bella Venezia...

Nu ska jag snart förflytta mig till Venedig, men bara i böckernas värld tyvärr...
Är ingen deckarnörd precis, gillar inte när det blir för otäckt.
Men i kommissarie Brunettis sällskap blir det inte så farligt.
Även om det handlar om verkligt otäcka saker, i det här fallet illegal adoption ("Suffer the Little Children" i original; "Le cantique des innocents" på franska).

Amerikanska författarinnan Donna Leon bor sedan 30 år i Venedig och beskriver miljön där levande, man kan följa med längs kanalerna.
Lite intressant är det att hennes böcker är översatta till en mängd språk, men inte till italienska, eftersom hon inte vill bli känd i Italien!

Vi var där för snart fem år sedan, och det vore roligt att komma dit igen, innan det är för sent...

Som tur är jobbar de intensivt med att skydda staden från ständiga översvämningar, men det är förstås komplicerat.

Jag hade inte så stora förväntningar på gondolturen, men det var härligt att se staden från vattnet. Imponerande också hur gondoljären styrde med några centimeters marginal mellan husväggarna när vi fick möte med en annan gondol, och hur de ropade "oiii" när de skulle runda ett hörn för att varna andra, ungefär som de kör för fullt på bergsvägarna och tutar i kurvorna...

Vi passerade huset där Vivaldi har bott...

Venedig är förstås väldigt turistanpassat, men man måste ju inte mata duvorna på Markusplatsen...

Däremot måste man äta den goda glassen :-)

Många bofasta flyttar till fastlandet, och många venezianare som är kvar jobbar förstås med turismen. Fördelen är att souvenirerna är mer eller mindre konsthantverk, som glas ute på "glasön" Murano och häftiga maskeradmasker. Det måste vara en magisk upplevelse att vara där under karnevalen i februari!