kamelia!

Åh, vilken lycka,

nu blommar min första kamelia någonsin!

I solgasset på terrassen verkar den trivas,

och jag med!

Det bästa är att det kommer flera;

många tjocka knoppar, 

de påminner om pion...

Camelia General Lamorcière

galette des rois...

Bild från le Nouvel Observateur/ Jaqcues Demarton/AFP

I dag på trettondagen, l'Épiphanie, 

är det tradition här i Frankrike att äta Galette des rois.

En kaka som påminner om de tre vise männen, och som finns i olika varianter. Jag föredrar helt klart den med fyllning av frangipane, mandelkräm. Det finns också de som är som en rund (kunga-)krona med  kanderad frukt och pärlsocker.

Bild från Wikipedia

PS: Vi börjar det här året med att avstå från att äta socker,
så därför har jag lånat bilderna!

doften av vår...

Julen är som tur är kort och intensiv,

 nu längtar jag redan efter doften av vår!

Solen värmer gott men mimosan är ännu inte utslagen; 

utom på plantskolan där man kan sno åt sig lite vårdoft i förväg. 

Såhär års är alla medel tillåtna, eller hur?!

Marseille i år!

Den här låten får vi nog höra en del i år;
Marseilles officiella Europeiska Kulturårs-låt.

Mycket att upptäcka i Marseille i år!

Det digra programmet hittar du här!

en smula nostalgi...

Visst kan det vara härligt med lite nostalgi ibland, 

även om allt inte var bättre förr...

På vår vindlande väg igår såg vi en äldre vinbonde vid sitt fält, 

med en röd gammal 2CV och sin hund, 

och tänkte att den synen är snart på utdöende, 

visst är det lite synd... 

Det är något speciellt med det charmiga nötta... 

Men en balansgång, så att inte förfallet tar över helt.

Jag längtar tills vår terrass blir härligt vildvuxen.

Men får lära mig att inte vara för otålig...

Det är nog en bra sak, att låta saker ta tid, 

och inte skynda genom livet.

Får träna på det.

Du med?

Några nostalgiska bilder från en dag i Pézenas.

på ett vinslott...

En vanlig dag i Languedoc; är på väg till Pézenas för att handla lite... Tar vägen över Alignan-du-Vent som omväxling. I stället för att svänga höger ut på Pézenas-vägen; kör tvärs över vägen och in där det står en skylt Château Montpezat. Det har vi aldrig hört talas om, men kör fram till slottet som är gammalt och vackert.

Ut på gården kommer ägarparet och de frågar om vi vill prova deras vin. Javisst, vill vi det! Roligt att de tar sig tid fastän vi kommer helt oanmälda.

Så bjuds vi in i vinbutiken. Vi småpratar lite om vad vi föredrar för typ av viner, väljer bort Merlot och får så prova två av deras röda viner; Palombières 2009 och Prestige 2002.

Trots att vinet är kallt i la cave börjar vi förstå att här har vi hittat något riktigt bra!

Eftersom vi ville utforska smakerna mera köpte vi med oss några flaskor att smaka hemma och korkade genast upp Prestige 2002; det märks att det är vällagrat, smaken är tät och intensiv med nyanser av katrinplommon, vanilj, smörkola, eukalyptus och choklad och låång eftersmak. Ren njutning... Jag kommer att tänka på en Banyuls från Berta-Maillol, så mycket smak är det.

Monsieur och madame Blanc berättade att de numera har gått över helt till biologisk odling och är certifierade AB; Agriculture Biologique, "eftersom de inte vill förgifta marken för sina barn". Trevligt att det tänkandet ökar mer och mer.

I butiken fick vi syn på den svenska boken om vinodlare i Languedoc som är skriven av bl.a. Britt och Per Karlsson, och det visade sig att Château Montpezat finns med i den. Där kan du läsa mer om vinodlare Blanc och flera av deras viner. Och att inte bara vi utan även den amerikanske vingurun Robert Parker tycker att deras Prestige är en höjdare!

Vilken tur att vi hittade dit, på upptäcktsfärd en vanlig torsdag. På hemvägen fick vi dessutom se en ovanligt stilig solnedgång!

ta en "tram"...

Här kommer ett litet PS om att besöka Montpellier. Sedan första gången vi bodde där och snurrade runt med bil inne i stan varv på varv, har vi nu i stället tagit för vana att ta en tram in till centrum, det är otroligt smidigt!

Vi som kommer söderifrån kör av motorvägen vid Saint Jean de Vedas och parkerar t.ex. vid Saint Jean le Sec. När man kör in på parkeringen får man samtidigt biljett till spårvagnen, le tramway. Biljetter tur och retur för oss fyra i familjen inkl. parkering en dag kostar 4.40 €, det är det absolut värt tycker jag!