hur kommer det sig...

Förundras över fenomenet med de svenska polar-böckerna här i Frankrike. (Polar = deckare.)

I senaste numret av L'Express är svenska böcker 7 av de 15 som ligger i topp.

Varav tre Camilla Läckberg. Jag som inte ens har läst Camilla Läckberg. Ska jag behöva göra det nu för att hålla mig allmänbildad...

Jag har mer lust att läsa Agnès Desarthe. På svenska har hennes bok "Ät mig" just kommit ut hos Sekwa förlag . Sekwa är verkligen en guldgruva för den som vill upptäcka fransk litteratur översatt till svenska. De ordnar också författarbesök. Eftersom jag inte har full koll än på bokutgivningen här i Frankrike får jag ibland  tips genom att kolla vilka författare de ger ut, även om jag sen läser dem på franska...

Flera av böckerna de har givit ut har också nyligen kommit ut på film, t.ex. Igelkottens elegans ( skriven av Muriel Barbery) och No och jag ( skriven av Delphine de Vigan). Filmerna har jag inte sett än, men böckerna rekommenderas!

gyllene ljus...

Snart går solen ner, men just nu badar byn i sol ...

bland tinnar och torn...

Gjorde en liten utflykt i dag för att variera hundpromenaden...
Byarna här ligger så tätt, så man behöver inte åka långt för att få nya vyer.

Första stoppet gjorde vi i Pouzolles, och gick runt bland tinnar o torn.
I bouleparken var det Vide Grenier, det var mycket folk som hade rensat sina vindar på diverse skräp. Inga fynd i sikte och jag tvivlar på att kommersen gick särskilt bra... Men det var trivsamt ändå.

Efter kaffe och Orangina på byns café for vi vidare till Margon, en av de små Circulade-byarna här i trakten.

Byns kärna är byggd i en spiral; gatorna utgår från slott och kyrka i mitten. Slottet i Margon är från medeltiden, tornen är från tolvhundratalet. Där finns också en fin slottsträdgård som man kan besöka på sommaren.

Det är fascinerande att tänka sig hur samhället såg ut på medeltiden, och hur de lyckades bygga alla dessa slott.

Det roliga är att de fortätter att vara levande byar, med åtminstone café, bageri och tabac.

De äldre byborna hittar alltid sina soliga hörnor där de kan sitta och skvallra. Det är som att byns gator och torg är som en förlängd del av hemmen, man lever en del av sitt liv ute i byn.  Klimatet underlättar förstås en del...

fina frukter i november...

Plockade dessa små godingar på promenaden. Men vad är nu detta? Ser ut lite som lichi, men har ingen kärna. Hmm....

I trädet surrade massor av humlor som tydligen gillade den goda blomsaften...

I nästa kvarter  finns mera godsaker, sharonfrukter. Tyvärr är fallfrukten mosad mot gatan. Men nu blir jag sugen på att kolla om de finns hos grönsakshandlaren...
Såg ett tips om sharonfrukt som tillbehör till en fyllig fransk chokladkaka, just en sån som står i köket och frestar...

Fortsätter gatan fram och vad finns väl där, om inte ett citronträd fullt av citroner. Just nu ser de mer ut som lime, men så fina.
Vilken rikedom, alla dessa vackra frukter i samma kvarter!

renovera mera...

Nu är det alldeles snart dags för vår V att flytta in i sitt rum. Hon har tålamod med oss, har sovit i tv-rummet i ett par månader....
Det blir lätt så, som alla vet som håller på med gamla hus, att allt tar längre tid än man har tänkt sig...

Vi skulle bara måla om. Men taket läckte visst in, märkte vi när det kom en regnskur. Och när det var fixat var det lika bra att isolera taket , och sen lägga nytt innertak. Ja, sådär håller det på.

Men hon har fint golv, det behövde vi inte göra något åt.


Det är mycket jobb, men verkligen givande när det blir klart. När husets själ kommer fram...
Det är en fantastisk känsla.
Lilla huset i St. Gèniès var verkligen sorgligt när vi först kom dit, men nu är det en liten pärla. Trappan är som ett smycke...

Visst har vi renoverat i vårt "förra" liv i Sverige också,  men det är lite annorlunda med stenhus, nya material och metoder.
Utan detta lilla hus i St. Géniès hade vi inte vågat ge oss på huset vi nu bor i, ett gammalt maison vigneronne; ett vinmakarhus från 1900.
Det har onekligen sina skavanker.

Men ändå, vi gillar det:-)
Och trivs varje dag...

en av våra grannar...

Ett av de enkla nöjena här i vårt kvarter är att gå och hälsa på getterna som bor på en gård intill. Doften av getost sprider sig när man närmar sig... Killingarna vill gärna komma och hälsa och undrar om man har något gott med sig. Gemytligt tycker jag!


God getost är en av de saker som det finns överflöd av här i Languedoc.
Mycket produceras i Cévennerna, bergsområdet norr om oss. En klassiker är Pelardon, som till och med är AOC-klassad (=Appelation d'Origine Contrôlée), precis som en del viner.

Men det går precis lika bra att handla vilken chèvre som helst på torget, den här blev det sist, och den var riktigt god, lagom krämig...

illusioner i Montpellier...

Igår var ännu en härlig sensommardag,kanske den sista på ett tag, så vi passade på att ta en tur till Montpellier. Det var otroligt smidigt att köra till St. Jean-de-Védas,  ställa bilen där, gratis, och ta en Tramway in till centrum.

Vi strosade mest i närheten av Place St. Roch. Där är mysiga små gränder med småbutiker och caféer.
Där finns också en av de häftiga Trompe l'Oeil-målningarna som staden bjuder på. Allt är en illusion...

Vi passerade kvarteren där vi hyrde lägenhet för två år sedan, då vi upptäckte Languedoc. Där finns en   annan häftig fasadmålning. Lite svårt att ta in att allt är målat på en slät fasad tycker jag!

Montpellier är verkligen en promenadvänlig stad, och att bara få sitta på ett utecafé i gassande sol i november gör väl vem som helst lycklig.....