Brev från Servian

söndag 15 september 2024

söndag i Montpellier...


Varje söndag är det loppis i Montpellier, 


Det är en salig blandning...
och det är mysigt att flanera där en stund 
även om man inte är köpsugen.



Det är lätt att hitta till parken, 
från gamla stan går du rakt fram genom triumfbågen 
vid Rue Foch.



I änden av promenaden ligger vattentornet. 


Vi promenerade sedan en stund i de mysiga gränderna innan vi slog oss ner på ett torg för lunch.


Pluspoäng för blommiga stolar...


Det blev en skön söndagsutflykt!






 

fredag 13 september 2024

Via Domitia...

 


I Romarnas fotspår, längs Via Domitia...

(utdrag ur en artikel jag skrev för Rivieraklubbens tidning Rivieranytt)

Mitt på torget i Narbonne finns en utgrävning någon meter ner från dagens marknivå, och där är den, Via Domitia, med bevarad stenläggning sedan tvåtusen år, visst är det fascinerande!

 

Den berömda vägen Via Domitia anlades under romartiden, från 118 f. Kr. Då grundades den romerska kolonin Narbo Martius, som är dagens Narbonne. Provinsen la Gaule Narbonnaise stäckte sig ända från Pyrenéerna till Alperna.

Vägen Via Domitia sammanbinder Spanien och Italien och vägens sträckning användes troligen redan som rutt då Hannibal gick mot Alperna med sina elefanter etthundra år tidigare, 218 f. Kr.

Kejsar Augustus gjorde Narbonne till huvudstad i provinsen la Gaule Narbonnaise. Narbonnes strategiska läge gjorde att den antika hamnen blev den andra största efter Ostia, Roms hamnstad vid floden Tiberns mynning.

Staden hade en klassisk stadsplan med ett Forum med ett tempel, Capitolium. Templet  tillägnades Roms skyddsgud Jupiter, Juno och Minerva (visdomens gudinna). Några kolonner från detta tempel hittades 1957 i utkanten av Narbonne.

Både arenan och amfiteatern i Narbonne är helt utplånade, men man räknar med att arenan rymde 25 000 åskådare. År 2021 invigdes ett nytt museum i Narbonne som samlar många av fynden från romartiden; Narbo Via.  

 


Den moderna sträckningen av motorvägen A9 följer delvis Via Domitia. 

I byn Pinet norr om Béziers finns en vandringsled där vägen kommer i dagen. Vägvisningen till leden börjar vid byns vinkooperativ. 

Där kan man passa på att handla den lokala specialiteten, det vita vinet Picpoul de Pinet. Skyltar leder från byn till parkeringen och där börjar en lätt vandring på drygt 6 km.


I början passerar du vinfälten som sluttar ner mot lagunen Étang du Thau, och det är utsikt mot staden Sète i fonden, på andra sidan lagunen. 

Vandringen kantas av pinjeträd och efter en liten bit kommer du fram till en rastplats där det finns informationstavlor och där kan du även se en bit av vägen i genomskärning, med skikt av sten och grus som har tillkommit då vägen har bättrats på genom åren.

Redan under antikens Rom märktes avståndet mellan orterna ut med milstolpar av sten, pelare som stod med 1480 meters mellanrum. Det sägs motsvara ettusen steg, eller egentligen dubbelsteg, på 1,48 m.

 


Strax norr om Pinet ligger byn Loupian, där det finns ett helt unikt museum med bevarade mosaiker ”in situ” dvs på platsen där de hittades. 

Under romartiden låg det en romersk villa där, det var ett helt litet samhälle där de bedrev vinodling och det finns bevarade termer, lerkrukor och framför allt de fantastiska mosaikerna som vi nu kan se i Villa Loupian.


Efter mer än trettio års arkeologiskt arbete kan vi se mosaikerna på plats och de rekonstruerade rummen i villan. Det fanns till och med golvvärme på den tiden. Fascinerande! 



