Hundrundan blev en riktig rosenpromenad.
De väller över åt alla håll och kanter, i alla färger och former...
Amanda och jag gick genom det gamla koloniområdet.
Där var full aktivitet i trädgårdarna, många gamla människor som var ute och pysslade om sina växter.
Även på avstånd hördes att de pratade på det gamla lokalspråket Occitan, det har en annan melodi än franska...
Rosorna hängde och klängde, ut genom staket och häckar...
Vilka dofter!
Ute bland vinfälten buskar med enkla vildrosor...
Kanske är de allra finast...
Men man måste inte välja, det är bara att njuta av dem alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hej du som läser mina "brev"Roligt om du också skriver en rad!