om en omväg...

Det är något speciellt med att bo i Languedoc som är svårt att förklara, 

men som många av oss som hittat hit är överens om.  

Den vardagliga Lyckan...
och tacksamheten över att vara här.

På väg hem från dagens jobb och middagshandling på en vanlig Intermarché

måste jag bara ta en omväg om några byar 

-för att ljuset är så vackert, bergen avtecknar sig så underbart vid horisonten och de rostfärgade vinfälten lyser så härligt mot den knallblå himlen...

Tyvärr hade jag bara mobilen med mig, så det blev inte så många dugliga bilder.

soldyrkare i familjen...

Det är riktigt roligt att ha små dansk-svenska gårdshundar i familjen. De tar verkligen plats...

Riktiga soldyrkare är de. 

Så fort man slår sig ner på en stol i solen vill de hoppa upp i knät och sola sig! 

Begreppet knähund har fått en ny innebörd för mig.

I dag är det riktigt blåsigt ute, men om man är lyckligt lottad och hittar lä på terrassen är det varmt och skönt. Passade på att titta till kameliorna. Knopparna börjar ta form. Men några blad är bruna, ajaj, nu gäller det att inte glömma bort växterna därute!

Vixi hälsar att det var skönt i solen!

 I vårt förra hem i Blekinge var hundarna parkerade framför vedkaminen på vintern,

nu letar de upp närmsta solfläck...

stilleståndsdagen...

Här i Frankrike har vi helgdag i dag.

Nu igen?!

Ja, här finns anledning att fira händelser som inte berörde Sverige lika mycket och i dag är det alltså stilleståndsdagen, l'Armistice som firas. 

Den 11 november 1918 avslutades första världskriget.

Ett krig som jag i ärlighetens namn inte är så inläst på. 

Men det får vi väl anledning att uppdatera, nu när det snart är 100 år sedan kriget började. 

Nästa år kommer detta att uppmärksammas mycket. 

Vår äldsta dotter gjorde en redovisning i skolan häromveckan, om minnesmonumentet på torget. 

Alla namnen som radas upp på monumentet på torget är de som stupat i första världskriget, 

bara i vår by!

klocktornet i Olargues...

I samband med kastanjefestivalen förra helgen i Olargues passade vi också på att vandra i de små gränderna, upp till klocktornet.

Ju längre upp i byn man kommer, desto mindre blir vägarna; mer som stigar,

och man tänker på dem som har släpat alla dessa stenar för att bygga husen...

Utsikt genom ett fönster till en ruin längs vägen. 

Där nere glimmar floden Jaur som ringar in byn. 

Vilken väg, ner eller upp?  

Till floden och Pont du Diable, djävulsbron, 

eller upp till tornet från 1100-talet...

Upp!

Upprustning av platsen pågår.

Utsikten är fin- men akta stupet!

Det var på medeltiden som byn blev fortifierad och ett slott byggdes på 1100-talet. Det enda som finns kvar från den tiden är tornet, som efter hand blev klocktorn till kyrkan Saint-Laurent, och Pont du Diable från 1202. Man har gjort utgrävningar och funnit spår från den gamla kyrkan och från bostäder i slottet. 

Fascinerande att tänka sig den tiden!

Olargues har varit bebott ända sedan romartiden och har ockuperats av såväl Vandaler som Wisigoter. Olargues ligger också längs pilgrimsvägen till Santiago de Compostela, vid Via Tolosana som går mellan Arles och Santiago de Compostela.  

Sedan 1982 finns sammanslutningen Les plus Beaux Villages de France, 

"de vackraste byarna i Frankrike" , där Olargues är med.

fredagslåtar...

Sitter och jobbar och tar det lite lugnt samtidigt såhär på fredagseftermiddagen. Känner mig lite nöjd efter att ha lämnat in bokföring till revisorn i Pézenas. Lyssnar på några låtar...

Emmauel Moire i det översta klippet vann ju den franska varianten av dansprogrammet Let's dance på TV, "dance avec les stars" i våras. Tjejen som är med i videon är min favorit bland proffsdansarna, Fauve Hautot.  Roligt att de har fortsatt sitt samarbete efter tävlingen.

Sen kommer lite soft Vanessa Paradis.
Ha en skön kväll!

Bonne soirée!

'

novemberväder...

Om jag säger novemberväder, vad tänker du på då?

Här i södra Frankrike kan novemberväder vara något så underbart som 

strålande sol, vindstilla och 22 grader varmt i skuggan!

Är hemma och jobbar idag och svängde ihop en enkel lunch att intas på terrassen;

rödbets/getostpiroger med krispig sallad, 

med mitt nyplockade granatäpple som extra friskt inslag.

Fick lov att hämta upp en rosé från källaren också.

Just den här från la Clapière utanför Montagnac passar till en bit mat.

En vardagslunch med liten guldkant, att njutas i solen...

granatäpple, arbousier och persimon ...

Vad glad jag blir,

ute på morgonpromenad i strålande sol! 

Här syns Pyrenéerna som en skugga i bakgrunden!

Njuter av åsynen av fina granatäpplen.
 Måste bara plocka några,
de växer längs vägen och ingen annan tar hand om dem...

Arbousier med både blommor och bär...

(jordgubbsträd)

Härliga persimoner... 

eller kallar du dem sharon-frukt?

kärt barn har många namn; här kallas de kaki.

Solen värmer,

 måste kavla upp ärmarna, 

men det har jag inget emot!