Nedanför Villa Loupian ligger lagunen Étang du Thau, som är vida känd för sina stora mussel- och ostronodlingar. Ett besök på Villa Loupian kan med fördel kombineras med en vandring längs lagunen och en skaldjurslunch i t.ex Bouzigues...


onsdag 11 september 2024

macaron-paradiset...


Hör du till dem som gillar macaron

Det är väl egentligen en alldeles perfekt avslutning på en måltid.

Oftast blir det bara en kaffe på maten förstås, 

men om det ska vara något litet extra...


Vilken är din favorit? 

Citron är ett säkert kort!

Men här finns ju så mycket mer att välja på...


Här i Béziers har vi butiken

Le Monde du Macaron

där man hittar alla möjliga smaker och färger.

Tornet här ovan står i deras skyltfönster...

tisdag 10 september 2024

Ett år med Lilou!


Nu är det nära ett år sedan vi fick hämta vår kära Lilou!


Vi hade två dansk-svenska gårdshundar tidigare, Vixi och Tyra.
Det blev så tomt när de hade lämnat oss,
så jag började leta efter en liknande ras här i Frankrike.


I Sverige är dansk-svenskar en gammal lantras, 
och mycket riktigt, 
hittade jag en bonde uppåt Albi som födde upp "råtte-hundar" 
som de också kallas i södra Sverige; 
ratier på franska.


Vi stod i kö och när kullen var född berättade han att Lilou var "adorable"
Ja ni ser ju själva 💓


När hon var åtta veckor fick vi hämta henne, 
och sen dess har hon förgyllt vårt liv!

   
Här följer en liten bildkavalkad...


Den där valp-magen...


                                                                         
Det var lite jobbigt i början när jag skulle åka och jobba...


Hon älskar sol och värme...


och att vara nära...



och att busa förstås!


 
Hon tycker det är långtråkigt att gå på café, 
men vi jobbar på det...



Världens gulligaste Lilou!





 











 

Abbaye de Valmagne...


Abbaye de Valmagne har en ovanlig historia, 
som sträcker sig 900 år tillbaka i tiden...


Klostret grundades år 1139, för cistercienserorden.
På 1200-talet började den stora katedralen byggas.


Munkarna levde i tysthet.
I Le Parloir, pratrummet, 
fick munkarna lov att prata med varandra 
-en timme 
under helgdagarna!


Vid den franska revolutionen flydde munkarna och klostret blev en allmän egendom. Sedan såldes det till en lokal vinbonde som byggde om katedralen till vinkällare!

De är kvar än i dag; 
de enorma vintunnorna av trä inne i katedralen. 


Sedan 1838 drivs gården av familjen d'Allaines och numera finns även en restaurang intill klostret. 


Fram till sista september-24 pågår en utställning med den lokala konstnären Emmanuel Flipo, 
som är känd för sina monumentala konstverk, 
ofta i collage-teknik.




I entrén kan du även köpa gårdens viner.





Abbaye de Valmagne är öppet för allmänheten,



Katedralen är mäktig;  
jag gillar framför allt den vackra klostergården 
som har en härlig stämning.



PS. Hundar är egentligen inte tillåtna,
 Lilou fick dispens om vi bar henne hela tiden...






 

måndag 9 september 2024

Salt i Gruissan...



En dag i somras svängde vi av till salt-lagunerna i Gruissan.

Byn är annars mest känd för stranden med sina trähus på pålar 
(som var med i filmen Betty Blue, för er som minns den).


Saltlagunerna består av ett sinnrikt system med grunda laguner 
där de utvinner salt.

Vattnet färgas rosa av en alg som trivs i det saltrika vattnet
(Dunaliella salina). 

Det är också den som indirekt färgar flamingos rosa: 
eftersom de äter små räkor som i sin tur har mumsat på algen!



Man kan gå en promenad med guide längs lagunerna och det finns både restaurang och butik där du kan köpa med dig t.ex flingsalt, fleur de sel. 

Fleur de sel skördas för hand längs saltbassängernas sidor.


Värt en utflykt!