Ett år med Lilou!

Nu är det nära ett år sedan vi fick hämta vår kära Lilou!

Vi hade två dansk-svenska gårdshundar tidigare, Vixi och Tyra.

Det blev så tomt när de hade lämnat oss,

så jag började leta efter en liknande ras här i Frankrike.

I Sverige är dansk-svenskar en gammal lantras, 

och mycket riktigt, 

hittade jag en bonde uppåt Albi som födde upp "råtte-hundar" 

som de också kallas i södra Sverige; 

ratier på franska.

Vi stod i kö och när kullen var född berättade han att Lilou var "adorable"

Ja ni ser ju själva 💓

När hon var åtta veckor fick vi hämta henne, 

och sen dess har hon förgyllt vårt liv!

   

Här följer en liten bildkavalkad...

Den där valp-magen...

                                                                         

Det var lite jobbigt i början när jag skulle åka och jobba...

Hon älskar sol och värme...

och att vara nära...

och att busa förstås!

 

Hon tycker det är långtråkigt att gå på café, 

men vi jobbar på det...

Världens gulligaste Lilou!

 

 

Abbaye de Valmagne...

Abbaye de Valmagne har en ovanlig historia, 

som sträcker sig 900 år tillbaka i tiden...

Klostret grundades år 1139, för cistercienserorden.

På 1200-talet började den stora katedralen byggas.

Munkarna levde i tysthet.

I Le Parloir, pratrummet, 

fick munkarna lov att prata med varandra 

-en timme 

under helgdagarna!

Vid den franska revolutionen flydde munkarna och klostret blev en allmän egendom. Sedan såldes det till en lokal vinbonde som byggde om katedralen till vinkällare!

De är kvar än i dag; 

de enorma vintunnorna av trä inne i katedralen. 

Sedan 1838 drivs gården av familjen d'Allaines och numera finns även en restaurang intill klostret. 

Fram till sista september-24 pågår en utställning med den lokala konstnären Emmanuel Flipo, 

som är känd för sina monumentala konstverk, 

ofta i collage-teknik.

I entrén kan du även köpa gårdens viner.

Abbaye de Valmagne är öppet för allmänheten,

 kolla öppettiderna här. 

Katedralen är mäktig;  

jag gillar framför allt den vackra klostergården 

som har en härlig stämning.

PS. Hundar är egentligen inte tillåtna,

 Lilou fick dispens om vi bar henne hela tiden...

 

Salt i Gruissan...

En dag i somras svängde vi av till salt-lagunerna i Gruissan.

Byn är annars mest känd för stranden med sina trähus på pålar 

(som var med i filmen Betty Blue, för er som minns den).

Saltlagunerna består av ett sinnrikt system med grunda laguner 

där de utvinner salt.

Vattnet färgas rosa av en alg som trivs i det saltrika vattnet

(Dunaliella salina). 

Det är också den som indirekt färgar flamingos rosa: 

eftersom de äter små räkor som i sin tur har mumsat på algen!

Man kan gå en promenad med guide längs lagunerna och det finns både restaurang och butik där du kan köpa med dig t.ex flingsalt, fleur de sel. 

Fleur de sel skördas för hand längs saltbassängernas sidor.

Värt en utflykt!

Le Salin de Gruissan

 

Assignan, den rosa byn...

 

Assignan är en ovanlig by, som ligger strax utanför Saint-Chinian. 

En pytteliten by med hus målade i olika rosa-röda-lila toner.

Hur kommer det sig?

Det är Village Castigno som äger både vingård, 

hotell och flera restauranger i byn. 

De har en Thaï-restaurang,

 vilket är ganska ovanligt i våra trakter.

Vi lunchade där häromdagen och valde deras trerätters-meny.

Det var gott, och trevlig personal !

I byn finns även en restaurang som belönats med 

en Michelin-stjärna; 

La Table.

Den får vi prova en annan gång!

Tielle till lunch...

I dag blev det en enkel lunch,

tielle och tomatsallad. 

Har du smakat tielle?

Det är en liten paj som är typisk för staden Sète och det 

sägs att den kom dit sjövägen med italienare på 1800-talet. 

Numera finns den i kyldisken i de flesta affärerna häromkring, 

och i Sète finns särskilda tielle-affärer med lokaltillverkade pajer.

 Inuti pajen finns en blandning med lite kryddig tomatsås och bläckfisk.

Det passar bra med en enkel tomat-mozzarella-sallad till.

Jag kryddar med lite pesto och salicorne.

Salicorne (glasört) växer nära salthaltigt vatten, den är krispig och god att äta rå. Vi hittar den t.ex på Grand Frais här i Béziers.

Bon appétit!

 

Demoisellerna i Bouzigues...

Häromdagen gjorde vi en lunchutflykt till Bouzigues, 

den lilla byn som ligger vid lagunen Étang du Thau.

Här jobbar nästan alla med skaldjur... 

Det bor drygt 1600 invånare i byn

 och det finns minst 20 skaldjursrestauranger!

De flesta restaurangerna ligger längs strandpromenaden, 

men vi gillar att sitta intill vattnet, 

där båtarna landar skaldjuren direkt från odlingarna.

Ställningarna i vattnet syns på långt håll, 

och det är där odlingarna av musslor och ostron finns.

I bakgrunden syns staden Sète. 

Som många andra är Les Demoiselles Dupuy 

både odlare och restauratörer.

Där är en skön, avslappnad stämning...

Kan du tyda menyn? 

Annars berättar de gärna vad som serveras.

Vi började med gratinerad ostron. 

Ett säkert kort för dig som är ovan att äta råa ostron.

Såå gott!

Extra pluspoäng för de fina ostrontallrikarna!

Vi fortsatte med makrill och gratinerade musslor. 

Tyvärr var inte brasucade'n klar (en jättegod musselgryta).

Det går bra att dela på rätterna. 
 

Till skaldjuren passar det bra med lokalt Picpoul de Pinet; 

det friska vita vinet som odlar på sluttningarna precis ovanför lagunen. 

Mätta och belåtna gick vi en sväng längs vattenbrynet, 

byn syns i bakgrunden.