!

Januariljus och granatäppel-likör

 

Det var så härligt ljus idag, 

vi passade på att gå en promenad längs stranden i Valras-Plage.

På långt håll skymtar man Pyrenéerna, här syns de bara som en skugga på himlen.

När vi kom hem tömde jag fruktfatet och gjorde en Gino på blandad frukt;

ananas, kiwi, apelsin, äpple och valnötter, med riven vit choklad.

Till det smakade vi den nya granatäppel-likören, Punica.

Jag hittade den i vinbutiken Wine Roots som ligger i vårt fd hus i Servian.

(Läs inlägget om den här)

Det är apotekaren i Bassan som har odlat granatäpplena och tagit fram likören. 

Den är frisk och inte så söt som annan likör kan vara.

Roligt med nya initiativ!

I Abeilhan gör vingården Limbardière även granatäppeljuice. 

På eftermiddagarna njuter vi av ljuset på glasverandan, och nu har de första mimosablommorna dykt upp.

På blomstermarknaden i Béziers på fredagar

 handlar jag av paret som har egen odling i Saint-Chinian.

Julen är utstädad och det är härligt med nya vårfärger!

Nyårscocktail...

 

Jag vill börja med att önska alla och envar 

ett underbart nytt år; 

Bonne Année 2026!

Vi fick en lugn kväll hemma på nyårsafton, då våra vänner drabbats av magsjuka, stackare!

Vi skulle haft knytkalas och vi stod för förrätten, så nu åt vi dubbla portioner förrätt till middag !

Jag hade hittat på en räkcocktail, 

och nu delar jag receptet,

 medan jag kommer ihåg hur jag gjorde!

INGREDIENSER:

300 G RÄKOR

1 AVOCADO

1 KIWI

1 DECIMETER GURKA

SKALDJURSSÅS "COCTAIL SAUCE"

2 KUMQUATS

FORELLROM

KORIANDER

*SKALA RÄKORNA OCH SKÄR DEM I SMÅ BITAR,

 SPARA HELA RÄKOR FÖR GARNERING

(HITTADE EKOLOGISKA RÄKOR FRÅN MADAGASKAR PÅ GRAND FRAIS)

*HACKA GURKA, AVOCADO OCH KIWI I SMÅ TÄRNINGAR

*BLANDA ALLT I EN STOR SKÅL MED COCTAILSÅSEN 

(FÄRDIG, FRÅN GRAND FRAIS)

*FINHACKA KUMQUATS, MED SKAL, BLANDA I

(TA BORT KÄRNOR)

*LÄGG UPP I FINA GLAS OCH GARNERA MED FORELLROM 

(LOKAL FORELLROM FRÅN PYRENEERNA)

*LÄGG TILL SMÅ KORIANDERBLAD

(OM DU GILLAR DET!)

Kumquats tillför en härlig friskhet, 

jag anväder det ofta i andra rätter också. 

Vi har lyxen att kunna plocka dem direkt utanför dörren!

Jag är inte så bra på vita viner, 

så jag tittade in på den stora vinaffären

 CAVES DES POÈTES här i Béziers 

och köpte några olika viner för att prova.

En klar favorit till just den här rätten 

blev denna från Corbières, 

ett vindistrikt strax söder om oss, i Aude.

Druvblandningen med Macabeu, Rolle (Vermentino), Grenache Blanc och Grenache Gris gör det både friskt och smakrikt.

Vingården heter DOMAINE DES 2 CLÉS.

Vi har inte utforskat Corbières så mycket, 

kanske är det dags i år!

Saint-Martin i Karibien...

Nu när det börjar kännas på gränsen till vinter även här

 (fast det var 18 grader häromdagen),

 så tänker jag tillbaka på vår vistelse 

på ön Saint-Martin.

Där är det ett extremt behagligt klimat, 

med temperatur runt 27-28 grader mest hela tiden.

Den mest människovänliga temperaturen man kan tänka sig...

 (Det kan förstås vara stormigt och regnigt även där)

Saint-Martin är inte en ö man hör talas om så ofta, 

jämfört med de större franska grann-öarna Guadeloupe och Martinique, 

men vi fick upp ögonen för ön när några bekanta var där.

 Södra delen av ön hör till Nederländerna medan norra delen hör till Frankrike,
ingår i EU och man betalar med Euro precis som hemma. 

(Det finns till och med "Super U"-affär...)

Vi flög inrikes med Air France från Paris,

men landade på den holländska sidan.

Vi åkte dit hela familjen i slutet av april

("barnen" är 25 och 27 nu) 

och hade bokat in oss på ett fint lägenhetshotell 

med egen pool och terrasser, 

lyxigt!

Stället heter Aura och ligger en bit upp från stranden i Anse Marcel, på norra sidan av ön.

Underbart läge!

Det var ett väldigt lugnt område och från terrasserna var man omgiven av naturen.

Även när det var lite disigt och regn i luften 

var det vackert!

De coola gröna leguanerna trivdes i träden runt om!

Vi hade det bra på plats, 

men gjorde förstås några utflykter på ön. 

Grand Case 

är känd för den lilla flygplatsen  

där planen stryker tätt längs med stranden.

Där finns också många restauranger längs med stranden.

En dag tog vi båten till Pinel- ön. 

En liten tur på tio minuter, 

från Cul-de- Sac.

Det är ett naturskyddsområde, 

och alla måste lämna ön på kvällen.

Det är fina stränder och det finns flera restauranger. 

Vi märkte att många i personalen kom från våra trakter; vår servitör var från Montpellier!

En annan dag åt vi god lunch vid

Orient Beach.

Mest handlade det om att 

ta det lugnt och mysa tillsammans...

En sån här dag när det regnar 

och är 14 grader 

är det lätt att drömma sig tillbaka till 

Saint-Martin!

Château Laurens i Agde...

 

Château Laurens är en fantastisk plats i Agde.

På håll ser det ut som en klassisk byggnad, 

men inomhus väntar en alldeles egen värld...

Vid förra sekelskiftet ärvde Emmanuel Laurens en enorm mängd pengar från en kusin. Han avbröt då sina medicin-studier i Montpellier och gav sig ut på resor ut i världen. 

När hans far dog kort efteråt slog han sig ner på familjens ö 

Belle Isle

som ligger mellan Canal du Midi och floden Hérault i Agde.

Han började då planera för bygget av Château Laurens och det tog bara tre år att uppföra. 

En liten del var privat bostad åt Emmanuel, hans syster och hans mamma, men huvudbyggnaden var ägnad åt fester!

Redan i entrén slås man av de färgrika väggarna. Det här uppfördes under tiden då Art Nouveau var på modet och man ser influenser från växtriket och från resorna runt om i världen.

 

Möblerna specialbeställdes, 

som här i systerns rum;

 det är originalmöbler som har kommit tillbaka till sin rätta plats.

Här finns också en målad fris med vallmo och fjärilar närmast taket. De är inspirerade av japansk dekoration, och just nu pågår en utställning med japanska influenser.

Guiden visade oss vidare in i matsalen. 

Där finns moderniteter som golvvärme och

 element med varmhållning

 (vi har ett likadant element !)

Emmanuel Laurens var förtjust i opera, och vid ett av sina besök i Paris träffade han sin blivande fru Louise Blot,

 som var operasångeska.

Då var han ju tvungen att tillägna henne en konsert-lokal...

Det är inte vilket litet musikrum som helst, utan en musik-katedral med förgyllt tak!

Efter de båda världskrigen började Emmanuels pengar att ta slut.

 Han lämnade då över större delen av egendomen som bland annat bestod av vinodlingar, till en lokal familj, mot att han och familjen fick bo kvar i det lillla huset bredvid slottet.

Där finns arbetsrummet intakt, med möbler som designats speciellt för detta rum, och den stora glasväggen som vetter ut mot floden.

Emmanuel levde där tills han blev över 80 år. 

De som tagit över egendomen visste inte vad de skulle ta sig till med byggnaderna när han hade gått bort, så de lät dem förfalla;

 i över förtio år.

När det blev riktigt kritiskt och tak rasade in bestämde sig kommunen i Agde att köpa in fastigheten och med hjälp av medel både lokalt, i Frankrike och även från övriga Europa påbörjades renoveringen som pågick i ca 20 år! 

Många specialister kallades in för både forskning och för att konkret återställa den forna glansen.

Det är verkligen en skatt som de har räddat

för eftervärlden!

Château Laurens drivs nu av Agdes stad 

och det finns flera olika visningar man kan gå på, 

du hittar info om det här!

Jag kan inte nog rekommendera ett besök, om du är det minsta intresserad av arkitektur, historia, färg och form!